[:sv]

En av fördelarna med mitt jobb på GH är att jag får träffa många trevliga och intressanta människor. Denna vecka förgylldes tillvaron av att få fika tillsammans med två praktikanter, Alva och Hilda, som båda går i åttonde klass, och vi hade ett intressant samtal om praktikplatser. Jag berättade om min erfarenhet kring praktik under sin skolgång. Trots att det ofta handlar om bara några dagar hinner man göra intryck på arbetskamrater och ansvariga chefer. Det är säkert inte medvetet att göra bedömningar om praktikantens förmåga, intresse, uppträdande och så vidare, men har genom åren sett ett stort antal exempel där ”arbetsplatsen” blivit mäkta imponerad av enskilda praktikanter. Dessa ungdomars möjlighet att senare få feriearbete eller anställning är definitivt högre med en sådan positiv ”referens i bagaget”. Tyvärr innebär det ju att de elever som lämnar ett motsatt intryck inte har samma fördel. Denna min erfarenhet beskriver verkligheten på ett korrekt sätt trots att det känns fel att enstaka dagar i så ung ålder kan påverka framtida möjligheter. Jag tror också att det finns många arbetsgivare där ute som inte tar sig lite tid och berättar för ungdomarna vad som förväntas. Till er föräldrar som läser det här; berätta gärna om ovanstående synpunkter. För Alva och Hilda var det onödigt. De hade fullständigt klart för sig hur man ska uppträda och jag är säker på att jag åter får tillfälle att träffa dessa tjejer i Glasets Hus tjänst.

Igår genomförde vi vår fjärde Trädgårdsmässa och som tidigare orkestrerad av Eva och Magnus. Med hjälp av idealisk väderlek och ett klart större antal utställare blev det en succé och planeringen för 5-årsjubileet har startat. Jag hoppas att ni läsare ursäktar följande subjektiva rader; Kring lunchtid försökte jag skapa mig en bild av samhället. Samhället som hånades för sitt förfall för inte så länge sedan. Intrycket dominerades av flera tusen besökare på och utanför.

Glasets Hus, Thomas höll auktion och alla retrobutiker var välbesökta. Att finna parkeringsplats var dagens utmaning. Tillsammans har vi skapat en framtidstro och en stolthet som kommer hela vår kommun tillgodo på olika sätt. Sedan år tillbaka pågår diskussioner om hur denna framgång ska bevaras och fortsätta utvecklas. Det är med förvåning jag noterar en tveksamhet i att säkra en långsiktighet av detta projekt.

Och nu över till en kort inblick i hur det är att vara golfspelare. I måndags spelade jag en tävling på Marks GK. Jag noterades för 100 slag. Mitt golfhandicap (min nivå) innebar att jag skulle klarat rundan på 85 slag. För er icke golfare kan jag berätta att denna skillnad på 15 slag kan betecknas som en avgrund. På kvällen kom jag fram till att något måste göras. Jag beställde en 50 minuter lång lektion av en tidigare Europatour spelare och torsdag förmiddag träffades vi på Falkenbergs GK. När jag sedan mycket tidig fredagsmorgon stod på första utslagsplats tillsammans med gode vännen Roland var jag fullständigt övertygad om jag hade den bästa rundan på tio år framför mig. Resultatet blev 107 slag. Så alla ni som tror att denna sysselsättning enbart är till glädje måste jag göra besvikna. Varför lägger jag inte av? Det är det som är problemet. Jag längtar redan till veterantävlingen på torsdag.

Nu är det 114 dagar kvar till valet. Jag är mycket tacksam över att få bo i ett land där medborgarna har möjlighet till fria och demokratiska val. Jag följer dagspolitiken väl och börjar nu att reda på vad de olika alternativen står för. Har förstått att migrationsfrågan kommer att dominera så började att ta reda på lite fakta inspirerad av en insändare i Borås Tidning som handlade om hur nyanlända för varje dag de tillbringade i Sverige skulle bli återbetalningsskyldiga för den hjälp de fått. Möjligen blir det lite kärvt hur vi ska beräkna vår skuld som uppkommit genom dessa fakta: Var tredje läkare i Sverige har fått sin utbildning innan de kom hit. Kostnaden för en svenskfödd läkare från födsel till hen går i tjänst är cirka 4 miljoner kronor. Jag får fundera vidare.

Från domstolen inget nytt

Vi hörs/kjell[:]