[:sv]

Även om jag som många andra jobbar utan någon ekonomisk ersättning för Glasets Hus betyder inte det att jag blir utan belöning. Tvärtom, det sker ganska ofta och över den gångna helgen kunde jag glädjas åt två upplevelser som jag definitivt klassar som rikliga belöningar. Fredag kväll och Husbandet förgyller tillvaron för 150 gäster. Segrande lag är korat i kvällens quiz och gästerna går in på den fjärde timmen med mat, dryck, tävling och härlig underhållning. Stämningen är absolut på topp och man börjar få krypa allt närmre sin samtalspartner för att göra sig hörd. Då tar orkesterledare Patrik mikrofonen och annonserar att vi ska få lyssna till några stillsamma nummer framförda av Christian och Tove utan stöd från orkestern. Jag hann tänka, har karln ingen känsla för timing, för att få uppmärksamhet nu krävs rock and roll på högsta volym. Några sekunder senare kunde man höra en knappnål falla under deras 10 minuter långa framförande som avslutades med stående ovationer. Tack artister och tack till er fantastiska gäster. Trots dessa fantastiska gäster är det en rätt utmanande syn morgonen efter en sådan tillställning och före kl.10 ska det inte finnas några spår efter kvällens festligheter. När jag anlände kl.9 fanns definitivt inget övrigt att önska. Vår nyvunne vän från Syrien hade med hjälp av sju volontärer sett till så att huset presenterades på ABSOLUT högsta nivå för en förväntad anstormning av nya gäster. Upplevelser som mer än väl kan betecknas som ”högavlönad”.

Veckan i övrigt har mest handlat om planering inför kommande större evenemang TRÄDGÅRDSYRAN och GLASMILEN. Jag återkommer nästa vecka med att berätta om status på dessa uppskattade event. Vi är också på gång med årets ÖNSKETAVLAN. I år ser vi gärna i ni som hobby målar eller är i början av er karriär lämnar in era alster. Tisdagen tillbringade jag i Göteborg tillsammans med Bodil på en konferens kring sociala medier med betoning på hur man utvecklar möjligheten att boka via nätet. Ett femtiotal personer från hela regionen deltog och en aning stolthet smög sig på när man använde vår hemsida som det goda exemplet. Grattis ni medarbetare som lyckats så bra.

Slutligen en reflektion från den stora världen. Jag har fått lära mig att när man har en officiell ställning måste man använda ett uttrycksätt som är respektfullt och passande den befattning man innehar. Denna erfarenhet verkar inte vara giltig längre. I veckan nåddes hela världen av följande budskap från världens mäktigaste man riktat till USA;s tidigare vicepresident.

”Galne Joe Biden försöker verka tuff. I själva verket är han vek, både mentalt och fysiskt, ändå hotar han mig, för andra gången, med fysisk misshandel”, skriver presidenten.

”Han känner inte mig, men han skulle gå i backen snabbt och hårt, gråtande. Hota inte folk Joe!”.

Har begrepp som ”föredöme” totalt mist sin innebörd? Än värre, detta sätt att kommunicera har blivit så vanligt att reaktionerna var knappt märkbara. Vad händer med föräldrars och lärares ambitioner att försöka lära nya generationer hur ett samtal ska föras inkluderat samtal med någon som har en annan uppfattning?

Från domstolen inget nytt.

Glad Påsk önskar Kjell[:]