Blogg 31

Jag hör till den minoritet i landet som inte vågar åka berg och dalbana och som tycker att varje flygresa jag gjort har varit ångestladdad. Den här veckan har dock inneburit en våldsamt berg och dalbana på det känslomässiga planet. Två tunga begravningar har varvats med lyckan av att få medverka vid ytterligare ett barnbarns studentfirande och som medarrangör till det årliga arrangemanget av Glasets Dag. På grund av min höga ålder och som tidigare representant för mitt företag har jag deltagit i ett mycket stort antal begravningsceremonier. Under senare år har jag kunnat känna en strimma av ljus i dessa sammanhang. Det beror helt och hållet på att kyrkan äntligen lärt sig att ingen mår väl av att lyssna till långa obegripliga predikningar och i tillägg få upprepat vårt behov av syndernas förlåtelse. Nu händer allt oftare att prästen tecknar en personlig positiv bild av den avlidne och vi får lyssna till fantastisk sång och musik. Jag är övertygad om att denna förändring har en positiv effekt på sorgeprocessen.

Jag jobbade som lärare i 3 år innan jag blev glasbruksarbetare och allt sedan dess har jag noga följt den allt intensivare debatten om skolans kvalitet. Jag har också sedan decennier en mycket bestämd uppfattning om vad som kan göras bättre. Vid rekrytering och utbildning av lärare borde absolut störst fokus lägga på förmågan att skapa arbetsro i klassen. Ledartalangen är långt viktigare än ämneskunskapen och den pedagogiska kompetensen. Kan du inte entusiasmera eleverna och kan du inte få dem att lyssna åstadkommer du inte något lärande. Jag reagerar också på den generalisering som ofta sker i debatten. ”Det är slappt och kravlöst”. Jag har på nära håll följt ungdomar där en normaldag kan börja med väckning före sju och så kommer man hem vid fyratiden och inte sällan har man 2-3 timmars arbete kvar för att klara nästa prov. Det är en minoritet av oss vuxna som har denna arbetsbelastning.

Nu är det igång, VM i fotboll, ett av världens största evenemang och ett av lagen är Island. Denna sagans ö med 330 tusen invånare spelade oavgjort mot Argentina, en av världens mäktigaste fotbollsnationer. Det är inte lätt att vara fotbollsexpert när sådant kan hända, men visst är det denna oförutsägbarhet som är en av orsakerna till vår lidelse. I morgon är det dags för våra pojkar att göra entré. De flesta av våra stjärnor är på sin höjd medelmåttiga individuellt i jämförelse med de andra lagen men kanske Islands bedrift kan ge förhoppningar.

Fram till torsdag kan man se vår fotoutställning. Har ni missat den fantastiska bilden från glasbruket tycker jag ni ska titta in. Mumintrollen är på väg från Finland och vi ser fram emot att presentera denna utställning för tusentals gäster under sommaren.

Från domstolen inget nytt

 

Önskar er alla en trevlig midsommar/Kjell

Read more
Blogg 52 Ettårsjubileum
Det är dags för personlig eftertanke. Mitt syfte med att ...
Blogg 51
De senaste veckorna har det varit svårt att undvika att ...
Blogg 50
Jag har som ni kanske förstått engagerat mig djupt i ...

Leave a Reply