Nya pengar till vårt projekt gladde oss under veckan. Våra absolut flitigaste besökare bidrog och kan nu förvänta sig en inbjudan till invigningen.
Status Klimatprojektet 2023-05-07
Inte nog med detta, under fredagskvällen kom så äntligen mailet som hållit mig vaken. Vår italienske leverantör av den nya smältugnen lät meddela att vi kan förvänta oss ugnen i Limmared vecka 21!!. Det innebär att vi tror på produktionsstart första veckan i juni. Bevan är hemkallad från Nya Zeeland och Irina tar båten från Litauen så snart kan ni få träffa alla våra internationella medarbetare. Visst är det häftigt att vår lilla förening ute på landet kan erbjuda besökaren en personalstyrka med följande ursprungsländer: Irak, Libanon, Syrien, Afghanistan, Litauen, Nya Zeeland och som kronan på verket tjejen från Östra Ryda.
De andra delen av vårt stora Klimatprojekt är mer bekymmersamt. Problemen är helt och hållet orsakat av statens helägda bolag Vattenfall. Jag har under senare år haft ett antal kontakter med detta företag i min roll på Glasets Hus och jag inte förstå hur de kan överleva med ett kundbemötande som är pinsamt bedrövligt. När man framför befogad saklig kritik orkar de inte ens besvara den. I pågående projekt solceller gjorde vår elleverantör en anmälan den 16:e december enligt regelsystemet. Nu fem månader senare har de fortsatt inte gett klartecken trots ett flertal påminnelser. Brist på handläggare har uppgetts som orsak. Vår leverantör anmälde samma dag en annan installation, större än vår och det tog tre veckor. Förra veckan lade jag mig i ärendet och efter flitig kommunikation fick jag beskedet att vår anmälan hade hamnat på fel avdelning. Jag försäkrade mig om att vi inte gjort något fel. Tror ni detta svar från Vattenfall följdes av en ursäkt och ett löfte om att prioritera ärendet, då tror ni fel. Ni får gärna dela denna blogg och kanske den till slut når någon på företaget på en nivå som kan det mest elementära om kundbemötande.
På Glasets Hus har vi haft en lugn vecka inför kommande intensiva vårveckor med Mässa på lördag och lördagen därpå folkfesten Glasmilen. Jag har tillbringat några dagar vid kusten tillsammans med en mover och ett specialverktyg för att ta upp maskrosor. Movern fixade jag men maskrosorna sitter kvar, verktyget var över min tekniska kompetens I fredags observerade jag att det var plåstrets dag och jag funderade på hur jag skulle fira detta. Till slut bestämde jag mig för att plåstra om den tå som varje sommar efter cirka 20 golfrundor pryds av en smärtsam liktorn. Måste erkänna att jag inte hade en aning om hur många dagar som jag har missat att fira. Nu ser jag fram emot 14:e maj, rumpans dag och den 20:e stundar en högtid, whiskeyns dag.
Från den stora världen noterar jag att:
- Kriget i Ukraina får allt mindre uppmärksamhet. Glöm inte vad som pågår.
- I Sverige skjuter kriminella ihjäl varann och i USA skjuter man skolbarn.
Vänligen/Kjell