Blogg 154

Som ni förstår är jag på gränsen till nörd när det gäller presidentvalet som nu bara är 9 dagar bort. Det tar sig olika uttryck och när jag vaknade 04.20 i fredags kunde jag inte låta bli att ta fram mobilen för att ta del av den sista debatten och alla kommentarer till den. Det bestående intrycket hos alla kommentatorerna var att denna debatt var ”värdigare” än den första som mer liknade ett gräl mellan små pojkar. Anledningen till förbättringen tillskrivs att arrangören stängde av mikrofonen för en av kandidaterna så motståndaren fick tala utan att avbrytas. Det får mig att tänka på när den svenske koncernchefen för Rexam (Limmareds Glasbruk) i en intervju med en engelsk tidning om svenskt ledarskap förklarade att svenskar har förstått varför vi är skapade med en mun men med två öron. Jag bytte också några ord med en god vän under veckan kring Trumps beteende och vi båda hade svårt att förstå hur det amerikanska folket kunde acceptera dessa ideliga lögner. Min vän var om möjligt mer kritisk och trodde att USA är nästa land att ta sig an för den fantastiska organisationen ”Läkare utan gränser”.

Idag tänkte jag också berätta lite om vår underbara glashytta som under våren i stort sett var tom på besökare. Just nu spirar optimismen och antalet besökare ökar vecka för vecka. Väldigt många beställer ”prova på” och stoltheten lyser ur deras ögon när de dagen efter hämtar sitt konstverk. Vi har nu en helt ny organisation där ni över helgerna oftast träffar konstnärinnan Katarina Löfström och hennes kollegor. Katarina har sedan decennier också en egen hytta i Varberg. Vardagar träffar ni mästerblåsaren Bevan Taka från Nya Zeeland som kan uppfylla alla tänkbara förväntningar. Senaste veckorna har vi fått ett antal beställningar från företag och organisationer och fler är på gång. Jag rekommenderar verkligen att ni kontaktar Bevan om ni vill köpa något alldeles unikt som ni själva har ”designat”.

Slutligen, igår spelade jag kanske min sista golfrunda för året och det är bara att konstatera att detta år är mitt sämsta detta århundrande. Det mesta går ju idag att skylla på pandemin men detta gäller inte golf. När jag sitter och analyser kommer jag fram till att det handlar om otur. För att ni ska förstå vad jag menar så titta på bilden i ingressen. Bilden är tagen igår av min spelkamrat Petra och bollen befinner sig pluggad i den branta väggen på artonde hålet där ett matchspel just skulle avgöras. Så har det varit hela året.

Vi hörs

Kjell

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *