Känslomässigt kan jag inte minnas en värre vecka än den som passerat. Förutom mediabevakningen har jag live fått uppleva hur en nära vän suttit tillsammans med sin lilla dotter i en källare i sju dygn. Jag kan inte med ord beskriva dessa bilder och samtal men när samtalen är avslutade är de helt dominerande känslorna maktlöshet och hat.
I kväll tar jag mig också friheten att påminna om några fakta som jag misstänker att alla inte under normala tider tänker så mycket på.
Vi bor i ett land som styrs av 4 grundlagar. Dessa lagar står över all annan lagstiftning. Just nu är det viktigt att vi förstår innebörden av två av dessa. Yttrandefriheten och Tryckfriheten. Aldrig under min levnadstid har avsaknaden av dessa rättigheter så brutalt visat vad som kan hända om inte dessa grundläggande förutsättningar finns.
I dag tror fortfarande en överväldigande majoritet av det ryska folket att deras armé gör en hjälteinsats när de befriar det ukrainska folket, obegripligt, ofattbart för oss som lever i ett land med grundlagar som skyddar oss från diktatur.
Jag gläds naturligtvis av den överväldigande samsyn världen visat upp och jag ber till Gud att det goda ska besegra det onda.
Som idrottsnörd är jag också tacksamsam över att idrottsvärlden äntligen tagit politisk ställning.
Min bil är fulltankad och jag har en dröm om att få ett samtal som innebär att jag kan hämta mina vänner någonstans.
Fredag morgon lämnade dom källaren i det bombade Charkiv med hjälp av kontakter skapade av Bodils pappa som rest till Polen. Efter drygt 100 mil och två och ett halvt dygn under obeskrivlig press har de nått polska gränsen klockan 15.30 idag. Vi har en tydlig plan om hur de ska ta sig vidare men nu kl. 19.30 köar de fortfarande för att komma in i Polen. Tyvärr, förmår inte skriva något om Glasets Hus. Det mesta verkar futtigt jämfört med vad som händer. Vill ni känna delaktighet så swisha någon hundralapp till mig (0705427355) så garanterar jag att använda dessa till att de inom några dagar befinner sig väl omhändertagna i Limmared.
Kjell
