Blog

[:sv]

Min gode vän Martin med sambo besökte nyligen oss i sommarstugan. En träff med Martin, som tog över efter mig när jag slutade som glasbruksarbetare, innebär utan undantag någon timme arbetsrelaterade diskussioner. Några inslag av gamla gemensamma upplevelser men framförallt samtal kring Martins nuvarande utmaningar inom den europeiska glasvärlden. När vi träffades hade veckan inneburit London, Italien och München och det fick mig att reflektera över om jag saknar den tiden då arbetsveckorna kunde vara långa och utmanande. Jag kom fram till att jag saknar utmaningarna att försöka överträffa förväntningar, att få träffa väldigt många trevliga och spännande människor. Det jag definitivt inte saknar är resandet. Jag upplevde det som mycket slitsamt även om följande reseskildring måste betecknas som ett undantag:

Jag skulle besöka vårt glasbruk i Gostyn som ligger i Polen. Jag var bokad att flyga från Kastrup till Poznan därför att jag hade ett möte inbokat i Köpenhamn på hemkomstdagen. När jag checkat in såg jag på skärmarna att mitt plan var försenat på grund av kraftig dimma över Polen. Två timmar försenat lyfte planet och efter cirka 30 minuter lät piloten meddela att dimman åter tätnat över Poznan så vi kommer att landa i Gdansk. En vänlig flygvärdinna kompletterade med att vi kommer att tas om hand på flygplatsen och bussar kommer ta oss till Poznan. Efter lite kaos vid bagagebandet hittade vi en samlingsplats där vi skulle vänta på bussarna. Efter en knapp timme anlände tre bussar och jag steg ombord på buss nummer tre som framfördes av en man som enbart kunde polska. Någon information om hur lång tid resan skulle ta gavs inte. Redan efter några kilometer kom vi in på en väg som får gamla vägen mellan Limmared och Tranemo framstå som en autostrada. Passagerarna bestod av 27 internationella besökare och en man från Polen. Denne man utsåg sig själv till reseledare efter en halvtimme och började med att på knackig engelska och teckenspråk berätta att han var på väg hem från Thailand och hade varit på resande fot i över ett dygn. Han bad också om ursäkt för att han var berusad men han såg som plikt att representera sitt land i denna svåra stund. När han berättade att sträckan mellan städerna var cirka 25 mil var jag nära ett sammanbrott. Vår nye ledare somnade gott fortfarande klädd i shorts och sandaler (jag hade överrock). När han efter en timme vaknade upp insåg han att behovet av ett toalettbesök var akut, så han lyckades få chauffören att stanna vid en bensinmack och efter ytterligare 30 minuter och tillgång till toalett kunde vi åter äntra bussen. Vi hade också fått möjligheten att proviantera. Jag köpte en snickers och en coke. Nu uppstod nästa stora problem. Vår ledare konstaterade att en person saknades. Han räknade gång på gång men faktum kvarstod, en person fattades. Efter en kvarts sökande på bensinstationen löstes problemet, han hade glömt att räkna sig själv. Sex timmar efter vi lämnade Gdansk anlände vi till flygplatsen i Poznan och jag möttes av en chaufför som väntat där i 8 timmar med skylten Mr. Svensson. När vi en timme senare, vid midnatt, anlände till mitt boende fanns ingen i receptionen men där låg ett brev som beskrev att det finns några goda mackor på mitt rum och en stor öl.

Nu är det mindre än två månader kvar till vi ska gå till valurnorna. Ett twitterkonto lockade tusentals besökare över helgen. På tal om SD:s flyktingpolitik ” till de SD sympatisörer som funderar på att fly från sina hem undan bränderna som rasar, stanna kvar så hjälper vi er på plats”.

Nu laddar Limmared upp, imorgon börjar Antikveckan och tusentals människor kommer besöka vårt pånyttfödda samhälle.

Min avslutning på veckan har varit helt underbar. Jag och kära syster samlades med våra familjer för att umgås över generations och nationsgränser. Tennisturnering, fantastik sång och havsbad i månsken gjorde dagarna minnesvärda.

Från domstolen inget nytt.

Vi hörs om en vecka/kjell[:]

[:sv] 

Om ni i semestertider tröttnar på att inte göra någonting så rekommenderar jag starkt ett besök på Glasets Hus. I år har vi verkligen lyckats med att skapa målet för en lyckad familjeutflykt där barn och barnbarn kommer i högsätet. Jag har under veckan sett fantastiska mormödrar och pappor som tillsammans med barn engagerat tar sig genom Muminland och avlutar med att presentera sitt bidrag på den snabbt växande utställningen. Det är också härligt att se stoltheten hos barnen när dom klarat Ebba och Ture spelet och belönats med ett diplom. Efter att ha njutit av Ebba och Tures pannkakor är jag övertygad om att dessa gäster redan planerat in ett nytt besök hos oss.

Min vecka har helt dominerats av golf. I dag har jag tävlat för sjunde dagen i följd och höjdpunkten blev en andraplacering i 4-mannalag där jag tillsammans med två jämnåriga och en långtslående 16-åring spelade väldigt bra golf. Golf är en fantastisk sport där du vid 73 års ålder stundtals spelar bättre än någonsin och fortfarande har mycket att utveckla.

Nu kära vänner kan vi andas ut, president Trump lämnade igår det efterlängtade beskedet att han ställer upp för omval år 2020. Man måste imponeras av hans kapacitet. Denna vecka har han både hunnit dricka te med drottning Elisabeth och förolämpad flera av Europas statschefer på sin väg till Helsingfors för ett möte med charmtrollet Putin.

Sammanfattningsvis har vi fått beskåda ett av de bästa världsmästerskapen någonsin. Turneringens bäste spelare var Luca Modric och min beundran blir ju inte mindre av att han inte nått sina framgångar via någon gräddfil. Han farfar avrättades av serbiska soldater och han har sedan barnsben tränat upp sin snabbhet genom att snabbt ta sig till närmsta skyddsrum när bomber och granater föll.

Från domstolen inget nytt

Drick mycket/Kjell[:]

[:sv]

Idag börjar jag med att berätta om bakgrunden till ovanstående bild. Bilden är tagen i onsdags kväll och personerna heter Jessica och Jose. Tyvärr missade fotografen att få med en tredje person, en liten tjej som kom till världen 7 dagar tidigare och som kanske kommer att döpas till Futura. Den 22:e oktober förra året kom min gode vän Jose in på Glasets Hus och bad om en pratstund. I sammanfattning lät det så här; ” Vi är ett antal barnfamiljer som i vårt umgänge ofta kommer in på en diskussion kring Glasets Hus betydelse för oss barnfamiljer. Kontrasterna mellan 2011 och idag är slående. Ett samhälle fullt av liv och aktiviteter, en mötesplats som skapat nya sociala nätverk och massor av trevliga event. En plats man vill bo på. Vi känner att vi vill hjälpa till så att denna utveckling kan fortsätta. Vi vill engagera oss i ett projekt som riktar sig mot barn och ungdom. Vår ide är att pröva möjligheten att bygga en aktivitetspark i anslutning till skateanläggningen”. Så under ett drygt halvår har vi tillsammans med dessa nya volontärer jobbat fram ett förslag till en fantastisk aktivitetspark som vi vill inviga i juni nästa år. Det finns naturligtvis ett antal problem att lösa innan detta kan bli verklighet. Ett av problemen är ekonomin. Parken är kostnadsberäknad till 7186250 kr och föreningen kan bidra med 6250 kr av dessa, så det fattas en hel del. Om det är någon som har en miljon över får ni gärna kontakta oss. Bilden illustrerar en milstolpe, vi har just postat våra ansökningar om ekonomiskt stöd till Allmänna Arvsfonden och Boverket. Som ni förstår kan projektet sluta med att inget händer men för mig personligen har det redan inneburit en av de största framgångarna sedan jag engagerade mig i Glasets Hus. Det faktum att en grupp från ”nästa generation” på eget initiativ visar detta engagemang är utomordentligt stimulerande och lovande för en fortsatt positiv utveckling.

Så är då VM-sagan över för vårt landslag och själv kommer jag hålla tummarna för Belgien. Jag har sedan länge förstått innebörden av ”laget går före jaget” men jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig den prestation vårt landslag har gjort. Tyvärr hade ju den engelska coachen fattat detta också och valde dessutom att spela svenskt.

Från Almedalsveckan noterar jag en glädjande nyhet. Jan Björklund utmanade Jimmie Åkesson på debatter om vårt medlemskap i EU. Äntligen ett försök till fördjupning av de konsekvenser som uppstår om en av alla missnöjesyttringar blir verklighet.

I morgon börjar golfveckan på fantastiska Kinds GK. Jag ska spela 6 dagar i följd och har bestämt mig för att nå minst en tredjeplats i någon av tävlingarna.

Från domstolen inget nytt/hälsar kjell[:]

[:sv]

Om ni läsare eventuellt fått intrycket att jag anser mig vara fotbollsexpert så är det helt rätt uppfattat. Efter att spelat cirka 700 matcher på seniornivå, varit tränare och ser fortfarande cirka 200 matcher per år tycker jag att det finns fog för detta påstående. Hur kan jag då förklara hur Sverige vann kvalgruppen och Tyskland blev sist? Det kan jag inte men jag har en känsla av att Janne Andersson har egenskaper som är i världsklass när det gäller ledarskap. Hur går det mot Schweiz? Efter att totalt missat tidigare tips avstår jag från att ge mitt ”experttips”.

När jag funderar på vilka dessa egenskaper är kommer jag att tänka på en händelse som jag upplevde för mycket länge sedan. Min arbetsgivare hade gett mig förmånen att under ett år deltaga i en mycket kvalificerad ledarskapsutbildning. Tillsammans med 15 andra ”elever” befann jag mig på en upptaktsträff på ett hotell i Skåne. Huvudperson var rektorn på Handelshögskolan i Stockholm som med stor pondus delade mig av sina råd om ledarskap. Efter hans föredrag fick vi chansen att ställa frågor. En överambitiös deltagare räknade upp alla tänkbara ”managementböcker” han läst och frågade om professorn kunde ge tips på någon ytterligare bok. Så här löd svaret; Lille pojk, du ska läsa Vilhelm Moberg, Per-Anders Fogelström, Jan Fridegård, de stora svenska arbetarförfattarna, så att du förstår och respekterar den personal du i framtiden ska leda. Det blev inga fler frågor. Jag är helt övertygad om att Janne Andersson aldrig behövt denna tillrättavisning.

Efter att gett upp min karriär som fotbollsexpert har jag bestämt för att försöka mig på att förutse vad som kommer att ske i svensk politik och därmed påbörja en ny ”expertkarriär”. Jag vill börja med att beskriva två grundläggande övertygelser och de beskrivs bäst genom att citera Winston Churchill:

”Demokrati är den sämsta statsformen bortsett från alla andra och där fritt meningsutbyte inte slutar med en begravning”. För närvarande illustrerar svensk politik dessa uttalande väldigt tydligt. Parti efter parti ger upp sina grundläggande värderingar och gör nya utspel som anpassas till senaste missnöjesyttringar. Denna analys leder till min första förutsägelse om höstens val: Den nya regeringen blir en tvåpartiregering bestående av Socialdemokraterna och Moderaterna.

Vi på Glasets Hus trivs bra i Mumindalen, möjligen är vi lite ängsliga över Filifjonkans ständiga prat om kommande olyckor. Välkomna till oss med barn och barnbarn.

Från domstolen inget nytt

Vänligen Kjell[:]

[:sv]

Så har jag åter fått uppleva en traditionell midsommar i goda vänners lag. Som vanligt var jag trött och lite allmänt vissen under midsommardagen. Jag vet inte varför det blir så varje år, kan det bero på all färskpotatis jag äter? Fotbolls VM dominerar min tid dessa veckor och när man får uppleva Nigerias första mål i lördags fylls jag av beundran och tacksamhet. Mottagningen, timingen kombinerat med balansen skapade en tavla som överträffade da Vincis Mona Lisa. Att vi skulle förlora mot Tyskland tog jag med jämnmod. Att vi åter skulle kunna besegra en världsnation var alltför osannolikt, vi skulle haft en straff och varför John Guidetti sköt du? Kanske någon av våra svenska stjärnor skulle platsa på bänken i ett tyskt C-lag vilket innebär att det faktum att vi tagit oss till mästerskapet är en fantastisk uppvisning av ledarskap och lagmoral.

I morgon startar sommarsäsongen på Glasets Hus. Vi har öppet alla dagar i veckan fram till 16:e augusti. Tidig måndagsmorgon börjar vi bygga utställningen om Mumintrollen vilket innebär att ni i slutet av veckan kan titta in och träffa dessa fantastiska figurer. I ett samarbete med kommunens bibliotek har vi också nöjet att presentera Tove Jansson.

Det är väl också på plats att gratulera våra lokala politiker som i veckan tog beslut om att bygga ett nytt bibliotek efter decennier av utredande och i tillägg får vi bl.a. ett nytt hotell. Beslutet betecknades som historiskt och ledamöterna kunde lyssna till Karin Boyes berömda dikt om att det ”vägen som är mödan värd”. En ledamot reserverade sig och en ledamot uttalade sig i pressen att ”beslutet var en seger för demokratin”.

Slutligen en reflektion från den stora världen: Det handelskrig som president Trump startat genom att införa tullar känns oroande. Vårt land är i högsta grad beroende av exportmöjligheter. Förra året uppgick vår export till 2044 miljarder kronor vilket var 157 miljarder mer än vår import. Jag funderar allvarligt på att twittra ett tydligt budskap till presidenten att nu får han skärpa sig.

Vi hörs om en vecka

Kjell[:]