Blogg 284

En härlig dam som tillbringat många timmar i vår hytta skickade ett bidrag. Tack.

Status Klimatprojektet 2023-04-22

För mig har den bästa veckan på mycket länge passerat. Här kommer några axplock ur denna feel-good kavalkad.

• I måndags startade solcells projektet på allvar. Ett strålande väder har gjort att vi lägger före tidtabellen. Det innebär att det återstår enbart några veckor tills vi startar produktionen av 90 000 kwh på årsbasis. Tyvärr saknar vi fortfarande besked om leveranstid för ugnarna men hoppas för närvarande att hyttan startar upp i början av juni.
• I fredags arrangerade vi en grillkväll. 150 gäster dök upp och njöt av mästerkockarnas skapelse och om jag såg rätt fanns det några som också avnjöt en kall öl i strålande kvällssol. Vid sådana här tillfällen blir jag lite extra glad, att se när ”hela samhället” samlas och umgås och har det trevligt och det är ju en av många positiva effekter av Glasets Hus.

Båda dessa händelser var ju i hög grad beroende av bra väder och detta infriades ju med råge. Jag var så tacksam så jag beslöt mig för att ringa SMHI för att tacka och bad att få tala med John Pohlman men han hade slutat så jag fick en stund med en annan spåman och han tackade för detta positiva samtal, det var ovanligt berättade han, oftast ringer folk och skäller för dåligt väder.

De senaste åren har ”sommarutställningen” varit helt inriktad på barn och ungdom. Förra året var temat Lego och hundratals barn släppte sina mobiler och skapade fantastiska verk. Det inspirerade oss till att i sommar bjuda in till ”Bli konstnär för en dag” där barnen kommer få utlopp för sin kreativitet och om de vill får de hänga sitt verk i utställningshallen. Allt material är gratis och dessutom kommer konstnären Amanda Qvist finnas på plats varje tisdag för att stötta och inspirera.

I torsdags var jag ombedd att berätta om glasbruket på 70-talet för Ardaghs försäljningsavdelning. Det var ett inslag i deras arbete att möta kommande utmaningar och de ville förstå om de kunde finnas händelser i det förflutna som gick att ta med sig in i framtiden. När jag förberedde mig inför detta kom jag oundvikligen att tänka på många personligheter och händelser under detta skede i glasbrukets historia. Här kommer en av dessa: Det förekom mycket att ”småjävlas” med varandra på den tiden. En äldre medarbetare hade jobbat hela sitt liv på bruket och de sista åren i sitt arbetsliv hade han bland annat som uppgift att gå en runda varje morgon för att kontrollera och vid behov justera viss teknisk utrustning. Varje dag avslutade han rundan med att titta in i formverkstaden för att slänga käft med gubbarna vid sina svarvar. Det vanligaste samtalsämnet på den tiden var gårdagskvällens TV program. Man diskuterade ivrigt hur Hoss i Bröderna Cartwright skulle klara sig i nästa avsnitt. Så en morgon stod gubbarna där med sorgsna blickar nära till tårar och han undrade vad som hänt. Såg du inte Hemsöborna igår, madam Floods kista försvann ju ner i djupet när isen brast. Tänk att vi aldrig mer få se Sif Ruud på TV någon mer gång. Ni år ju dumma, det är inte på riktigt. Men du såg ju själv vad som hände. Några månader senare fick han sin revansch när han inspringande skrek ut; vem hade rätt, såg ni Sif Ruud i Hylands hörna i lördags.

Kommande veckas avslutning blir intensiv. På fredag en fullsatt Quizkväll och på lördagsnatten en av årets höjdare, nattklubb med The Hace, biljetterna kommer vara dyrgripar. Personligen avstår jag nattklubben eftersom jag redan hunnit sova några timmar när de första gästerna kommer. Jag förstår inte dagens ungdom när det gäller vilka tider som gäller när det ska festas. Jag minns med säkerhet att Alsings taxi gick från kiosken i Gällstad klockan sju och då var vi bland de sista som anlände till Idrottsparken i Månstad.

Vi hörs/Kjell