Jag funderar ofta kring begreppen ”utlänning”, integration, medmänsklighet och jag har full förståelse för att det finns skilda åsikter i dessa frågor. Jag har däremot nolltolerans när argumenten är osakliga och framförs enbart för att vinna röster hos en väljarkår som är lätt att påverka med en retorik som inte utsätts för ifrågasättande.

Jag funderar ibland varför jag är så engagerad i dessa frågor och troligtvis har det med min barndom att göra. Jag tror inte jag träffade eller ens såg en ”utlänning” under mina första tio levnadsår. Men jag minns väldigt detaljerat hur min far tog sig an en familj som flytt från Ungern 1956 efter den sovjetiska ockupationen. Jag förstod långt senare vidden av det engagemanget. Vår familj hade definitivt mat på bordet och tak över huvudet men det var en ständig kamp att klara månadsbudgeten. Ibland gick det bättre än planerat och då överraskade mina föräldrar med att jag och lillasyster fick dela på en Apelsin Special till söndagsmiddagen. Det är klart att jag i efterhand beundrade min fars engagemang trots att han hade nog med sina egna utmaningar. Men han lyckades väldigt bra med detta. Som sagt jag tror detta präglat mig genom livet och det är jag djupt tacksam över. Dessa känslor kom över mig under veckan då jag som vanligt tillbringade större delen av dagen på Glaset Hus. Jag gick som vanligt in bakvägen och i hyttan hade just glaskonstnärerna Irene från Litauen och Bevan från Nya Zeeland börjat skapa något vackert. I kassan träffade jag Bashir som flytt från obeskrivliga förhållanden i Afghanistan. När jag fikat färdigt ställde jag in disken och hejade på Suha från Irak och efter några timmars jobb tillsammans med den härliga Bodil från Östra Ryda var det dags att njuta av fläsk med löksås tillagad av Kawkab från Libanon.

Uppriktigt kära läsare, hur ska vi klara oss utan alla dessa utlänningar i framtiden när vi slutar arbeta vid 65 års ålder och medelåldern börjar närma sig 85 år.

På onsdag släpps restriktionerna. Kanske 9:e februari blir ett datum som kommer gå till historien för oss alla. Och vi tackar högre makter för tajmningen. På fredag kommer dom Filip och Emil. Jag har svårt att se ett trevligare sätt än att tillsammans med goda vänner välkomna den nyvunna friheten.

Lyssna här https://www.youtube.com/watch?v=NooHXmp4Phw

Och inte nog med detta. Fredagen den 25:e februari är det äntligen dags igen för en Quizkväll där det inte kommer finnas några restriktioner kring hur trevlig kvällen kommer att bli. Anmäl er nu, det kommer bli fullt som på ”den gamla goda tiden”.

Slutligen till er som kanske tycker jag ska ansluta till vallateamet i Peking. Det är ingen bra idé. Jag tror till och med Kalla skulle ha svårt att hålla masken om hon kört på ovanstående själv vallade skidor. De fyra kilometrarna kändes som 4 mil.

Vänligen

Kjell