Veckan har varit full av utmaningar men huvudintrycket är utomordentligt positivt. Det stora projektet ägde rum i sommarstugan. Ta bort ett dubbelfönster riva en plankvägg från 1952 och slutligen montera en altandörr, modell dubbel och blytung. För säkerhets skull hade jag bjudit med byggmästare Karlsson om det mot förmodan skulle visa sig att min praktiska kompetens skulle komma till korta. Rivningen gick som en dans med hjälp av något som kollegan kallade tigersåg. Att få hålet tillräckligt fyrkantigt krävde en hel del kvalitetsarbetare. Jag tyckte som vanligt att ”min medhjälpare” var för noggrann men till slut var han nöjd. Efter att lossat dörrarna från ramen och med ”kilmetoden” fått den få plats stod vi plötsligt inför den ultimata utmaningen. Varje dörr vägde uppskattningsvis 1000 kg och det fanns inte en chans att vi skulle kunna flytta den över köksgolvet och att hänga den föreföll en större utmaning än att stoppa pandemin. Vi tog en fikapaus och diskuterade olika strategier. En filt och en kille som hette Arkimedes dominerade vår plan. Det fanns flera osäkra moment i strategin och vi kunde inte ringa Arkimedes (han avled 212 år f.Kr.) och vi vågade inte störa Pontus med ytterligare ett samtal. Efter att ha byggt en hävstång av plankstumpar och släpat dörrarna med en filt stod vi inför det stora lyftet. 30 sekunder senare var dörr ett på plats och strax därefter dörr två. Jag tvivlar på att två tuppar kan vara stoltare än vi var i detta ögonblick. Nu återstod endast att montera handtag och låsanordning. Herregud, jag tycker uppriktigt synd om de som försörjer sig på inbrott. Visst var det mycket enklare på den tiden vi låste med hjälp av en hasp. Jag har under dagen postat en patentansökan för att skydda våra geniala metoder och så har jag kontaktat Erik Larssons Bygg med ett erbjudande om en instruktionsfilm där mitt förslag är ett sexsiffrigt belopp. I Gällstad kallar man den beskrivna lyftmetoden för att ”vågta”. Jag föreslog min kollega att vi skulle starta ett företag, Vågta AB, men han tyckte vi är för gamla och att det vore bättre att jag ägnade min tid åt att hitta min golfsving.

Hur går det på Glaset Hus?

  • Offerten på konstgräset på nya delen av parken har kommit. 250 tkr. Det var länge sedan jag hade sådan beslutsångest. För varje vecka som går blir jag alltmer positiv till att beställa. Det beror på en avklingande pandemi alla de besökare som varje vecka visar sin uppskattning med en liten gåva. Många bäckar små….
  • 1990 arrangerades Glasets Dag för första gången i samband med brukets 250-årsjubileum. Förra året fick vi ställa in och tyvärr vi måste avstå i år också. Tillsammans med vår duktige Rasmus på ICA kommer vi fira Dagen med en matupplevelse som ni kan njuta av i hemmet. Vi hoppas på stort intresse (ja den går att ta med till sommarstugan). För varje bokning kommer vi närmre konstgräset.

Slutligen några politiska reflektioner:

Mikael Damberg tycker att personer med vräkiga bilar och guldklockor och utan inkomst måste bevisa var de fått pengarna från, annars tar staten ägodelarna. Håller med.

Min favoritjournalist Kajsa Kettil skriver om det orimliga att vi fortfarande har samma pensionsålder som ”förr”. Det är naturligtvis orimligt. Snart är vi fler pensionärer än de som har ett jobb och som ska försörja oss. Det tycker jag är fegt av våra politiker att inte prioritera på deras agenda.

kjell