Börjar som numer på det vanliga sättet med att redovisa ekonomin i vårt Klimatprojekt. Under veckan har privatpersoner bidragit med 1700 kronor. Tack. Det innebär följande status:

Status finansiering projektet 12/2 2023

Antal givare Kronor per givare Totalt fattas
1 708 538 708 538
10 70 854 708 538
100 7 085 708 538
1000 709 708 538
10 000 71 708 538
100 000 7,1 708 538

 

Veckans stora utmaning för mig var att presentera vår förening för kommunfullmäktige under deras sammanträde i torsdags.

Om ni klickar på LÄNKEN här kan ni ta del av de bilder jag visade och om ni är riktigt intresserade kan ni se presentationen live genom att
KLICKA HÄR. För er som inte är speciellt intresserade kommer här en sammanfattning av vad jag försökte förmedla:

  • Ursprunglig prognos från 2011 visade sig vara fel på cirka 1000%.
  • Cirka 35 mkr är investerade i anläggningen, varav kommunen står för 20 mkr och föreningen har lyckats investera 15 mkr utan kommunala skattemedel.
  • Museum, glashytta, konstutställningar och parken genererar ett underskott på 3-4 mkr/år.
  • Detta kompenseras av avtal med kommunen, bidrag från regionen och cirka 2 mkr volontärarbete.
  • En lång lista med samhällsnytta presenterades med betoning på en gratis park.
  • Det finns en alternativ plan om ekonomiskt stöd uteblir. Museum, kaffe, kanelbulle och ingen avlönad personal.

I fredags närvarade jag vid en begravning och efterföljande minnesstund. Efteråt tog jag mig en stund och reflekterade över begravningar och kom fram till att:

  • Jag är en mycket erfaren begravningsgäst på grund av hög ålder, representerat glasbruket vid otaliga tillfällen och numer ofta ”värd” vid minnestunder på Glasets Hus.
  • Jag tycker utvecklingen går framåt, jag minns min ungdoms begravningar där prästen talade mest om syndernas förlåtelse och försökte associera till något stycke ur bibeln som jag oftast inte förstod kopplingen till. I fredags var det som vanligt numer, ett personligt vackert tal av den duktige prästen och musiken hade stark koppling till den bortgångna. Vi lyssnade bland annat till Lasse Stefanz och minns många härliga ögonblick.
  • Det var som vanligt många tårar men det fanns också inslag av härliga skratt under minnesstunden.
  • På min minnesstund vill jag att skratt och glädje helt ska dominera.

Jag har bestämt mig för att under stor vånda bryta ett löfte till er läsare. Jag lovade att skicka med all frågorna till våra ”på spåret tävlingar” och hoppades att det skulle inbringa lite pengar till vårt utmanande projekt. Det var en missbedömning och därför sparar jag återstående frågor till en annan publik.

Kommande vecka är det stora utmaningen att på allvar starta planeringen för årets Funkisfestival. I fjol lyckades vi glädja hundratals barn med olika former av funktionsnedsättning och vi vill gärna överträffa det. Ardagh, Sparbanken Tranemo och Mathyttan ställer som vanligt upp.

Slutligen, jag är lite nervös inför morgondagen. Ingen väntsal efter kl.16.00. Många kommer bli förbannade och några kommer kissa i byxorna.

Vänligen/Kjell