[:sv]

När jag var cirka 11-12 år fick jag en drömjulklapp, splitter nya skidor. Det var stort och på något sätt förstod jag att det krävt uppoffringar från ”tomten”. Den 27: december tog jag bussen till min kusin som bodde 5 km bort med skidorna i ett hårt grepp. Mindre än fem minuter efter ankomst tog vi fart i den långa utförslöpan. Efter 10 sekunders färd körde jag rätt in i den stora eken och bröt den ena skidan. Jag kan än idag känna hur ledsen jag var och det året fick jag fortsatt åka på de alldeles för små skidorna som jag haft i några år. Jag inbillar mig att jag haft stor nytta i livet av händelser som denna. Det är ju lite annorlunda nu för tiden och jag kan inte undvika att reflektera över hur motsäges fullt många av oss lever. Vi hejar på Greta Thunberg och vi uttalar oss om hur allvarligt vi ser på klimatkrisen och jag blir inte förvånad över om julhandeln åter slå nya rekord. Jag har redan fått min julklapp och den är om möjligt mer uppskattad än skidorna från 1957. Parkgruppen presenterade i veckan 30 nya volontärer och jag kan inte finna ord för att beskriva hur värdefullt detta är för fortsatt utveckling av Glasets Hus/Parken. Medelåldern på nyförvärven är cirka 35 år! Vem var det som sa att dagens ungdom inte visar engagemang?
Nu till något helt annat. Jag har sedan årtionden både som privatperson och i olika ledarroller retat mig på alla dom som talar om att allt är fel och utan att tala om hur dom vill åstadkomma förändring. Jag minns från arbetslivet påståenden som ”vi får ingen information”, och när man då frågade vilken information som saknades kunde svaret vara ”all information”. Har du bett om någon information du saknar? Nä! Även i alla privata samtal jag har slås jag ofta över hur man tillåter sig att vara kritisk till det mesta utan att föreslå lösningar. Vår sjukvård hamnar ofta i skottgluggen. För långa väntetider, konstiga doktorer från främmande land. Tycker du vi ska betala mer i skatt? Nä! Hur ska vi få tag svenska läkare? Det måste ”dom” bara lösa!
At jag retar mig på ovanstående beteende är naturligtvis ett marginellt problem. Det stora och allvarliga problemet är att smarta politiker med SD i spetsen lyckats fånga upp detta missnöje och parti efter parti ansluter nu till samma strategi och överträffar varandra i att svartmåla verkligheten i desperat jakt efter opinionssiffror. Tänk om alla dessa resurser istället lades på att finna breda konstruktiva lösningar. Vårt parti tycker det är fel att folk skjuts ihjäl. Vårt parti tycker det är ändå mer fel att folk skjuts än vad dom andra tycker. Hallå där, diskutera varför och enas om handlingsplaner.
Nu önskar jag er en riktigt god julhelg.
Kjell[:en]När jag var cirka 11-12 år fick jag en drömjulklapp, splitter nya skidor. Det var stort och på något sätt förstod jag att det krävt uppoffringar från ”tomten”. Den 27: december tog jag bussen till min kusin som bodde 5 km bort med skidorna i ett hårt grepp. Mindre än fem minuter efter ankomst tog vi fart i den långa utförslöpan. Efter 10 sekunders färd körde jag rätt in i den stora eken och bröt den ena skidan. Jag kan än idag känna hur ledsen jag var och det året fick jag fortsatt åka på de alldeles för små skidorna som jag haft i några år. Jag inbillar mig att jag haft stor nytta i livet av händelser som denna. Det är ju lite annorlunda nu för tiden och jag kan inte undvika att reflektera över hur motsäges fullt många av oss lever. Vi hejar på Greta Thunberg och vi uttalar oss om hur allvarligt vi ser på klimatkrisen och jag blir inte förvånad över om julhandeln åter slå nya rekord. Jag har redan fått min julklapp och den är om möjligt mer uppskattad än skidorna från 1957. Parkgruppen presenterade i veckan 30 nya volontärer och jag kan inte finna ord för att beskriva hur värdefullt detta är för fortsatt utveckling av Glasets Hus/Parken. Medelåldern på nyförvärven är cirka 35 år! Vem var det som sa att dagens ungdom inte visar engagemang?
Nu till något helt annat. Jag har sedan årtionden både som privatperson och i olika ledarroller retat mig på alla dom som talar om att allt är fel och utan att tala om hur dom vill åstadkomma förändring. Jag minns från arbetslivet påståenden som ”vi får ingen information”, och när man då frågade vilken information som saknades kunde svaret vara ”all information”. Har du bett om någon information du saknar? Nä! Även i alla privata samtal jag har slås jag ofta över hur man tillåter sig att vara kritisk till det mesta utan att föreslå lösningar. Vår sjukvård hamnar ofta i skottgluggen. För långa väntetider, konstiga doktorer från främmande land. Tycker du vi ska betala mer i skatt? Nä! Hur ska vi få tag svenska läkare? Det måste ”dom” bara lösa!
At jag retar mig på ovanstående beteende är naturligtvis ett marginellt problem. Det stora och allvarliga problemet är att smarta politiker med SD i spetsen lyckats fånga upp detta missnöje och parti efter parti ansluter nu till samma strategi och överträffar varandra i att svartmåla verkligheten i desperat jakt efter opinionssiffror. Tänk om alla dessa resurser istället lades på att finna breda konstruktiva lösningar. Vårt parti tycker det är fel att folk skjuts ihjäl. Vårt parti tycker det är ändå mer fel att folk skjuts än vad dom andra tycker. Hallå där, diskutera varför och enas om handlingsplaner.
Nu önskar jag er en riktigt god julhelg.
Kjell

[:de]När jag var cirka 11-12 år fick jag en drömjulklapp, splitter nya skidor. Det var stort och på något sätt förstod jag att det krävt uppoffringar från ”tomten”. Den 27: december tog jag bussen till min kusin som bodde 5 km bort med skidorna i ett hårt grepp. Mindre än fem minuter efter ankomst tog vi fart i den långa utförslöpan. Efter 10 sekunders färd körde jag rätt in i den stora eken och bröt den ena skidan. Jag kan än idag känna hur ledsen jag var och det året fick jag fortsatt åka på de alldeles för små skidorna som jag haft i några år. Jag inbillar mig att jag haft stor nytta i livet av händelser som denna. Det är ju lite annorlunda nu för tiden och jag kan inte undvika att reflektera över hur motsäges fullt många av oss lever. Vi hejar på Greta Thunberg och vi uttalar oss om hur allvarligt vi ser på klimatkrisen och jag blir inte förvånad över om julhandeln åter slå nya rekord. Jag har redan fått min julklapp och den är om möjligt mer uppskattad än skidorna från 1957. Parkgruppen presenterade i veckan 30 nya volontärer och jag kan inte finna ord för att beskriva hur värdefullt detta är för fortsatt utveckling av Glasets Hus/Parken. Medelåldern på nyförvärven är cirka 35 år! Vem var det som sa att dagens ungdom inte visar engagemang?
Nu till något helt annat. Jag har sedan årtionden både som privatperson och i olika ledarroller retat mig på alla dom som talar om att allt är fel och utan att tala om hur dom vill åstadkomma förändring. Jag minns från arbetslivet påståenden som ”vi får ingen information”, och när man då frågade vilken information som saknades kunde svaret vara ”all information”. Har du bett om någon information du saknar? Nä! Även i alla privata samtal jag har slås jag ofta över hur man tillåter sig att vara kritisk till det mesta utan att föreslå lösningar. Vår sjukvård hamnar ofta i skottgluggen. För långa väntetider, konstiga doktorer från främmande land. Tycker du vi ska betala mer i skatt? Nä! Hur ska vi få tag svenska läkare? Det måste ”dom” bara lösa!
At jag retar mig på ovanstående beteende är naturligtvis ett marginellt problem. Det stora och allvarliga problemet är att smarta politiker med SD i spetsen lyckats fånga upp detta missnöje och parti efter parti ansluter nu till samma strategi och överträffar varandra i att svartmåla verkligheten i desperat jakt efter opinionssiffror. Tänk om alla dessa resurser istället lades på att finna breda konstruktiva lösningar. Vårt parti tycker det är fel att folk skjuts ihjäl. Vårt parti tycker det är ändå mer fel att folk skjuts än vad dom andra tycker. Hallå där, diskutera varför och enas om handlingsplaner.
Nu önskar jag er en riktigt god julhelg.
Kjell

[:]