Vår kanske mest emotsedda högtid har just passerat. Jag måste medge att jag blev lite ställd i veckan när jag blev tillfrågad av min ukrainska vän om varför vi firar midsommar och hur vi gör det. Jag svarade lite osäkert att det har något med solen att göra och Johannes döparen lär ha ett finger med i traditionen. Jag kände mig mer säker när jag skulle beskriva hur vi firar. Alla flickor sätter blommor i håret och sedan umgås man med nära och kära från lunch till nästa morgon. Måltiderna består i huvudsak av rå fisk och potatis och så dricker man mängder av brännvin och öl. Framåt kvällen inträffar firandets höjdpunkt, unga som äldre dansar den så omtyckta sången ”små grodorna är lustiga att se”. Jag visade hur man gör och plötsligt förstod jag att min vän inte trodde på min berättelse överhuvudtaget. När jag så här i efterhand tänker på samtalet slår det mig att det kanske inte alltid är så lätt för nyanlända att anpassa sig till våra svenska traditioner.

I morgon river vi vår jubileumsutställning och börjar bygga sommarutställningen LEGO. Så med början på torsdag kan våra besökare beskåda 8 mästerverk som vi lånat in av de riktiga proffsen. Ett av verken har deltagit i det populära Masters Sverige. Konstnären Erik Hårdstedt är ett stort fan av lego och visar ett antal konstverk på detta tema. Vi kan också erbjuda tusentals legobitar för de som vill pröva att bygga sin egen skapelse. Ni är välkomna på vernissage klockan 17 på torsdag.

Jag följer som vanligt nyhetsrapportering noggrant och just nu är det svårt att hitta ljusglimtarna bland alla rapporter om krig, skjutningar, ränteökningar, prisutvecklingen och så vidare. Ibland när dysterheten slår till på allvar inbillar jag mig att Putin ”kommer undan” med sina gärningar och då blir jag på allvar deprimerad. Men min nya favorittjej fyller i veckan 1 år och är lyckligt ovetande om allt elände som finns där ute även om hon på bilden verkar vara lite tveksam. Tids nog kommer hennes utmaningar så Carpe Diem.

En sak kan vi vara säkra på, framtiden blir inte som nu eller som det varit. Vi umgicks med goda vänner över helgen och kom att tala om hur vi som barn fick uppleva våra höjdpunkter. Bland annat berättade jag om 1957, pappa hade köpt bil och nästan varje söndag reste vi till Vegby för att hälsa på min mormor och morfar. De bodde 5 km från oss och ibland var det extra spännande för då stannade vi halvvägs vid Kyrkås och pappa tog fram sitt spritkök och mamma serverade nybakta bullar på en filt i grönskan.

På tisdag vid lunchtid får vi som traditionen bjuder besök av Sommarmusikanterna. Kom gärna och lyssna på dessa duktiga ungdomar.

Var rädda om er och tänk på de som inte fick ”fira midsommar”

Kjell