När väl pandemin är över kommer vi få uppleva en sällan skådad entusiasm och glädje. Våra behov av att umgås kommer explodera och i bästa fall har vi lärt oss att inte ta allt för givet och istället visa uppskattning och medmänsklighet i högre grad. I takt med att våren och sprutorna är på väg kan jag tydligt märka en försiktig optimism. De som åt välgrillad hamburgare på Glasets Hus i fredags hade många likheter med ”kosläpp” och i vår park kryllade det av besökare sista dagarna i februari.
I takt med allt längre dagar dyker tanken på vår Attefall upp. Det orsakar blandade känslor. Jag är född dålig förlorare och det är bara att konstatera att i matchen mellan mig och Falkenbergs kommun kring vem som ska betala flytten så leder kommunen klart en bit in i andra halvlek. Men, som ni kanske minns låg Sverige under med 4-0 och klarade oavgjort mot Tyskland i VM-kvalet 2012. Å andra sidan ser jag naturligtvis fram emot att kunna erbjuda härliga barnbarn ett trevligt boende när semestrar och lov infinner sig.
I veckan hade jag ett möte där jag bland annat passade på att utveckla en av de ledstjärnor jag tror på när det gäller ledarskap. De bästa ledarna är de som gör sig själva umbärliga. När du som chef kan vara borta över en längre tid och din organisation presterar som vanligt, då har du lyckats. Då har du delegerat, stimulerat, engagerat dina medarbetare på ett sätt som fått dom att växa och din organisation presterar bättre än någonsin.
OBS. Jag är inte själv ett föredöme, har tydliga tendenser att ”göra en sista koll”, men jag har ju många år på mig att förbättra detta.
Sen eftermiddag skickade jag en inbjudan till Jonna och Maja. En heldag på Glasets Hus. Om ni vill deltaga på lunchen får ni höra av er.
Kjell
