Tänk att det skulle till en poet för att vår kommun skulle få nationell uppmärksamhet. Och visst är det märkligt att radio, tv och press tillåter sig att läsare och lyssnare fick intrycket att kostnaden för poeten togs ur kassan för skola, vård och omsorg. Borde vi inte fått se eller höra en ursäkt från media?

Begreppet kultur är kanske det svåraste begrepp man kan försöka sig på att definiera. Vad är kultur och vad är inte kultur. Många stora personligheter har genom århundranden uttalat sig om vilken viktig roll kulturen spelar för samhällets fortlevnad och kanske till och med överlevnad. En gång läste jag om Sir Winston Churchill. Hans generaler begärde mer pengar till försvaret och tyckte man kunde ta resurser från kulturbudgeten. Hans svar blev; ”vad ska vi då försvara?”

Så lite tankar kring mitt eget förhållande till kultur. Jag har svårt att ta till mig till exempel opera och abstrakt konst. Men, jag respekterar naturligtvis dessa konstnärer och dess publik på samma sätt som jag förväntar mig att de ska respektera Tomas Ledin och Carl Larsson. Låt mig ge ett antal exempel på hur jag konsumerat kultur genom decennier:

  • Jag såg Antonio Quinn dansa Zorba på en teater i New York. Omtumlande och känslor i svall.
  • Gåshud och tårar när Tommy Körberg sjöng Anthem på en Chess föreställning. Ni vet en sån där stund som när sista tonen klingat ut blir det för några sekunder helt tyst när publiken hämtar andan för att sedan delta i en applåd som aldrig tycks ta slut.
  • Jag är säker på att inte ett öga var torrt när jag fick uppleva Peter Jöbäck framföra ”När guldet blev till sand”. Vilken text, vilken musik. Tack kulturarbetarna Moberg, Andersson och Ulveus.
  • Jag har chockats på en Londonteater när hundratals medelålders engelsmän dansade mellan stolsraderna under flera timmar och sjöng med i alla texter när jag var en av 1002598 personer som såg den svenska versionen av Mama Mia
  • Jag har njutit och fascinerats av Per-Anders Fogelströms Stockholmsserie samtidigt som jag troligtvis blivit en bättre människa.
  • Jag har sett TV serien Hedebyborna 3 gånger. Landsfiskalen, å rensningen, ja allt, så jag har svårt att föreställa mig ”bättre kultur”.
  • Slutligen, i stort sett varje helg njuter jag av kulturbärarna på The Kop när de unisont sjunger You’ll never walk alone.

Det är svårt, ja omöjligt att mäta värdet av kultur i form av kronor och ören, inte heller i hälsotermer. men jag inbillar mig att min konsumtion är nyttig och nödvändigt.

Och till sist ska jag avslöja hemligheten med Glasets Hus. Tidig söndagsmorgon kom 7 volontärer och tog hand om lokalerna efter kvällens lyckade padelfest och dom hann ta en mysig fikastund innan söndagsgästerna började anlända.

Kjell

P.S. Inte ens Chagall hade kunnat måla en vackrare tavla än vad Simon Olsson gjorde vid 3-0 målet idag. (googla). D.S.