Vecka 15 år 2021, veckan som nu är till ända, kommer med stor sannolikhet gå till idrottshistorien som en av de stora milstolparna. Det var veckan som Glasets Hus Padel Cup startade. Den enda jämförelsen jag kan komma på är Wimbledons anrika tennisturnering som startade 1877. Vår turnering överträffar det mesta man tidigare upplevt i sportens värld. Det är 116 deltagare fördelade på 2 i varje lag och turneringen spelas i en damklass och en herrklass. Turneringen har internationell lyskraft där bland annat en deltagare från El Salvador sticker ut även om han rimligtvis mest är med för att lära. Jag har varit flitig åskådare under veckan och blivit överraskad av hur mycket jag fortfarande kan lära mig. Efter att under mer än 60 års idrottsutövande plötsligt inse att alla de tusentals timmar jag ägnat åt uppvärmning före match har varit bortkastat. Utvecklingen går även här blixtsnabbt, jag har sett flera spelare böja sig ned och knyta skorna, och så var uppvärmningen klar!

En gammal sanning lever dock kvar. Den som påstår att hen inte bryr sig om vem som vinner, den far med osanning. Däremot finns det nyanser i känslorna. Allt från de som glömt resultatet efter duschen till de som lider i veckor. Jag har under årtionden varit närmre kategori två men kan konstatera att med ålderns påverkan kan jag njuta av en kall öl halvtimman efter jag missat en enkel putt för seger i en klubbtävling. Till alla er som inte har vanan att förlora så gäller begreppet, ”bryt ihop och kom igen”. Jag har lärt mig den hårda vägen och kan berätta om två händelser som har ingått i denna utbildning:

  • När jag var 14-15 år hade jag en intensiv period som orienterare. Jag tävlade för Gällstads IF och minns denna period med glädje. Fantastiska människor och en underbar sport. En kulen höstsöndag gick klubbens KM av stapeln i skogarna runt Påbo. Jag tävlade i pojkklassen och när jag kom fram till sista kontrollen ledde jag överlägset. Det var då allt gick åt helsicke. Kontrollerna bestod av rött crepepapper och där stod två kor och åt av kontrollen. Jag var inte i närheten av att våga gå fram och stämpla utan stod där som ett fån i kanske fem minuter innan min främste konkurrent, som startat en minut efter mig och var mer van vid dessa djur, på ett enkelt sätt schasade bort de fyrbenta varelserna och tog fart mot målgången. Jag blev tvåa i detta klubbmästerskap
  • Söndagen den 14 juni 1964 var jag uttagen till att spela center i Elfsborg mot legendariska IFK Norrköping på lika legendariska Idrottsparken. Avresa lördag och uppladdning på hotell. Jag visste att bland åskådarna fanns fästmön, föräldrar och svärföräldrar och min absoluta övertygelse var att jag för tredje gången under en månad skulle avgöra matchen och få nya rubriker. Vi förlorade med 5-0 och jag var troligtvis sämst på plan efter att landslagets centerhalv Åke ”Bajdoff” Johansson skrämt skiten ur mig.

 

Åter till turneringen. Finalspelet kommer äga rum lördagen den 11:e september med efterföljande bankett för samtliga deltagare. Det är inte omöjligt att några deltagare kommer minnas turneringen främst från denna kväll. Vi förhandlar för närvarande om rättigheterna att direktsända från finalerna och just nu står det mellan SVT, BBC och CNN.

Nästa lördag inleds slutfasen av pågående utbyggnad av parken. Femton härliga volontärer samlas vid vårt frukostbord tidig morgon för att med entusiasm ”göra jobbet” och när vi skiljs åt efter eftermiddagsfika lovar jag dyrt och heligt att alla tycker ”vilken härlig dag”. Att känna att man bidrar i stället för att gnälla, att få umgås med nya härliga bekantskaper ger en kick i klass med en spruta från Pfizer.

Kjell