En fantastisk vecka har hunnit passera, fylld av värme och positiva upplevelser. Tänk att få spela golf med sitt äldsta barnbarn där matchen avgjordes först på sista hålet. Sebastian blev tvåa. Tänk er att få jobba ihop med Pontus och Stefan när vi lade grunden till padelbanan. Stolt som en tupp gick jag fram och tillbaka med den skakande paddan. Grävmaskinisten uppmuntrade med positiva tillrop. Nu så här några dygn senare kan jag förstå uttrycket ”darra som ett asplöv”.

Lördag kväll i sommarstugan, underbar måltid på altanen, 26 grader och 0.001 m/sek. Då bryts tystnaden av ett litet flygplan som strävar söderut längs kustlinjen. Det störde minn sinnesro, jag kom att tänka på alla avskyvärda flygturer jag genomlidit, jag hör nämligen till kategorin flygrädd.

Jag lovar er att ingen har druckit mer whiskey på Landvetters toaletter före klockan 08.00. Kanske har min rädsla sitt ursprung när jag 1965 flög från Prag till Kosice med Elfsborg för en match i dåvarande internationella Tipscupen. Ett osannolikt åskväder fick även de mest rutinerade spelarna att blekna. En gång långt senare fick jag uppleva när piloten vid start från Miami hälsade välkommen med att förklara att han tvekat att starta på grund av den väderinformation han fått, men lite av ”lets give it a chance” och så fick jag en ny upplevelse, timmar av skräck och en pånyttfödd stark fråga om varför jag utsätter mig för detta helvete. Ni förstår säkert att en majoritet av de som befann sig på planet enbart bekymrade sig om att måltiderna fick vänta i flera timmar. Så tillbaka till gårdagens lilla flygplan. Jag förstår delvis varför en bil går framåt. Någonting med tändstift, gas, explosion påverkar hjul som har kontakt med marken. Men hur i helsicke kan man förklara att flygplanet kan gå framåt. Det finns ju ingen markkontakt där uppe och varför ramlar det inte ner.                  

Så här på söndagskvällen måste jag avsluta med att berätta om att jag aldrig tidigare har träffat så många människor som far med osanning. De flesta av dem har jag fram tills nu betraktat som nära och goda vänner. Med dårars envishet har de påstått att badtemperaturen är ”man kan ligga i hur länge som helst”. Igår gjorde jag premiär doppet, iskallt, minst 15 grader kallare än vad jag kan njuta av i min underbara duschkabin. Som ni förstår kommer jag framöver vara försiktig med vilka så kallade vänner jag ska lita på.

Vi hörs om en vecka

Kjell