Blog

[:sv]

Jag har varit på en 5-dagars semester vid kusten och anslöt först i torsdags till ”Polis,Polis” gruppen. Det är definitivt en utställning ni inte ska missa och att göra besöket tillsammans med barn och barnbarn förhöjer definitivt upplevelsen. Mina ”semesterminnen” domineras av blåst och trevligt umgänge med de två yngsta barnbarnen som bodde på gångavstånd. Killarna är nu 7 respektive 10 år och större delen av dygnet handlar om fotboll. I detta fallet kan man definitivt använda uttrycket ”äpplet faller inte långt från trädet” och de växer upp i en miljö som ständigt stimulerar intresset. Ibland kan man kanske tycka att det blir lite väl bra, son när den yngste redan i 2 års åldern drog till med vänsterfoten på en förbipasserande kopplad välklädd minihund. Hunden kom inte till skada och fadern fick be om ursäkt. För några år sedan blev dom båda utvisade av sin mamma efter att skvätt vatten över parkettgolvet så de kunde träna glidtacklingar. Här har dom tagit en liten paus i träningspasset.

Själv är jag övertygad om att uttrycket ”sådan far sådan son” är i överensstämmande med verkligheten. Under mina semesterdagar startade jag upp ett nytt projekt tillsammans med min son; Ta ner ett plommonträd för att bereda plats för lite förrådsyta så det finns plats för fler fotbollar och koner. Efter att framgångsrikt sågat ner detta spretiga underverk stod vi inför nästa utmaning att transportera bort 3 överfulla släpkärror med grenar, blad och en miljon halvmogna frukter. Allt gick bra fram till vi insåg att vi måste säkra den en meter höga lasten. Vi stod som vanligt utan hjälpmedel men sonen stack iväg och lånade fyra spännband. Efter en timme konstaterade vi att det var fel på alla banden. Efter ytterligare en timme kom vi på alternativa sätt att använda denna helt idiotiska uppfinning och vi levererade första kärran i god tid före stängning. Dagen efter åkte jag till Fynda och köpte en rulle snöre vilket är en uppfinning som jag är näst intill expert på.

Igår invigde vi Polisutställningen inför hundratals besökare. Tomas Stakeberg Jansson invigningstalade och jag pekade på Glasets Hus samhällsengagemang vilket denna utställning är ett utmärkt exempel på. Ett stort antal barn lyckades med stor iver ta fast tjuven under eftermiddagen.

Ibland innebär mitt idrottsintresse underbar njutning. När tjejerna lyckades komma över sin besvikelse och kämpade hem en VM medalj under lördagskvällen så var det en stund där jag fick torka några tårar, ni vet sådana varma och ”goa”.

kjell

[:]

[:sv]

Under projekttiden av parken skrev jag ofta om hur den kommer hela kommunen tillgodo. I bland exemplifierade jag detta med att så roligt det blir för mormor i Ölsremma att kunna ta med sina barnbarn som har sommarlov till en heldag i parken och Glasets Hus. Och jag hade rätt, under veckan har jag träffat på ett flertal sådana konstellationer med varsin jätteglass och tindrande ögon. Låt mig berätta om två av dessa möten. En mormor satt med tre barnbarn och njöt av glassarna när en cirka tioårig tjej utropade; ”mormor kolla här i denna pärmen står det om en som heter Kjell Svensson och han är född under andra världskriget”!! Hon sa det på ett sätt som hon lika väl kunde talat om Gustav Vasa. Jag låtsades som ingenting och gav mig inte tillkänna utan åkte hem och vilade en stund. En annan dag satt en liknande kvartett och njöt skrattade och man kunde riktigt ta på hur lyckad deras utflykt var. Plötsligt stod damen framför mig och frågade om hon fick störa vilket hon naturligtvis fick. ”Jag vill bara tacka för allt ni gör och parken är helt fantastisk. Vi var här igår också och troligtvis kommer vi imorgon också.” Jag tackade för lovorden och hon återgick till sin underbara samvaro.

Så över till förra veckans upprop till trädgårdsentusiaster. Vi har nu ”anställt” en mycket kvalificerad 5 manna grupp som i augusti ska ta fram en plan över vad som ska göras. Under veckan har vi fört diskussioner om att kraftigt höja ambitionsnivån. Om vi hittar resurser/medel vill vi gärna ”utsmycka” parken på ett sätt som gör att man åker långväga enbart för att sitta och titta på anläggningen. Kanske kommer ni bland all grönska finna glaskonstellationer eller annan konst.

Alla är mer än välkomna med idéer och hur vi ska finansiera projektet.

Slutligen över till sagans värld. En av våra käraste folksagor är Mäster skräddare. Ni vet den som slutar med att det inte ens bidde en tumme. Min skräddare sedan 11 månader tillbaka som skulle sy ihop något med anledning av vår närhet till järnvägsområdet lät i veckan meddela att det blir en tumme i stället för en kostym.

Tack alla fotbollstjejer, ni är bäst!

Vi hörs/Kjell

[:]

[:sv]

Idag vänder jag mig till alla er som har all anledning till att uppvakta, uppmärksamma, visa omtanke till någon i familjen eller vänkretsen. Här får ni några tips hur ni med enkla medel kan ytterligare stärka era relationer och samtidigt få känna tillfredställelsen att glädja någon annan.

Tips 1. Ta med vännen till Glasets Hus och bjud på en glassvåffla med tre kulor. Kanske vanilj, dajm och kola med havssalt.. Jag lovar att er vänskap kommer hålla livet ut.

Tips 2. Ta med vännen till Glasets Hus och köp tre kulor glass och be att få dem serverade i vår specialdesignade glasskål. Skålen får vännen ta med sig hem och jag lovar att du kommer få överväldigande uppskattning.

Nu vimlar det av barn i parken, från tidig morgon till sen kväll och vi får vår belöning genom att bevittna glädjen och alla föräldrar som tackar för arbetet vi lagt ner.

Tyvärr fick vi ett rejält bakslag i veckan när vi hade ett möte med kommunen för att diskutera den farliga trafiksituationen på och kring Östra Järnvägsgatan. Tvärtemot vad vi antagit lät kommunen meddela att det är vi, föreningen, som är ansvarig för att skydda parken och de barn som vistas där. Parkgruppen kommer diskutera frågan vid ett extra insatt möte i morgon och tillsvidare låter vi de ihoplånade betonghindren stå kvar. Kommunen meddelade också att frågan om att sänka hastighetsbegränsningen från nuvarande 50 km är en fråga som behandlas i en större utredning som omfattar hela kommunen. Det är något oklart när den utredningen är klar men vi erbjöds ansökningsblanketter där vi kan söka om tillstånd att sätta upp ”blomlådor” men då måste vi i så fall bekosta detta själva. Jag är ganska optimistisk att vi kommer få detta tillstånd eftersom vi onekligen har bidragit till kommunens målsättning att vara en attraktiv kommun att bo i och en egen snabbkalkyl jag gjort visar att kostnaden hamnar på ungefär 462 kronor vilket vi inte ska belasta någon annan med och de ryms inom de 6 mkr vi satsat.

Förra veckans upprop om volontärer som vill engagera sig genom att hjälpa till med att parken efterhand kan ståta med prunkande växtlighet blev inte den succé som jag hoppades på. Min analys är att jag inte var tydlig nog så jag upprepar mitt erbjudande;

• Du får vara med att bestämma vilka träd, buskar, växter vi ska satsa på.
• Du får vara med och tigga pengar och plantor för att förverkliga planerna
• Du får tillsammans med kollegor rensa ogräs i just din rabatt
• Du får gråta dig till sömns när någon rackarunge ryckt upp dina plantor
• Du kommer inte få betalt men kommer ha anledning att vara stolt

Jag kan inte förstå hur någon kan tacka nej till detta erbjudande. Hör av er till Jose, Bodil eller mig.

Till sist, jag inser att det finns nackdelar med mobiltelefoner men håller fast vid att fördelarna överväger. 19.03 lämnade två barnbarn 7 och 10 år vårt boende på varsin cykel. 19.06 ringde storebror tillbaka och meddelade att de var lyckligt hemma.

Vi hörs

Kjell

Foto: Sebastian Ögren & Olivia Norderfors Andersson[:]

[:sv]

”Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd,

Men det är vägen, som är mödan värd.

Innan fyllda tjugo berördes jag av Karin Boyes fantastiska rader och gång på gång under mitt livs skiften har jag konstaterat att det känns som hon skrev dikten för att beskriva min personlighet.

Utmaningarna, problemen, tvivlarna är drivkraften för mig och när man får ta sig an dessa i ett team då är ”den bästa dagen den av törst”

När Ann-Sofie och Alva tillsammans med barnkörerna bländade tusentals besökare under invigningen så tror jag att jag delade gåshuden med många stolta, glada och imponerade åskådare.

Vi gjorde det! Men, vad ska jag göra nu?

Det finns en närliggande utmaning, det fanns till slut inget ekonomiskt utrymme i projektet buskar, träd, blommor. Självklart ska vi se till att det kommer på plats. Vi hade en första diskussion i gruppen kring vem som ska leda det projektet och det enda förslag som verkade realistiskt var att jag själv skulle ta tag i denna utmaning, jag har ju vissa meriter (se blogg 77). Tyvärr var det någon i gruppen som nämnde det för min grannfru och då hade hon utbrustit ”men herregud stoppa det omedelbart”. Det innebär att vi nu måste finna nya vägar till att fullända skapelsen. För närvarande funderar vi på att skapa en grupp som fram till september tar fram en plan som visar hur vi vill göra parken grön, hur det ska finansieras och hur det ska skötas. Ni är ju många som har detta som intresse och kanske du som läser detta kan tipsa någon med gröna fingrar som vill engagera sig. Alla som kan tänka sig medverka i detta delprojekt är välkomna att höra av sig till José eller mig. Jag måste varna alla er som gillar ”växtligheten” att om vi inte får in några intressenter kommer projektet ledas av mig och då kan det bli kapris, enris, sparris och hela sträckan mot järnvägen hybris.

Passerade Glasparken 17.31 idag. Där fanns cirka 100 barn och vuxna som var aktiva och umgicks.

Slutligen TACK till alla som betalade för min förra blogg, det värmde. Vinnare i extradragningen blev Britt Gabrielsson !!

Kjell

[:]

[:sv]

Idag är det 589 dagar sedan Jose Hernandez steg in på GH minimala kontor/förråd. Hans budskap var; ”vi är ett antal barnfamiljer som umgås och allt oftare handlar samtalen om hur Limmareds samhälle förvandlats från spökby till något vi alla är väldigt stolta över. Förra veckan slog det oss att vi gör ingenting utan bara tackar och tar emot samtidigt som vi inser vilket enormt arbete GH volontärerna ligger ner. Vi bestämde oss, vi vill visa vårt samhällsengagemang, vi bygger en park. Vi ser ett behov som komplement till GH där barnen är i fokus.” Efter en diskussion som pågick minst fem minuter bestämde vi oss och samtidigt slog vi fast att invigningen ska äga rum kl.11.00 den 15/6 2019. Nu är den tidpunkten 137 timmar bort och känslan i projektgruppen ”we did it” är överväldigande.

Jag har genom åren genomfört väsentligt större projekt men detta har varit alldeles speciellt. Att få jobba med en yngre generation som gång på gång inte tycker som jag har varit utomordentligt stimulerande. Att gång på gång bli överkörd av tjejerna i gruppen har varit smärtsamt men jag måste ju leva upp till vad jag ”föreläser” om, vem som har rätt är oväsentligt, vad som är rätt gäller.

Förra veckans blogg har nu lästs av 446 personer och jag utgår från att många er undrar, vem är Jose Hernandez, så jag tar mig friheten att försöka förklara detta. Det är en kille som bor tillsammans med en fantastisk sambo och tillsammans har de två barn. På jobbet driver han ett omfattande EU- projekt med ambitionen att människor med olika former av handikapp ka få chansen att komma ut i det ”verkliga” arbetslivet. På sin fritid är han engagerad i Limmareds IF där han bland annat är nyckelperson i fotbollsskolan. När en grupp ungdomar trakasserad GH var det Jose som hittade konstruktiva lösningar. Hans roll i tillkomsten av Parken är helt avgörande. När han får några minuter över tar han gärna en pilsner med några från hans imponerande nätverk. Nu kanske ni inte tror mig, men han är utlänning, precis som Zlatan och Silvia.

I veckan ska jag skriva omfattande slutrapporter till Allmänna Arvsfonden och Boverket. Bland alla frågor som ska besvaras sticker en fråga ut, vilka svårigheter vi mött under projektgenomförandet.

Tyvärr är det bara att konstatera att svårigheterna har varit helt kopplade till vår kommuns agerande eller brist på agerande. Det är naturligtvis uppseväckande då vi levererar ett projekt för 6 miljoner utan kostnad för kommunen. En kommun som har ambitionen att göra kommunen attraktivare för att öka fler invånare och därmed högre skatteintäkter. Personligen tror jag GH och Parken påverkar i positiv riktning.

Rapporten kommer att handla mycket kring parkgruppens ambitioner att fortsatt engagera hela kommunen. Samarbete har redan etablerats med Länghems Basket, Tranemo Innebandyförening, Tranemo Gymnastikförening, Kulturskolan, Limac, Limmareds IF, Nittorps IK. Många av dessa träffar ni redan under invigningen.

Slutligen, denna veckas blogg är annorlunda. Det kostar 100 kr att läsa den. Vänligen Swisha  1231068774. Skriv ditt namn, telefonnummer och Parken-blogg. Dela gärna denna veckas blogg. Bland alla ni som ”betalt” med detta budskap kommer vi lotta ut ”två timmar i hyttan med en glaskonstnär som vinnaren kan utnyttja som hen vill”.

Är redan lite spänd på vad jag kommer att skriva nästa vecka.

Vi ses på invigningen

Kjell

[:]