Bilden ovan är tagen igår på Olofsbo Beach. Visst får man en känsla av det ligger ett bakslag på lur när det gäller den positiva utvecklingen av pandemin. Jag får intrycket att yngre människor inte förstått att det inte är de som vi ängslas för utan de nära och kära som de kommer smitta. Hoppas jag har fel, det finns ju till och med en president som gjort vissa felbedömningar även om han inte kan medge det.

Som vanligt har den första veckan i augusti inneburit mycket av återgång till det normala. För mig har det inneburit att Bodil är tillbaka efter välförtjänt ledighet och vi har haft möjlighet att planera för de närmsta månaderna. Det vanligaste beslutet vi tog var ”vi avvaktar någon vecka till”. Ovissheten kring pandemin gör det väldigt svårt att planera. Denna gång ställde vi in event till och med oktober samtidigt som vi överraskar med några häftiga händelser lördagen den 12: september. Klockan 11.00 inviger vi vår nya padelbana i Glasparken och klockan 15.00 presenterar vi en nyhet på parkeringsplatsen där vi också bjuder på kaffe och kaka.

När sommaren nu börjar gå mot sitt slut vill jag berätta för er om mina splittrade tankar kring ”dagens ungdom”. Mitt omdöme pendlar mellan svart och vitt. När jag under två senaste veckorna sett hur man slagit sönder fönsterrutorna längst upp i vår vackra båt och när vårt nymålade hus åter fylls med klotter blir jag så förbannad så jag blir ängslig för min hälsa. Under 9 sommarveckor har vi haft praktiserande skolungdomar från kommunen hos oss. Två ungdomar i treveckorsperioder. Deras uppträdande, deras ambitionsnivå har imponerat storligen på oss alla. Jag är helt säker på att denna introduktion i arbetslivet är bland det bästa man kan tänka sig inför alla de utmaningar de står inför.

En av de saker jag definitivt saknar under detta konstiga år är våra härliga Quiz kvällar. Ibland saknar jag till och med utmaningen att sätta ihop lagom kluriga frågor. Ibland blir det för klurigt för någon eller några och det får mig att minnas en sådan händelse. Jag bodde i Gällstad och tillsammans med min bäste kompis hade vi en söndag ansvar för idrottsföreningens tipspromenad. Vid målgång rättade vi raderna och denna gång uppstod näst intill fysiskt våld då några äldre herrar med emfas hävdade att en fråga var idiotiskt och att rätt svar var fel. Frågan löd så här: Om en sten väger 2 kg plus hälften av sin egen vikt, vad väger den då? Rätt svar är 4 kg. Herrarna hävdade att den väger 3 kg och krävde att jag skulle ändra resultaten. Det var då jag gjorde det stora misstaget att förklara frågan matematiskt så här: X= 2+0,5X. 0,5X=2. X=4. Hur fort jag nämnde X förstod jag att jag aldrig mer skulle anlitas som ansvarig för frågorna och hörde kommentarer som ”komma här och göra sig märkvärdigt för att man gått några år mer än oss i skola”.

Vi hörs om en vecka

Kjell