Rapporteringen från kriget påverkar oss, åtminstone mig, på ett sätt som gör mig förtvivlad. Det som för några veckor orsakade stora rubriker och gav mig sömnlösa nätter har nu blivit ”vardag”. Död, massgravar, våldtäkter, tortyr bara ökar i omfattning och nu verkar ”alla” ha accepterat att det kommer pågå i månader. Det sägs att vi människor har en fantastisk förmåga att anpassa oss till nya verkligheter. Jag är ytterst tveksam till om det är en förmåga vi ska vara stolta över. Om vi tappar engagemang och intresse för denna katastrofala händelseutveckling kan det kanske bero på att vi har egna enorma problem. Bensinen kostar över 20 kr och krokodiltårarna flödar.
Fotbollssäsongen är i full gång och tyvärr har den startat trögt för mina lag men jag har hittat en händelse som jag aldrig hade kunnat förutse. 91648 åskådare kom till Camp Nou i Barcelona när de mötte Wolfsburg i fredags kväll!! Jag talar alltså om damfotboll. Låt kvinnorna ta över världen, då blir den bättre. Vi kan börja i Kreml. Nej, jag måste göra ett undantag, Ebba Busch Thor har redan en position som övergår hennes förmåga. Hon tyckte polisen borde skjutit skarpt in i folkmassorna förra helgen. Hon ska i bästa fall bygga sin egen skyttebana på hennes nyförvärvade egendom och sluta skjuta sig själv i foten.
I fredags hade vi en härlig grillkväll på Glasets Hus och jag minglade runt och kunde läsa av en härlig stämning. Vid ett tillfälle hamnade jag vid ett bord som absolut ville diskutera mina bloggar. Och en summering är att jag borde återuppta att berätta om händelser från mitt arbetsliv. Jag lyssnade och bjuder här på en händelse som har koppling till vad som händer i världen just nu.
De sista åren i mitt professionella arbetsliv hade jag ett uppdrag att resa runt till koncernens övriga glasbruk i Danmark, Tyskland, Holland och Polen. Bakgrunden var att introducera ett framgångsrecept från Limmared och underlätta för divisionsledningen att analysera produktivitetsdata. Vid ett tillfälle kom jag till ett av våra tyska företag och som vanligt inleddes besöket med att jag introducerade mig själv och syftet med besöket. Framför mig satt cirka tjugo ”chefer” som utstrålade skepsis. Jag drog min väl inövade presentation och reaktionen var absolut noll. Jag hade aldrig tidigare i mitt liv upplevt en sådan total brist på reaktion. Inte ett ögonbryn lyftes, inte ett leende skymtades och inga huvudskakningar gick att skönja och inga kommentarer eller frågor kom. Återigen jag hade aldrig varit i närheten av att bemötas på detta sätt. Jag hade ingen aning om de tyckte det var intressant eller om det var det dummaste de någonsin hört. Mötet avslutade och efterföljande middag med fabriksledningen ställde jag naturligtvis frågan; Vad hände? Dom förstod inte vad jag menade så jag förklarade min upplevelse av total avsaknad av respons. De blev väldigt överraskade då de tyckte att det hade varit ett väldigt bra möte, min upplevelse berodde på att jag inte förstått att jag talade inför människor uppväxta i STASI-land och att inte visa vad man tycker kom med modersmjölken.
Nu ser jag fram emot en absolut fullsatt Quiz kväll på fredag. Om ni lovar att inte berätta för någon kan jag här avslöja fråga sju. Vad heter den svenske partiledare som i en SVT intervju i början av februari inte kunde välja vem han föredrog, Biden eller Putin.
Vänligen
Kjell
