Min vecka har till stora delar handlat om poesi. Igår invigdes vår nya utställning med den numer riksbekante kommunpoeten Jimmy Alm och jag har haft förmånen att bistå med handräckning under bygget. Detta inspirerar mig till att beskriva den pågående finansieringsjakten i form av en dikt.

Vi trodde vi hade Glasets Hus i balans
Men då fick Putin spel bortom allt vett och sans
Vi saknar vår hytta med dess värme, atmosfär och tradition.
Och hoppas det plötsligt dyker upp en miljon.
Men vi går inte omkring med sura miner.
Vi kämpar på och till slut hittar vi dessa sekiner.

Ingen förändring under veckan:

Status finansiering projektet 5/3

 2023

Antal givare Kronor per givare Totalt fattas
1 707 538 707 538
10 70 754 707 538
100 7 074 707 538
1000 704 707 538
10 000 70 707 538
100 000 7,1 707 538

 

Häromdagen under fikarasten kom samtalet till att handla om New York och jag bidrog med följande historia från mitt första besök i denna fascinerande stad: Jag hade blivit ombedd av min chef att åka till Florida en vecka för att lära mig allt om hur man tillverkar kapsyler och lock i plast till våra glasförpackningar då det fanns en tanke att vi som komplettment skulle starta upp en sådan tillverkning. Jag skulle mellanlanda i New York och på hemresan tyckte han att jag skulle belönas med ett dygn i den stora staden. Han hade bokat in mig på det flotta Hilton hotell. När min taxi anlände till hotellet och jag klev hur stod där redan en uniformerad man med min väska i handen och bad mig följa med. Han tog mig till en disk i den enorma lobbyn, ställde ner väskan och stod sedan kvar. Det tog en stund innan jag förstod att han förväntade dricks. Jag fick upp en sedel ur fickan och började registreringen. När jag sedan vände mig om var väska försvunnen men tjugofem meter bort såg jag en annan uniformerad man som vinkade på mig. Han hade tagit min väska till hissen. Nu hade jag redan en ny sedel i handen. I hissen stod en tredje man beredd att trycka på knappen till min våning och jag förstod att detta kommer också påverka min ekonomi. När han belåten släppte ut mig och överlämnade väskan till en kollega som tog mig till mitt rum som låg 10 meter bort andades jag ut  och tog upp min sista sedel. Väl inne på rummet bestämde jag mig för att omedelbart gå ut och växla till mig mynt. På väg ut för att göra staden tog jag en titt in i matsalen och något sådant hade jag inte ens sett på film. Jag hade inte ens en tanke på att kosta på mig ett besök där. På kvällen såg jag Zorba med Antonio Quinn på Broadway innan jag föll i djup sömn efter en lång dag. På morgonen tog jag mig till ett lite café för att njuta av en frukost bestående av en kopp kaffe och några rostade brödskivor och sedan var det dags att ta mig JF Kennedy för hemresa. På väg till utcheckning tog jag en ny titt in matsalen där en frukostbuffe var framdukad och jag aldrig förr eller senare sett så mycket mat. När jag checkat ut tittade jag på räkningen och såg att det stod Breakfast included!!!!!!!

I går gjorde jag säsongsdebut på skidor och allt var som vanligt, det vill säga jag överskattar min förmåga. Sex kilometer tog cirka en timme. Visst är märkligt att vallan kan ha så stor betydelse.

Vi hörs om en vecka/Kjell