[:sv]

Jag förstår att ni undrar om Akademin har hört av sig och svaret är nej. Det finns nu 7 stolar lediga av de aderton och jag har svårt att förstå vad det är i min CV som hindrar dem att ge mig en förfrågan. Även om jag inte är någon kulturprofil är det rimligen en merit i nuvarande situation att jag och hustrun firade guldbröllop i fredags. Kanske frågan kommer nästa vecka.

Låt mig också berätta att jag har ett beroende av att veta vad som händer och numer är det naturligtvis lätt att tillfredsställa detta behov då man i realtid kan följa vad som händer både i närområdet och ute i den stora världen. Det är inte många dagar per år som jag missar ”Rapport” och jag hör till dom som i hög grad uppskattar att vi har denna oberoende kanal där man vet att nyheten är att lita på. Många gånger ger nyhetsutbudet upphov till reflektioner. Denna vecka har jag åter sett hemska bilder på barn som varit utsatta för nervgas och jag har åter sett bilder på barn i svält, bilder som gör att man gärna vill titta bort. I torsdags reagerade jag kraftigt på ett inslag som handlade om att en kommun i Norrland nu beslutat att tvinga eleverna till skolans matsal för att äta. Visst håller ni med om att det är en konstig värld vi upplever.

Och så över till några händelser på den gångna veckan i Glasets Hus;

  • Hela kommunfullmäktige var på besök i tisdags och jag fick möjligheten att presentera vad som hänt sedan starten 2012 och hur vi ser på den fortsatta utvecklingen av vår verksamhet. Något förenklat kan man säga att vi ställer frågan; ”Vad vill kommunen med Glasets Hus”?
  • Under fredagen hade jag ett intressant besök från Astrid Lindgrens Filmby. De ville ta del av hur vi driver vår verksamhet med betoning på hur vi skapat det lokala engagemanget.
  • Lördagen var den stora utmaningen. Huset fylldes av konstnärer, 50-årskalas, möhippa och 21 personer, barn och vuxna, som blåste sitt eget glas. Det är varje gång mycket trevligt att få höra stolta och nöjda ”förstagångsglaskonstnärer”.
  • Idag på förmiddagen deltog jag ett extrainkallat möte med Glasmilengänget. Anledningen var att redan nu är antalet anmälda lag fler än någonsin och vi justerade organisationen så att cirka 800-900 glada vandrare får en heldag.

Slutligen från domstolen inget nytt. Det har nu passerat 16 veckor och vi väntar fortfarande på ett ställningstagande från domstolen. Det är något märkligt att vi som svarande får mycket begränsad tid att svara på ”anklagelserna” medans myndigheten tycks vara förskonad från den tidspressen. Är det så att målet är för litet för en hårt belastad organisation eller kan det vara så att de har tagit intryck av vårt svar? (För eventuellt nya ”följare” av min blogg, hittar ni bakgrunden till detta i Blogg 5-8)

Vi hörs om en vecka/kjell[:]