Förra veckan föreslog jag er läsare att ni ska köpa mina hundra bloggar i en vacker pärm. Vi tog in extrapersonal för att kunna ta emot alla beställningar. I skrivande stund har vi fått en beställning. Jag blir så besviken samtidigt som jag gläds över att denna beställare är vår dotter som också kämpar i en ideell organisation.
Uppriktigt, jag tycker att ni kan spendera tusen kronor för att stödja Parken som är en del av samhällets förvandling från avkrok till beundran. Nog med gnäll, här kommer ett försök till sammanfattning av de hundra bloggarna.
Skatteverket: Denna myndighet slog till en lördagseftermiddag med full kraft. Sex personer inkluderat en polis. Uppgiften var primärt att undersöka om vi förde skatteverkets personalliggare korrekt så att inte svartjobb förekom. Två fantastiska 70+ damer som tillhör den stora skaran volontärer stod och diskade efter att blivit blixtinkallade på grund av oväntat många gäster. Detta fann myndigheten oacceptabelt så vi bötfälldes med tjugo tusen kronor trots att det stod utom allt rimligt tvivel att de inte var avlönade. Vi betalade böterna efter hot om kronofogden och bad om instruktion om vilket volontärt arbete som ska registreras i deras loggbok. Trots ett flertal påminnelser har myndigheten efter mer än två år inte återkommit med ett svar på denna fråga.
Vi överklagade skatteverkets beslut till förvaltningsdomstolen och efter 12 månader fick vi besked om att skatteverket gjort fel och pengarna återbetalades.
Då inträffade det ofattbara. Skatteverket överklagade förvaltningsdomstolens beslut till kammarrätten. Detta skedde för 10 månader sedan och fortfarande har inte kammarrätten hunnit ta ställning.
Jag respekterar demokratin och förstår behovet av lagar och regler men jag blir bekymrad när sunt bondförnuft verkar totalt främmande för denna myndighetskultur.
Kommunen: Jag har stor respekt för det arbete våra fritidspolitiker lägger ner och förstår att det ibland är svåra ställningstagande de måste göra. Men, mina upplevelser i samband med bygglovsfrågan när vi byggde parken gör mig bekymrad. I detta fallet handlar det om väl avlönade politiker och tjänstemän. Den oförmåga att ta beslut och därmed ansvar som präglade frågan är förödande för en organisation som bland annat har till uppgift utveckla samhället. När man sitter på ledande chefspositioner är det inte tillräckligt att gång på gång hänvisa till att man delegerat frågan och man får inte lägga sig i tjänstemännens utövande. Att inte göra fel är viktigare än att inte göra något alls driver inte utvecklingen framåt. Som jag förstår via media och samtal med duktiga medarbetare på kommunen finns det tendenser till en förändring av denna kultur och jag är den förste att gratulera om så är fallet.
Idrotten: Jag älskar idrott på gränsen till vad som är nyttigt. Jag vet inte exakt vad det är som frambringar denna förälskelse. En ingrediens är naturligtvis spänningen och den enorma lycka man får uppleva när fyra fantastiska tjejer blir världsmästare i skidstafett. En annan orsak är definitivt att få uppleva vilken enorm samhällsnytta som idrottsrörelsen gör. I stort sett varje tisdag åker jag upp till Glasvallen och beundrar verksamhet. Upp emot hundra barn och ungdomar från ett tiotal nationer kämpar efter bästa förmåga och lär sig grunderna i att laget är större än jaget. Jag är medveten och bekymrad över en allt sämre supporterkultur inom fotbollen men hoppas och tror att de goda krafterna fortsatt kommer prägla framtiden. Att vara en del av fansen betyder väldigt mycket för många människor och skapar identitet och tillhörighet. Lyssna och titta på det här så förstår ni vad jag menar.
Njut av när idrott blir kultur.
Politiken: Under dessa två år upplever jag att mina övertygelser och visioner fått sig en käftsmäll. Tyvärr omfattas också vårt land av en alltmer utbredd egoism och nationalism. President Trump har fått mycket utrymme i mina bloggar och han hyllas fortsatt av miljontals amerikaner och jag frågar mig gång på gång hur är detta möjligt. Snart är SD Sveriges största parti. Var fjärde svensk sympatiserar med detta parti vars förmåga att fånga upp missnöjesyttringar är i världsklass liksom deras förmåga att anpassa sin politik till dagsaktuella händelser. Jag funderar nu allvarligt på att starta ett eget riksdagsparti. I så fall får partiet namnet NTP (nej till populism). I den kommande partiledning hoppas jag få se några av de tusentals läkare och pizzabagare som har blivit nysvenskar. I vårt partiprogram kommer man finna att vi är emot regn under semesterperioden och vi kommer kräva att svenska landslaget i fotboll ska vinna alla sina matcher. Vi kommer strikt hålla oss till saklig debatt och inte utrusta oss med varken järnrör eller andra tillhyggen.
Glasets Hus: Två år med nya utmaningar och för mycket jobb. Två år med ekonomiska bekymmer. Två år av ren och skär lycka över att få vara del av parkgruppen. En ny generation som självuppoffrande skapat något fantastiskt tillsammans. Två år där vi lyckats sänka medelåldern bland volontärerna. Två år av nästan dagligt umgänge med fantastiska människor som jobbar ideellt och dessutom trivs med det.
Framtiden: Stundtals efter att vi invigt parken känner jag en viss abstinens på grund av saknaden av tillräckliga utmaningar. Jag tror inte att ett eventuellt partiledarskap kommer fylla mina dagar så jag funderar på två nya projekt som om de blir verklighet kommer belasta er privatekonomi. Om ni lovar att inte berätta det för någon kan jag avslöja att det handlar om.. Det mest lockande är att sätta solceller på Glasets Hus och uppmana allmänheten att köpa x kvm för att känna att man är en del av den nödvändiga klimatomställningen. När detta är genomfört satsar vi på att investera i en ljustavla vid järnvägsövergången likt den vi ser vid infarten till Borås.
Om ni hjälper till att dela mina bloggar ökar våra möjligheter att genomföra dessa projekt.
Kjell
Foto Jonas Ingman
