[:sv]
Den mycket gamle mannen förstod att slutet närmade sig. Han hade varit en passionerad golfspelare hela sitt liv och trots det hade han aldrig missat att gå till kyrkans gudstjänst varje söndag. Denna söndagen dröjde han kvar tills han var ensam med kyrkoherden och så bad han om ett samtal. ”Jag känner att det närmar sig slutet och jag undrar om kyrkoherden vet om det finns någon golfbana där uppe i himmelen.” Kyrkoherden blev lite ställd och bad att få återkomma nästa söndag. En vecka gick och så var det dags för avtalat samtal. ”Jag har två nyheter till dig, en positiv och en negativ, vilken vill du höra först?” Den gamle mannen valde den positiva. ”Jo, det finns en alldeles fantastisk 18-hålsbana där uppe”. Den gamle mannen strålade av lycka och tackade och så undrade han vad den negativa nyheten var. ”Du har starttid på tisdag 13.42.”

Jag börjar med den negativa nyheten. Vi jobbar nu intensivt med att förverkliga projekt PARKEN och möts av i huvudsakligen ett stort positivt engagemang. Tyvärr har vi också fått höra ”Limmared kan inte få allting”. Jag tar mig därför friheten här redogöra för fakta utifrån ett skattebetalarperspektiv.

Glasets Hus innebär miljonvinster för Tranemo kommun. 70´000 besökare som nu blir 100´000 när parken är på plats. Vi bidrar starkt till kommunens attraktion som boendekommun vilket gagnar näringslivet. Vi har sedan 2012 investerat 8-10 mkr inkluderat parken utan ett öre från kommunen genom ideellt arbete. Så med risk för att vara tjatig, stöd parkprojektet, det gynnar alla i vår kommun.

Så den positiva nyheten. Det kom ett brev som jag med darrande händer öppnade. På utsidan framgick det att det var från Sparbanken Tranemo. Sparbanksstiftelsen satsar 500´000 kr på PARKEN!

Jag upprepar vad jag tidigare framfört, jag kan inte förstå varför inte alla kommuninvånare har Sparbanken som sin bank. Jag är säker på att min uppfattning delas av hjältarna på Hagatorpet och Dalstorps IF. Visst är bankens sätt att använda sina vinster mycket bättre än hur deras konkurrenter gör.

Förra hösten fick vi en förfrågan från en lärare på Grimsåsskolan om några klasser kunde få vara några timmar i vår konsthall för att få en introduktion i ”konstens värld”. Vi tog emot med öppna armar och att eleverna blev inspirerade framgick på lördagens vernissage där ni bland annat nu kan se deras verk under några veckor.

Nu hinner jag inte skriva mer, jag ska ringa runt och sälja lotter.

Kjell

[:]