[:sv]

Fortsättning på förra veckas reseberättelse; Mitt bultande innebar enbart ytterligare högre stämning hos rumsgrannen. Då fattade jag det helt ogenomtänkta beslutet att besöka marodörerna. Jag knackade vilt på deras dörr som öppnades av rödmosig lycklig man. Mitt ordval var ungefär så här; ”om ni inte håller käft NU så ringer jag polisen” och sedan slängde jag igen dörren med en smäll. När jag skulle gå in i mitt rum konstaterade jag följande fakta. Jag stod utanför en låst dörr, iklädd kalsonger och konstaterade att för att komma ner till receptionen var jag tvungen att passera den välbesökta pianobaren. Alternativet att be grannen om att få låna hans telefon kändes oöverkomligt. Jag satte mig ner utanför dörren och jag är säker på att jag grät en skvätt av ren ilska. Efter en stund av självömkan insåg jag att det fanns ett tredje alternativ, jag kunde använda utrymningsvägen som var tydligt skyltad. Jag bestämde mig och började klättra ner för en utomliggande spiraltrappa. Gallerstegen skar in i fötterna. Väl nere på marken smög jag runt knuten ut på Storgatan ikädd enbart kalsonger och sprintade fram till entrédörren och ryckte till. Den var låst. Jag ringde på en portklocka och efter en ”evighet” kom en mycket trött nattreceptionist och öppnade dörren. Jag vräkte ur mig min irritation och talade om vad som hänt. Han verkade totalt chockad och såg ut som han tänkte ringa polis eller någon sjukvårdsinrättning. Till slut frågade han om jag kunde visa någon legitimation!!! Han förstod ganska snabbt att frågan var något tveksam. Till slut erbjöd han sig att gå och låsa upp rummet med sin huvudnyckel och jag tog mig tillbaka till rummet samma väg som jag kommit. Det var fortsatt stojigt på rummet när jag försökte somna. Strax ringde det på rummets telefon; ”ni må ta det lite lugnare, ni stör andra gäster”, portiern hade blandat ihop rumsnumren.

Denna vecka har jag stor förståelse för Winston Churchills ord ”demokrati är ett mycket dåligt sätt att styra en nation, men det finns inget bättre alternativ”.

Så över till Glasets Hus, denna vecka har jag ägnat timmar åt att finna en publikdragande utställning till nästa sommar och hittills utan resultat. Snälla läsare kom gärna med ett förslag.

Kriterierna är att den ska locka mycket besökare och gärna passa barn (barnfamiljer) och den får inte kosta mer än 20000 kr. Förslag som genomförs kommer belönas.

 

Tyvärr måste jag avsluta i moll. På ingressbilderna ser ni varför. Hur ska vi orka hålla uppe det ideella arbetet när vi ideligen drabbas av vandalisering. Under veckan kommer vi överväga att stänga skateparken på oöverskådlig tid.

Från domstolen inget nytt

Kjell[:]