[:sv]

Min vecka började på sämsta tänkbara sätt och jag plågas fortfarande av tanken på att jag kanske hade fel. I måndags hade jag just avslutat min runda i Hagatorpets härliga spår då jag träffade på en gammal bekant som också utövade denna härliga motionsform. Vi kom att tala om gårdagens avslutningsetapp på Tour de ski, ni vet där man tar sig upp för en slalombacke. Jag hävdade med bestämdhet att backarna på Hagatorpet är minst lika krävande men min bekant ifrågasatte då om jag mist förståndet. Jag ilsknade till och menade på att jag kunde bevisa mitt påstående. Eftersom jag tvingas gå på”ettans växel” i stort sett från början till slut i våra backar och av TV bilderna framgick tydligt att de tävlande bara under korta sträckor tvingades använda denna växel så är våra backar brantare. Min bekant kunde troligtvis inte argumentera emot för han ruskade bara på huvudet och gick sin väg.

I morgon, något försenat, skickar vi 2019 års program till tryckeriet. Jag hoppas ni ursäktar, men visst kan vi vara stolta över att vi på några få år lyckats etablera så många återkommande och uppskattade evenemang. Det är svårt att gradera populariteten men Glasmilen och Glasets Dag är fortsatt de händelser som våra gäster bokar in månader i förväg. Sju kvällar om året öppnar vi upp huset för Quiz. Konceptet med att tävla, umgås, en god måltid i en oslagbar miljö och lyssna på härlig musik har blivit en sådan succé att vi stundtals tycker det är jobbigt när vi får neka bokningar då det inte finns en kvadratmeter ledig yta. Ett större sällskap från Småland fick inte plats till vår novembertillställning vilket innebar att de bokade huset för en egen quizkväll. Vi strävar efter en bredd på våra event och numer är vi en etablerad arrangör av Trädgårdsmässa och en Veterandag. Efter att förra året lanserat Ladies Evening med framgång har vi nu i jämlikhetens namn planerat in en kväll för det manliga könet. Kvällen är döpt till ”Grabbar och Gubbar”. Vi hoppas och tror att detta blir en härlig kväll för far, son och svärson med mingel, aktiviteter, en god måltid och fantastisk live musik. (Boka in 15:e mars).

Igår kväll hade vi vår traditionsenliga personalfest och det är då jag på allvar inser att jag blivit äldre. Bevisen går inte längre att dölja. I tävlingen ”sista minuten” kunde jag inte en låt. Mitt försök att sjunga Tomas Ledin med hjälp av kareoke blev till både första och sista gången. Dessutom förstod jag att dessa unga människor inte har haft samma skolgång som min generation. I en tävling visade det sig att man inte hade en aning om vad ord som lots och rallare var.

Trots denna härliga kväll blev fredagskvällen veckans höjdpunkt. Jag var värd för den första av fem Ardagh middagar och jag blir så stolt att ha varit en del av detta företag. Jag har sett det förut. Trots frikostigt mingel med dryck sitter hundra personer Absolut tysta och koncentrerade när Peter gör en briljant 20 minuter lång presentation om företagets status.

Vi hörs om en vecka/Kjell[:]