Det var en gång en liten flicka som snart skulle fylla fyra år. Hon var en glad och sprallig tjej som älskade att leka med barnen på sin förskola. Men en dag fick hon inte gå till sina kompisar och mamma stannade också hemma. Hon förstod inte riktigt varför men det dånade mycket utanför deras hus. Först blev hon lite rädd men hennes mamma sa att det inte är farligt, det går snart över. Men så blev hon riktigt rädd när mamma väckte henne mitt i natten och sprang med henne i famnen över gatan och ner i en stor källare där det fanns många människor, men inga som hon kände. Sedan fick hon bo i den källaren en hel vecka och hennes mamma var ofta mycket ledsen men försökte inte visa det. En dag var mormor hos dom men hon kom inte tillbaka. Det fanns en snäll farbror som hon ibland fick en karamell av. En dag var mamman jättekonstig och då fick de gömma sig under ett bord och då dånade det väldigt mycket och hela huset skakade. En gång luktade det konstigt och då blev flickan arg för mamma tryckte en våt filt över hennes ansikte. En morgon väckte mamman flickan och de steg ut på gatan där de ”kastades” in i en bil och när flickan tittade ut såg hon konstiga hus som inte hade några väggar De åkte bil hela dagen och sedan fick de sova på ett kallt kontor innan den stora tågresan började. Nu fick den lilla flickan lära sig något helt nytt, att i tjugo timmar åka tåg i en mörklagd kupé för fyra tillsammans med 13 andra trötta, hungriga och ledsna människor. Väl framme började flickans motgångar bli ofattbara. Nu väntade en 12 timmars lång kö utomhus i minusgrader utan ytterkläder. Mamman virade in flickan i deras två filtar och flickan sov stundtals på deras enda väska. Plötsligt så var flickan i ett annat land och inomhus. Där i ”världens största rum” fanns värme och mat men också kaos och desperation. Hennes mamma pratade hela tiden i telefon med pappan och vänner. Nästa dag fick de åka bil med den snällaste kvinnan i världen och en gång stannade dom vid Mac Donalds. Från helvete till himmelrike. Efter några timmar låg den lilla flickan i en skön hotellsäng och kramade sin trötta mamma. Nästa dag åkte de flygmaskin kom till det ”snälla landet”. På flygplatsen fanns pappa och två vänner till föräldrarna. Då började mamma och hennes vänner gråta igen och det förstod jag inte. De första dagarna i det snälla landet pratade föräldrarna med sina vänner och mest pratade man om hur flickan snart skulle få nya vänner på sitt nya Kindergarten. En dag fick hon komma dit och leka några timmar och det var underbart att se hur hennes liv började sin resa mot en ny framtid.
Och nu har det gått mer än två månader och det snälla landet har inte lyckats få plats med den lilla flickan. Det snälla landet har under tiden kommit fram till olika besked. Flickan är papperslös. Flickan är inte en flykting och de kan inte veta om hennes pappa är hennes pappa. Och så var sagan slut.
På Glasets Hus pustar vi ut efter en Mässa som krävde maxinsats av oss alla och vi gläds åt en ny framgång där som vanligt ett antal volontärer gjorde insatser utöver vad som kan förväntas.
Nu är all koncentration på nästa lördags nio hundra skogsvandrare.
Vi hörs
kjell
