[:sv]
Jag blir ofta förvånad över vilken hög inlärningsförmåga man har vid min höga ålder. Just nu då det mesta handlar om att bygga en Attefall så utvecklas jag i en sådan takt att jag allvarligt överväger att byta jobb. Alltså för mindre än en vecka sedan visste jag inte ens vad ”sloga” var, nu menar jag att jag tillhör eliten i att sloga. När jag i fredags avslutade målningen av berget med brädor känner jag också att jag tillhör eliten i att ”ströa”. Jag kommer under hösten arrangera kurser i hur man bara behöver ströa varannan rad. Om ni vill vara säkra på att få en plats till dessa kurser är det bästa sättet att swischa 200 kr till 1231068774 (Skriv ströakurs).

Jag kan naturligtvis inte undvika att skriva om Corona som så totalt har tagit över hela världens uppmärksamhet. Under veckan som gått har jag träffat upp emot hundra självutnämnda experter. Trots detta har jag svårt att bilda mig en egen uppfattning om allvaret ur medicinsk synpunkt då expertutlåtanden pendlar mellan ”mediahysteri” till jämförelser med ”digerdöden”. Däremot förstår jag vilka enorma påfrestningar samhällsekonomin står inför. Jag vill påstå att jag följer utvecklingen noga genom svensk och internationell media och i slutet av veckan har jag bestämt mig för att lita på den svenska Folkhälsomyndigheten som låtit meddela att smittan förs vidare först vid insjuknandet och inte under inkubationstiden som lär vara fem dagar. Det är ju en jäkla skillnad.

Låt mig också dela med mig av två reflektioner i spåret av vad som just nu händer: Mr Trump tog tidigt ställning och förklarade att varningarna var nonsens, inte värre än den årliga influensan. En vecka senare tar han till med minst sagt drastiska åtgärder. Läste just en artikel där man granskat hans uttalande under Coronatiden och i minst sju fall är de direkt lögnaktiga vilket artikeln utan tvivel ledde i bevis. Uppriktigt, jag kan inte förstå att världens mäktigaste man tillåts vilseleda världen och i tillägg driva hätska kampanjer kring fake news.

Min andra reflektion är lite muntrare. Jag känner naturligtvis sympati för de som är riskzonen sjuka och äldre. Så plötsligt tog jag en titt i passet som låg framme, jag är i riskzonen!! Jag har nu förlikat mig med denna upptäckt och tänker istället på en av mina absoluta favoriter, min moster Kerstin som närmar sig imponerande 100 år. Vid ett tillfälle, Kerstin var då bara i 90 årsåldern, åt vi frukost tillsammans på ett hotell och någon i sällskapet tog upp frågan om hur jäkla svårt det var att öppna alla förpackningar. Personen i fråga hade just brottats med ett smörpaket och ett marmeladpaket. Moster Kerstin höll tydligen med för hon kommenterade ” jag håller med och tänk på dom äldre, hur svårt har inte dom”.

Var rädda om er/Kjell[:]