Så har höstlovsveckan passerats och jag kan återigen konstatera att det faktum vi lyckats bygga en fantastisk park utan kommunala skattepengar är en stor samhällsinsats. Från morgon till kväll i ur och skur, i strålande solsken har parken fyllts med glädje och rörelse under höstlovsveckan. Morfar och mormor har haft långväga barnbarn på heldag med fikakorg och sannolikheten att de kommer tillbaka vid nästa lov är stor. Som ni förstår kräver parken fortsatta insatser, skötsel och reparationer ökar i takt med antalet besökare. Då allt är gratis måste vi förlita oss på ideella krafter och olika former av stöd. Just nu söker vi finansiering till att slipa den så omtyckta skateparken. Kostnaden är 225 tkr och är nödvändig efter 10 år. I veckan beviljade Sparbanksstiftelsen 100 tkr och kanske någon mer hör av sig med en gåva. Jag vill också passa på att upprepa att jag inte förstår varför inte alla kommuninvånare har Sparbanken Tranemo som sin bank. Jag är djupt imponerad hur det sedan decennier bidrager till kommunens bästa. Hur orkar vi? En avgörande förklaring är all uppmuntran vi får. Bilden ovan, som uppmanar till att swisha en slant, hänger på några platser i parken och det kontot överstiger nu 60 tkr!!
En av alla förmåner jag har som heltidsarbetande på Glasets Hus är att jag får träffa så många fantastiska ungdomar som praktiserar och i många fall börjar jobba hos oss när skolgången så tillåter. Det är lika fascinerande varje gång att få uppleva den blyga, nervösa 15 åringen ett år senare med ett leende hantera en lång kö i kassan och när lugnet lagt sig någon timma senare gör high five med sina något mer rutinerade kollegor. Jag tänker ibland att detta skulle föräldrarna se när dom är som mest irriterade över det naturliga tonårsbeteendet i hemmet, inte städa sitt rum, behöva tjatas upp på morgnarna, inte ställa undan disken och så vidare. Jag har sedan decennier funderat över vilken orättvis konsekvens ungdomars uppträdande har redan när de är på pryo och prao. Jag har ett otal exempel från glasbruket där ungdomar visat egenskaper som intresserade, initiativ, trevligt uppträdande vilket lett till senare framgångsrika anställningar. Nästan alla de ungdomar som vi charmats av på Glas Hus under åren har startat sitt arbetsliv genom att vara på alerten under sin praktik. Som sagt, jag inser att detta kan uppfattas som orättvist då det självklart kan vara så att en 14-15 åring som upplevs mindre alert senare i livet kan vara en fantastisk medarbetare i något företag. Så kära föräldrar uppmuntra era barn att ta sin praktik seröst det ger mycket tillbaka.
Nästa år firar Glasets Hus 10-års jubileum. Det börjar bli hög tid att bestämma hur vi ska fira detta. Härmed efterlyser jag förslag. Ska vi ta hit Bruce Springsteen, ska vi bjuda på tårta, skicka ditt förslag till info@glasetshuslimmared.se.
Vi hörs om en vecka
Kjell
