[:sv]
Det finns väldigt många fördelar med all erfarenhet man fått vid min höga ålder. I början av veckan blev jag på nytt påmind om vilka oanade talanger jag har på grund av cirka 65 års erfarenhet. Jag assisterade hustrun i den ädla konsten att ”dra lakan”. För femtioelfte gången ifrågasatte jag nyttan med denna övning men som så många gånger förr kom jag till korta. Trots allt har jag i huvudsak goda minnen från ”dra lakan”, som liten fick jag ibland gunga i lakanet i samband med att mina föräldrar utförde samma procedur. Detta ägde alltså rum före tv-spelens tid.

I veckan som kommer ska jag träffa kommunen för att åter diskutera trafiksituation utmed parken. Underhandsinformation känns som att konstruktiva lösningar är möjliga. Samtidigt har jag initierat en förfrågan om att föreningen ska få ansvar för området ändra fram till återvinningsstationen. Jag hoppas kommunen ser positivt på detta och inte krånglar till det. Idag ser det för jäkligt ut.

I torsdags hade jag nöjet att i ett fullsatt GH lyssna till Polischefen Tomas Jansson Stakeberg. Kvällens tema var hur vi allmänheten kan bidra till ett tryggare samhälle. Vid ett flertal tillfällen talade han om att vi i allt högre grad tror, kräver och hoppas att ”andra” ska lösa våra problem. Kommun, polis och så vidare kan göra mycket men vi måste också ställa krav på oss själva. Vill här erkänna att jag ibland blir riktigt förbannad och jag har någon gång tappat fattningen. När vuxna människor kommer till mig och säger att det ligger skräp där och där och underförstått menar att det måste jag se till att få bort det. De flesta gångerna tackar jag för informationen men jag mår klart bättre de gånger jag svarat ”då tycker jag du ska ta och plocka upp det”.

På tal om personliga egenskaper. Jag tycker att jag själv är duktig på att skilja mellan snålhet och sparsamhet. Jag känner många frikostiga människor som är sparsamma, människor som jag oftast uppskattar väldigt mycket. Nu ska jag berätta om en händelse som personifierar snålhet. Tillsammans med hustrun var jag bjuden på en exklusiv konsert utomhus i södra Sverige. Alla var speciellt inbjudna och allt var minst sagt storslaget. Före konserten bjöds vi på en fantastisk middag i slottsmiljö och jag hade den osannolika turen att som bordsgranne få en av dåtidens tungviktare i svenskt näringsliv. Han hade växt upp på Skaraslätten under enkla förhållanden och jag har aldrig förr eller senare träffat en bättre historieberättare. Hans berättelser handlade oftast om episoder från sin ungdom och hur snåla bönderna var. Jag minns speciellt denna: I granngården hade mannen hastigt avlidit under förmiddagen. Framåt skymningen stegade bonden upp på trappan till det sörjande huset. Den rödgråtna änkan öppnade och grannen tog av sin skitiga Arla keps och framförde; ”jag beklagar sorgen, han sa inget om en burk målarfärg som han lånat”.

Vi hörs om en vecka

Kjell

Foto: HAGS[:]