Idag tar jag mig friheten att utsätta er för tankar kring saker som bekymrar mig. Vi lever nu som om pandemin var över. Vi umgås, vi kramas, vi hälsar i hand och jag hör definitivt till den kategorin. Samtidigt följer jag nyhetsrapporteringen och läser om hur till exempel Tyskland, landetordning och reda, har de högsta smittotalen sedan pandemins början. Jag såg också en uppgift om att av 22 personer som blivit inlagda på IVA var 12 fullvaccinerade. Visst känns det som att vi ropat hej innan vi hoppat över bäcken. Eller kan det vara så att Tegnells strategi, låt oss ta skiten men i lagom takt så vården kan hantera situationen har varit relativ klok. Till och med landet besservisser Norge är just nu lite skakade. Jag har bestämt mig, jag tar tredje sprutan på tisdag och ska hålla upp med kramandet och sluta att nävahälsa.
Så över till nästa bekymmersamma ämne, svensk politik. När Winston Churchill uttalade, demokrati är ett bedrövligt sätt att styra ett land med, men tyvärr är det bästa som är tillgängligt, så beskrev han på ett träffsäkert sätt vår politiska situation. Tänk er själva om ett företag skulle styras på det sätt som vårt parlamentariska läge är sedan några år tillbaka. Företagsledningen tar fram en strategi för hur företaget ska utvecklas och kanske ibland för att överleva. Man fastställer en budget som ska uppnå fastställda mål. Då kommer ett antal avdelningschefer och ställer ett antal ultimata krav som avviker från planen och dessutom i totalt olika riktningar. Hur faen ska man då kunna leda företaget? Men, som Churchill sa, det finns inget bättre alternativ.
Låt mig avsluta med lite ljusare tongångar. Under veckan har vi helrenoverat vår glasugn. Allt har gått perfekt och enligt noggrann planering. Som vanligt har några volontärer imponerat med sin kompetens och lojalitet.
Vi hade ett födelsebarn bland personalen och hon uppvaktades av våra flitigaste fikagäster. Det kändes så där härligt som det kan göra ibland.
Vi som är på Glasets Hus i stort sett varje dag slås ofta av iakttagelsen att det är väldigt få människor som vi känner igen. Jag gjorde en studie i lördags vid lunchtid och av drygt hundra gäster kände jag igen färre än tio. Så visst har vi bidragit till kommunens attraktivitet.
Nu är det bara 12 dagar kvar till den sååå efterlängtade nypremiären av Quizkväll. Husbandet har låtlistan klar och jag finslipar på frågorna. Ett tips till er som kommer deltaga är att det har arrangerats en olympiad sedan vi sågs.
Och så var det äntligen dags. Igår satt jag klistrad framför säsongens första Vinterstudio, dagen efter jag spelat en golfrunda på hemmabanan. Visst händer det nåt med klimatet och betyget från Glasgow tycks bli underkänt.
Var rädda om er
Kjell
