Jag måste medge att denna vecka har varit extraordinär på många sätt. Här kommer några exempel på mina upplevelser:

  • Jag trodde uppriktigt att den amerikanska republikanska politiska eliten hade så pass integritet så de gick ut och talade om för sin president att nu får det vara nog med lögner och ett beteende från en avgående president som splittrar en nation med 320 miljoner invånare och med tänkta scenarier som gör att man får mardrömmar.
  • I onsdags publicerade STT en ny insändare från samma fem politiker som tidigare avsiktligt lämnat felaktig information om Glasets Hus. Denna gång präglas insändaren av desperation, kanske dom låtit sig inspireras av Trump. Varför bry sig om fakta, skriv vad du vill och hoppas någon tror på det. Bland annat skriver dom att kommunen betalar en anställd på Glaset Hus till en kostnad av 500 tkr per år. Vi har sedan dess letat med ljus och lykta men vi har inte funnit denna person. Vidare skriver de att vi i år erhåller 2,1 mkr från kommunen. Hittills är den summan noll men de nya avtalen innebär att vi kommer erhålla 125 tkr innevarande år. De har lyckats få en siffra rätt. Kommunen redovisar en kostnad på 859 tkr för GH varav 848 tkr är en nedskrivning av värdet på anläggningen. Det är naturligtvis korrekt men då vi med egna medel investerat cirka 8 mkr kan man som skattebetalare vara säker på att ursprungligt värde snarare har ökat. Jag kontaktade en av de som undertecknat insändaren och hon uppgav att de ekonomiska uppgifterna hade de fått från kommunen. Detta är inte sant och det är faktiskt inte okey att medvetet vilseleda på detta sätt och jag förutsätter att vi får en offentlig ursäkt.
  • Personligen upplever jag pandemin värre än vårens utveckling. Den kommer allt närmre och jag förstår inte riktigt hur och när vi kan konstatera att faran är över. För Glasets Hus börjar det bli allvar på riktigt om inte utvecklingen vänder inom någon månad.
  • Jag befinner mig nu i sommarstugan för en veckas träningsläger. Jag hade tänkt starta upp skidsäsongen något senare men som ni kanske noterat får endast de 400 högst seedade tävla i nästa år Vasalopp och det är bara att erkänna att jag har en bit kvar men skam den som ger sig. Jag insåg detta när jag ”svepte” genom Glommen och såg lokalbefolkningen ruska på huvudet och jag kunde föreställa mig deras diskussion om min lämplighet att åka rullskidor.
  • Jag får också tid över till att fundera på mitt Attefall problem. Just nu lutar det åt att jag kommer ”såga av” 40 cm av huset. Jag undersöker denna möjlighet med tillgänglig expertis. Om detta låter sig göras måste jag tyvärr också bland annat riva den nyinstallerade duschen. Å andra sida, under hela min barndom fanns ingen dusch utan då gällde badkaret i källaren varje fredag.

Var rädda om er
Kjell