Vi människor är utrustade med att efterhand låta händelser ”falla i glömska”. En säkert nödvändig egenskap men som har sina brister. Just nu upplever jag att den visar sig från sin sämsta sida. Det pågår fortfarande ett fasanfullt krig. Ett faktum som definitivt ”fallit i glömska” både i media och vid de dagliga samtalen bland vänner och bekanta. Än värre är att jag anar tendenser till att solidariteten börjar svikta när det börjar påverka den egna plånboken. Detta är inte okej, vi får inte låta alla våra goda värderingar påverkas negativt utan nu är det dags att stå upp och säga ifrån även om det innebär blodpudding då och då och kanske altanbygget får vänta. Jag är inte drabbat utan påminns varje dag genom människor i min närhet som får daglig rapportering från sina vänner och i morgon bjuder vi åter cirka 50 flyktingar på lunch när de passerar Limmared i sin norskregistrerade ”vita buss”. Det känns bra.

Veckan på Glasets Hus har helt präglats av flitiga Legobyggare som stolta låtit sina skapelser fotograferas. Jag hoppas att kommunen och alla dess invånare uppskattar att vi nu tillsammans med ”antikrundan” har tusentals besökare under varje sommarvecka och jag slås av hur ofta vi träffar på mycket långväga gäster.

Idag är det äntligen dags för mig att erkänna en sak som jag inte alls är stolt över. I minst 40 år gick jag omkring och tyckte damfotboll var en annan sport än vi den vi duktiga kollar sysslade med. Ungefär så här, för oss var det allvar, för tjejerna var det ”på skoj”. Kanske inte så illa, men på ett ungefär. Då kunde jag inte drömma om att jag igår gick omkring från tidig morgon med en längtan till kvällens drabbning mot Nederländerna. Upplevelsen förstärktes av jag såg den tillsammans med 10 anförvanter och vi sjöng med i nationalsången så att altantaket höll på att lyfta. Så tack Ebba, hoppas du satt på bästa plats där uppe.

För mig stundar en av årets höjdpunkter, golfveckan på Kinds GK. Jag ska vara med och tävla i fyra dagar. Som vanligt tror jag kommer vinna när jag står på första utslagsplatsen, men tyvärr inser jag oftast efter 3-4 hål att det kommer inte ske då jag återigen drabbats av osannolik otur.

Vi hörs om en vecka

kjell