I dag ska jag ta er med på en hisnande musikalisk resa. Jag ska utan några begränsningar beskriva hur min musiksmak har utvecklats under snart 70 år.

Mitt stora genombrott skedde redan 1954, jag gick i tredje klass i den nybyggda skolan i Gällstad. Strax före jullovet var det dags för betygsättning i ämnet Musik. Det innebar att jag, som alla andra, en och en, fick stiga fram och stå bredvid fröken som spelade orgel. Jag ackompanjerades till den kända låten ”Uti vår hage växer blå bär…”. Betygsskalan på den tiden var A, a, Ab, Ba, B, C och -. Jag fick streck.

Nästa milstolpe ägde rum i tidiga tonår. Jag hade kommit över en gammal skivspelare och jag hade 1 skiva. Rock around the clock med Bill Halye. Jag lovar att jag spelade den minst tusen gånger och jag tycker än idag inledningen är väldigt uppiggande. Lyssna och njut https://www.youtube.com/watch?v=-eJOJhwgluE

När det kommer till vuxen ålder har jag valt 4 låtar som alla har det gemensamt att jag förknippar det med en speciell händelse/stämning.

Jag har verkligen genom åren försökt uppskatta klassisk musik, jag ser ju hur andra njuter när de lyssnar och jag kan inte ta till med den känslan. Det längsta jag kommit är att jag kan nynna med när man framför An den schönen blauen Donau vid den årliga nyårskonserten i Wien.

Innan jag lämnar musiken för idag ska erkänna att jag är både avundsjuk och beundrar de som har talangen och framför allt älskar jag de som delar med sig av sin begåvning. Så tack Carina, Anna, Elvis och ni andra.

Avslutar med senaste nytt från Glasets Hus:

  • Mer än tre tusen köttbullar är nu rullade inför julborden
  • På lördag kommer den riktige tomten
  • På fredag dags för QUIZ och HUSBANDET och vi har beslutat om vaccinationskrav

Ta de sprutor du erbjuds

Kjell