Det är väldigt många som läser mina tankar och funderingar varje vecka. Idag kände jag att det är dags att avslöja en hemlighet om min personlighet som tidigare enbart mina närmaste känner till. Jag är fullständigt ointresserad av trädgårdsarbete och vad som växer där. Trots detta tvingar jag mig till att hålla ordning på växtligheten när det gäller gräs och maskrosor. Varje gång jag utför dessa sysslor känner jag dåligt samvete för att spilla begränsad tid på dessa tveksamma uppgifter. Min känsla är att denna egenskap har gått i arv för jag vill inte påstå att barn och barnbarn slåss om att få njuta av denna förmån att få jobba med dessa gröna sysslor. Men ibland får mig naturen att hysa beundran. Bilden ovan är tagen från platsen där vi i sommarstugan åtnjuter kvällsvard och varje år under flera veckor sitter jag och beundrar denna växt som år efter år bara finns där. Jag har ingen aning om vad det är för blomma men en sak vet jag säkert, den är en enveten jäkel. Jag har definitivt inte planterat den och den har klarat polska stenarbetare och minst två olika modeller av gräsklippare. Denna uthållighet och att alltid komma igen beundrar jag och dessutom sköter den sig själv.

För mig har den gångna veckan varit full av positiva händelser. Här kommer ett axplock;

  • I topp utan konkurrens, jag har fått min andra spruta.
  • Antalet gäster på Glasets Hus ökar för varje vecka.
  • Elfsborg vann igen
  • Glasparken är på god väg att bli ett av de stora besöksmålen inkluderat väldigt långväga gäster och det blir allt vanligare att våra gäster hörsammar våra skyltar

I torsdags gick mina tankar som vanligt till min barndom. För mig är Krist Himmelfärdsdag för alltid förknippat med Gökotta arrangerad de lokala Socialdemokraterna och jag minns som ur en film när Mats och Åke tog fram gitarr och dragspel och vi barn sprang omkring bland fikakorgarna. Dessutom, från 8 år fyllda och under en femårsperiod hade jag också något att i veckor se fram emot. NTO:s årliga bilrally i form av en bilburen tipspromenad. Jag älskade när jag kunde bidra med rätt svar, oftast på en sportfråga.

Nu hoppas jag på en fortsatt  utveckling mot normala tider, men snälla, lyssna fortsatt på dom som vet vad dom pratar om.

Kjell