Blogg 8

Nu är det mer än tio år sedan jag hade något som helst med Glasbruket att göra. Därför tar jag mig friheten att delge er några reflektioner om min tidigare arbetsplats. Jag menar att eftersom världens mäktigaste man tillåter sig att via sin mobiltelefon tala om att han har en större kärnvapenknapp än sin antagonist så borde det vara ok att jag publicerar några rader kring Ardagh Glass Limmared. Glasbruket bjöd nyligen sina anställda på vårt julbord och varje kväll inleddes med en trettio minuter lång presentation om företagets status och utmaningar. Jag lyssnade på alla fyra och kan dom utantill. Jag var helt fascinerad av vilken utveckling företaget har och vilka spännande utmaningar de nu har att jobba med. När jag så i efterhand reflekterar över detta är det framförallt två saker som slår mig. Vi har ett företag i kommunen som investerat i storleksordningen 250 miljoner kronor de senaste 2 åren. Ett företag som är känt över stora delar av världen och som är en del av en koncern som är noterad på New York börsen. Dessa fakta är för mig irriterande okända för den breda allmänheten. Det finns någon slags ”ta för givet” att denna arbetsplats med nästan 500 anställda bara ska finnas där. Under mina år på Glasets Hus har jag gång på gång överraskats av frågan, ”finns glasbruket kvar” och då talar jag om boråsare och andra trevliga besökare. När ägaren väljer att investera en kvarts miljard i Limmareds Glasbruk, i stenhård konkurrens med andra företag i koncernen, är det ett utomordentligt erkännande och förtroende som visas den lokala ledningen. Min andra reflektion handlar om företagskultur. I stort sett hela ledningen och andra nyckelpersoner i företaget har en lång karriär bakom sig på glasbruket. Det är alltså påtagligt hur företaget lyckas ta vara på anställdas kompetenser och ambitioner vilket uppenbarligen skapar framgång.

Här kommer kapitel 4 i sagan om MYNDIGHETEN:
Väntan på besked blev denna gång lång. Efter 47 dagar kom skatteverkets beslut. De skäl och förklaringar vi angett föranledde ingen ändring av deras beslut. Någon förklaring, argumentation fanns överhuvudtaget inte och än värre så fanns inte ett ord om den avgörande frågan om vad som gäller för volontärer. Det innebär alltså att vi blivit ekonomiskt straffade för en förseelse som myndigheten under 3 månader inte lyckats förklara vad som gäller. Vi erbjöds nu att gå vi vidare till Förvaltningsdomstolen i Jönköping. (En domstol där man kan överklaga myndighetsbeslut). 20/12 skickade jag in kompletterande upplysningar till domstolen. Kompletterade tidigare argumentation med att fråga hur man kan fatta beslut på grunder som de själva inte kan reda ut och exemplifierade med att fråga om den 77-åriga dam som vek servetter till julborden, utan att vara registrerad i skatteverkets liggare, nu också hade brutit mot svensk lag. Nu är det bara att hoppas på att domstolen har begåvats med sunt förnuft. Åter är det väntans tider.

Vi hörs om en vecka/Kjell

Read more
Blogg 22
Jag förstår att ni undrar om Akademin har hört av ...
Blogg 21
Denna vecka börjar jag med att avslöja min passion för ...
Blogg 20
Glasets Hus har nu en ganska imponerande meritlista när det ...

Leave a Reply