I fredags spelade jag en trevlig golfrunda med en jämnårig medlem i vår fina och välskötta golfklubb, Kinds GK, vi ägnade lika mycket tid åt trevlig konversation som koncentration på golfen. Vi konstaterade att denna sport har några oslagbara fördelar och att vi är priviligierade som regelbundet får utöva den. Att som snart åttioåring klara att vandra en mil, träffa härliga människor i varierande åldrar och få njuta och gråta över sin prestation är en ynnest. Min spelpartner denna dag har gjort sig känd som skribent på vår hemsida med trevliga berättelser från golfens värld och under vår runda bjöd han på en historia från ett annat gemensamt intresse, fotboll. Vi talade om stundande Gothia Cup, 4500 matcher med lag från 80 nationer. Vi delade minnen från alla år vi bevittnat detta enorma evenemang och vi var överens om vilken svår uppgift det är för alla orutinerade domare som ska skipa rättvisa mellan hetlevrade tonåringar från alla världens hörn. Då berättade min vän om en match för många år sedan som dömdes av en minst sagt rutinerad och överårig domare. Han hade just dömt bort ett mål för ett internationellt lag och spelarna rusade mot honom totalt oförstående och skrek och gapade. Då ropade domaren ut till åskådarna ”va faen heter offsaj på engelska”.

Och nu ska jag berätta en hemlighet för er. I går arrangerade vår underbara parkgrupp en tillställning i Glasparken. Den professionelle fotbollsjonglören Emil Jylhänlathi fanns på plats större delen av dagen och visade sina konster för storögda ungdomar och ordnade han en liten miniturnering för de som ville delta. Men, kanske det allra viktigaste, han talade med ungdomarna om fair play, hur man uppträder mot varandra, lagarbete och vikten av ett anständigt språkbruk. Evenemanget kostade oss många tusenlappar precis som fotbollsturneringen och Funkisfestivalen tidigare i sommar. Så varför spenderar vi pengar på detta trots en hårt prövad ekonomi? Vi tycker om att kunna sprida glädje och speciellt för de som inte alltid har det så lätt i vardagen. Men det finns också en annan tanke med dessa evenemang. Glasets Hus bedriver en verksamhet, museum, glashytta, konstutställningar och en gratis park som är totalt hopplös ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Det innebär att vi är helt beroende av volontärarbete och ekonomiskt stöd från det offentliga, näringsliv och privatpersoner. Därför genomför vi sådana här evenemang för att alla förhoppningsvis ska förstå samhällsnyttan med vår verksamhet.

Och så avslutar jag med en nyhet. Ni läser nu blogg 294 vilket innebär varje söndag i nästan sex år. Jag har ambitionen att avsluta med blogg 300. Jag vet att många kommer sakna denna tradition på söndagskvällen men att spendera några timmar varje söndag börjar kännas som en börda. Syftet med bloggen är ju att skapa intresse kring Glasets Hus och vi funderar på hur vi ska ersätta denna kanal.

Vi njuter av att åter ha en välbesökt Glashytta och vetskapen om att energin kommer från taket.

Vänligen

Kjell