I fredags var det dags, fram med bästa stassen toppat med snyggaste slipsen för att ta emot nittio fantastiska volontärer. Vi hade en härlig kväll när vi firade 10 års framgångsrikt arbete. Min anspänning inför kvällen var ovanligt hög då jag hade bestämt mig för att göra scen come back som sångare efter ett uppehåll på 70 år. Tankarna hade fört mig tillbaka till mina första år i Gällstads folkskola. Jag minns den tiden med glädje men med ett hemskt undantag. En gång varje termin sov jag oroligt natten igenom för jag visste att det var dags för musikfröken Larsson att komma till vår klass för att sätta betyg i ämnet musik. En och en fick vi gå fram till fröken som tronade bakom en gulfärgad orgel. Så när det dags för mig, darrande som ett asplöv, stämde jag upp i ”Uti vår hage där växer blå bär….” Framför mig satt 27 fnissande elever och jag tror aldrig jag hann komma till slutet på första raden, första versen innan fröken slutade spela och sa, tack det räcker. Mitt betyg var alltid – (streck) det vill säga hon bedömde att jag inte ens var värd ”underkänd”. Så i 70 år har jag levt med denna förnedring och inombords har det stundtals kokat av revanschlust. I fredags var det alltså dags att äntra scenen. Mitt låtval var självklart, Sveriges största hit någonsin, Flottarkärlek. De senaste veckorna har jag testat olika musiker som skulle kompa mig. Tyvärr kunde jag konstatera att storheter som Juan Ochoa och Husbandet platsade inte. De medgav att deras begåvning inte räckte till för att fånga upp mina snabba variationer i takt och tonart vilket innebar att det var Acapella som gällde. Klicka här och få en glimt av succén. LÄNK https://youtu.be/S0_QFsGBWlM
Vid ett extrainsatt styrelsemöte idag har vi beslutat att jag ska göra en turné med detta framträdande och alla intäkter ska gå till att finansiera solceller för 900 tkr.
Förutom denna framgång har jag under veckan fått uppleva näst intill eufori när båda herrarna Trump och Putin fått välförtjänt med stryk. Idag vimlar det av artiklar i världspressen där republikaner träder fram och ”nästan” vågar skylla det dåliga valresultatet på mannen i röd keps. Kritikerna framhåller att de kandidater som Trump stödde hade en enda merit, de stödde Trump i hans uppfattning att presidentvalet måste vara riggat eftersom han inte vann. Jag tror inte han vågar ställa upp igen och jag tror att demokraterna hoppas han gör det. Denna optimism kommer sig av att man kan skönja tecken på att det amerikanska folket i allt större utsträckning börjat förstå hur farlig den mannen är för en fortsatt demokrati. När det gäller Putin vågar jag inte tro något därför hans landsmän får inte veta vad som händer. Jag följer Tass News varje dag och rapporteringen från befrielsen är lika otrolig som en saga av HC Andersen. Aldrig har jag varit så övertygad om att fri och en oberoende press är ett absolut måste. Så käre läsare se upp nu när dom nya tuffa pojkarna har tagit plats i maktens korridorer och ifrågasätter detta. Bli inte förvånad om det kommer ett utspel om att en undersökande journalist kan bli utvisad för dålig vandel.
Vi hörs
Kjell
