Här fjärde och sista avsnittet i ”Flykten från Charkiv”
Plötsligt kramades jag av Joseph och Emilia väckte uppmärksamhet i hela ankomsthallen. Hennes första ord var ”pappa här är inget krig”. Efter ytterligare kramar och tårar med Bodil och Kjell var det dags för bilresan till Limmared. Emi sov innan vi lämnat Landvetter. Mitt i natten kröp jag ner i en underbar säng tillsammans med Emi hemma hos Bodil och hennes familj. Joseph följde med Kjell för att sova över i GH:s villa. Nästföljande dag var det dags att flytta in i en underbar stuga som Bodil fått låna av Tina och Lennart. Allt fanns där inklusive blommor, frukt, godis, leksaker. De närmsta dagarna träffade vi allt fler av våra gamla vänner och jag hade bekymmer med hur jag skulle kunna visa min tacksamhet över all hjälp och kärlek vi fick. Dagarna var en slags berg- och dalbana, glädjen över att vara i trygghet skymdes långa stunder av sorgen efter mamma och en stigande oro över min far som satt kvar i vår lägenhet oförmögen att komma över sin sorg och med en allt sämre hälsa. Jag kunde inte sova mer än en timme i följd och jag ringde pappa och bekanta för att om möjligt få tag på medicin och läkarvård. Så en dag fick jag beskedet att pappa också var död. Jag var på GH när beskedet kom och då brast det. Bodil tog mig in på sitt kontor och höll om mig och vi satt där tysta, det fanns inga ord. Kjell tog hand om Emi så hon såg aldrig mina tårar. Kjell krävde att han skulle skjutsa oss tillbaka till stugan men jag vägrade. Jag valde att göra ett pass i köket för att om möjligt för korta stunder undvika alla sorliga tankar.
Nu är det 27 dagar sedan vi kom till Sverige och jag kan inte förstå hur så många människor kan visa så mycket hjälpsamhet och kärlek. Joseph har redan hunnit jobba en vecka på glasbruket och vi har ett hyreskontrakt på en lägenhet som en” armé ”av volontärer renoverat och möblerat. Jag ska börja jobba på GH så fort Emi får plats på förskolan. Jag känner mig väldigt privilegierad som fått allt detta stöd så mina slutord blir: Jag har mist mina föräldrar men fått en ”ny stor familj”.
Jag längtar efter den stunden då min blogg inte på något sätt handlar om krig eller pandemi. Fram tills dess fortsätter jag ge glimtar från vår verksamhet.
– Oavsett väder och vind vimlar det av besökare i parken. Tänker ibland på vilken gåva vi gett Tranemo kommun
– I tisdags släppte vi biljetterna till nästa Quiz. Innan dagen var till ända hade vi fullbokat, 120 gäster
– Vi har redan börjat känna av det som kommer drabba oss alla, kraftiga prisökningar. El och råvarorna till glaset har stigit med 30%!!
– Planeringen inför sommarens LEGO-utställning har nu tagit fart. Har ni verkligen inte ”en hög” med Lego/Duplo som ni kan skänka oss?
Vänligen
Kjell
