[:sv]

Jag vet faktiskt inte vad det är för fel på mig men jag vet att jag är avvikande. Äntligen är helgerna över och allt återgår till det normala. Folk svarar på mail, normala måltider serveras och jag får dagligen umgås med våra mycket duktiga tjejer på Glasets Hus och varje måndag njuta av tillvaron med ett 25-tal volontärer som jobbar hårt samtidigt som de njuter av samvaron. Ibland reflekterar jag över detta nya ledarskap jag har. Sedan decennier är jag bortskämd med att man gör ”som jag säger.” Jag har nu fått lära mig att när Kaisa, Inga och deras jämnåriga kvinnliga kompisar säger ifrån så är det bara inse att jag hade fel. Man lär så länge man lever. På lördag har vi vår årliga fest för våra anställda, vi äter gott och har några prestigefyllda tävlingar. Kvällen inleds som vanligt med att ´för hundrade gången diskutera vår företagskultur, ”överträffa kundens förväntningar”. Numer vågar jag påstå att vi har lyckats. Vi får hundratals muntliga och skriftliga kommentarer där vår personals mottagande lovordas.

På tal om lyckas tar jag mig friheten att skryta om hur vi lyckats med våra quiz arrangemang. I onsdags kl.10 släppte vi bokningar till årets första quiz den 25:e januari. Tolv minuter senare hade vi 135 bokningar och ett fåtal platser kvar. Det är bara erkänna att det är en härlig känsla när man har fått vara med om att bygga en sådan succé. Det här med att ”skryta” är jag sedan barnsben försiktig med. Jag minns som igår när jag kom hem, 17 år gammal, efter en fotbollsmatch på Åvalla i Gällstad. Vi hade vunnit stort och jag hade gjort tre mål och frågade min fantastiske far om det var någon spelare som han tyckte varit speciellt bra. ”Ja, Gillis gjorde en bra match” även om hans kroppsspråk tydligt visade att han var stolt över sin son. Tro inte att du är något, Jantelagen, har sina fördelar men jag tror många skulle må bättre av att få lite mer positiv feedback.

Det är dock inte allt som går enligt plan. Min så lovande skidkarriär befinner sig i kris. Som tur är verkar Halvarsson vara på gång så det finns ett ankare till stafettlaget i stundande VM. Efter skadeproblem har jag nu varit en flitig gäst på det fantastiska Hagtorpet. Varje gång tillsammans med hundratals likasinnade i åldrar från 3 till 90 år. Det bästa man säga om hur jag utvecklas inom denna sport är stagnation. I det längsta har jag skyllt på vallaproblem men efter ett samtal med annan ”expert” börjar jag inse att flitig konsumtion av starka drycker och ålder kan ha en viss inverkan, men skam den som ger sig.

Noterar också i nyhetsflödet att jämlikheten ute i världen blir allt bättre. Nu har Saudiarabien tagit ett stort steg. Från och med idag äger kvinnor rätt att få reda på att deras män tagit ut skilsmässa. Myndigheterna åläggs meddela dessa kvinnor via SMS.

Vi hörs om en vecka/Kjell[:]