[:sv]

I strålande vårväder har slutspurten på Attefall bygget genomförts. Som grädde på moset kan man nu sitta ute på ett trädäck och dricka en läsk samtidigt som man njuter av att skåda solnedgången. Sonen hade samlat ihop en elitstyrka från Limmared som enbart under fredagen gjorde ett arbetspass på inte mindre än 17 timmar. De sista sju timmarna ägnades helt åt analysarbete och planering inför lördagens arbete. Under analysmötet serverade stjärnkocken en lyxmåltid och den plötsliga vårvärmen bidrog till att gruppen visade en till synes omättlig törst. Stämningen i den sena vårkvällen steg ytterligare när en känd företagsledare anslöt framåt midnatt och innan jag på trötta ben tog mig hemåt hade jag tre gånger fått lyssna till ett fantastiskt framförande av en visa från ”Macken”. Nu låter det på mig som allt gått enligt plan denna arbetshelg men långt därifrån. Ett stort antal självutnämnda experter hade bidragit med bestämda åsikter om design och mått vilket i verkligheten visade sig vara fysiskt omöjliga att genomföra. In i det sista var måtten osäkra och på väg till bygghandeln tidig fredagsmorgon tog jag ett drastiskt beslut att korta däcket en meter vilket innebar att gruppens chefskalkylator totalt tappade fattningen och den hjälpsamme mannen i bygghandeln hade uppenbara problem med att behålla sitt kund leende när han fick bära tillbaka den femte femmeters plankan. Tyvärr präglades arbetet av en mycket tydlig diskriminering där jag, sonen och en kille från El Salvador mycket bestämt avvisades från arbetsplatsen och ombads fortsätta vårt arbete med spade och kratta. Tyvärr blev det också lite konfliktladdat när det visade sig att det blivit helt snett när killarna byggde ramen. Man trodde inte sina ögon när lasermätaren visade en avvikelse på 0,4 cm på den 6 meter långa sträckan. Till slut enades de om att dessa 4 mm kanske i ett något större perspektiv går att leva med. När jag så här på söndagskvällen summerar helgen är det dominerande intrycket att jag är utomordentligt priviligierad som fått tillbringa några dagar tillsammans med detta gäng av samhällsmedborgare i dess mest positiva mening. Tyvärr så störs denna positiva känsla av en oro för att bli anmäld till Arbetsmiljöverket. Jag har naturligtvis gjort en riskanalys innan projektet drog igång men hade totalt missat risken för brännskador. Minst två av elitgruppens medlemmar kommer troligtvis tvingas uppsöka sjukvård efter den osannolika påverkan vårsolen gjort på deras atletiska kroppar. I ett av fallen finns risken att det klassas som brännskada och då ligger jag illa till.

Ni kanske undrar hur det går för Glasets Hus. Veckan har inneburit ett trendbrott på så sätt att vi har haft betydligt fler lunchgäster men fortfarande är vi mil från ett normaltillstånd. Perioden april-maj har vår omsättning sjunkit med drygt 900 tkr jämfört med 2019.

Jag vet att skadeglädje inte är en positiv egenskap men erkänner ändå att jag blir lite glad när jag läser att president Trump blivit censurerad av Twitter på grund av ”fake news”.

Vi hörs om en vecka

Kjell[:]