Jag har sedan årtionden bestämt mig för att protestera när någon använder det klassiska uttrycket ”det var bättre förr. Anledningen är att en för stark tro på detta hindrar eller försvårar den utveckling som är grunden till det välstånd som vi i vårt priviligierade land lever i. Jag kom att tänka på detta i veckan när jag spelade golf med en trevlig karl som berättade att han var nyopererad. Hans syn hade blivit allt sämre vilket gjorde hans tillvaro alltmer begränsad. Då åkte han till Jönköping och efter några minuters besök på en klinik så såg han som förr. Men solen har också sina fläckar, det fanns naturligtvis en massa företeelser som vi upplever var bättre förr. Låt mig ge ett personligt exempel på en mycket allvarlig försämring. Jag är sedan barndom fotbollsnörd vilket innebär att jag har järnkoll på allt från Champions League till division 6 södra. Den enda anledningen till att jag prenumererar både på BT och UT är att jag vill läsa om matcher som Sjötofta mot Grimsås. Förr fanns fylliga reportage, visserligen inskickade av partiska hemmakontakter men ändå, för mig var det givande stunder tidiga mornar. Jag förstår resursfrågan men man behöver inte fylla ut med att tala om att lagen ligger på tredje respektive femte plats i tabellen som finns på samma sida. Så käre läsare, ibland sällar jag mig till den grupp som jag så ofta kritiserar, ”gamla gnälliga gubbar”, men jag är åtminstone medveten om mina brister och jag kommer fortsatt läsa båda tidningarna.

Vi människor är flexibla varelser, vi har i hög grad en förmåga att anpassa oss till nya fakta. Kriget i Ukraina fortsätter med oförminskad styrka och osannolikt lidande har blivit vardagsmat. Rapporteringen och vårt engagemang har gått från förstasidan till en notis som går de flesta förbi trots att situationen inte på något sätt blivit bättre och detta vet jag med säkerhet då jag dagligen har kontakt med en insider. Denna vår förmåga ”att glömma och skjuta åt sidan” är troligtvis nödvändig för att vi ska orka med men engagemang för sämre lottade ger mycket energi, jag lovar.

På Glasets Hus har vi just avslutat en intensiv vecka med konferenser och många kvällsbokningar och igår genomförde vi firandet av Glasets Dag och samhället fylldes av hemvändare och andra trevliga människor.

Slutligen undrar ni väl hur det gick för mig i domstolen. Ärendet handlade om vilken ersättning vårt larmbolag skulle betala oss för att de missat ett larm som orsakade haveri av vår glasugn. Domstolens uppgift var klar från början, att försöka finna en förlikning och därmed undvika rättegång. Motparten var representerad av en advokat som deltog på storbild och han förklarade omedelbart att vi kunde glömma vårt krav och åberopade ett prejudikat från Högsta domstolen som sade att endast dokumenterade kostnader kan åberopas. Då föll min argumentation flera nivåer därför våra kostnader till stor del utfördes volontärt. Efter ett antal budgivningar nådde vi en uppgörelse där vi nådde halvvägs och jag tackar högre makter att jag hade med mig advokat Bodil Sandell som lyckades lugna ned mig och släppa prestigen.

Vänligen

Kjell