För många år sedan jobbade jag som lärare under fyra år. Ungdomar i Borås, Vegby och Gällstad fick ta del av min pedagogiska förmåga. Dessa år har inneburit att jag allt sedan dess noga följer skoldebatten. Jag har accepterat att mina barnbarn inte kan räkna upp Hallands åar och i vissa fall inte vet när freden i Roskilde ägde rum. Jag genom åren fått agera som ”läxhjälp” i alla stadier av deras skolgång och trots att jag kan namnen på åarna tvingas jag medge att på gymnasienivå händer det ibland att mitt bidrag är begränsat och Chalmertjejen har insett detta för många år sedan. Jag har några övergripande tankar om dagens skola. Vad eleverna ska lära sig är inte problemet utan utmaningen ligger i vår förmåga att skapa en skolmiljö där alla elever trivs och där man respekterar de regler som gäller. Om läraren inte har förmågan eller möjligheten att skapa den miljön på grund av stökiga elever eller mindre bra ledarskap så blir det inte bra. Om jag har lösningen, nej, verkligen inte. Men jag tror att ytterligare ansträngningar att lära ledarskap i lärarutbildningen skulle bidra och jag tror också på nästan tvingande engagemang från föräldrar skulle förbättra möjligheterna att nå uppsatta mål.

I veckan testade jag min lärarförmåga (bilden), jag tänkte, det ska börjas i tid, men det är bara att erkänna, trots perfekt miljö måste jag erkänna att eleven hade väldigt svårt att behärska Word. Jag gav upp efter en stund när hon trots flera tillrättavisande skrev på detta sätt:

Xhhjfjjk—r990+qqkkkknnjföf’’’fjjfjkdklf——————————-iiiiiiiiiiiiiiiiihhhhb’’’’’’ljjjdjhdhhhdhhdh

Ytterligare en koppling till skolan. I fredags hade vi en fantastisk Quizkväll i huset. Ett yngre tjejlag var väldigt glada men tyckte mina frågor missgynnade deras generation. Innerst inne tycker jag nog att de har rätt men jag påpekade att inte de ens de äldre i publiken levde när Ansgar införde kristendomen i Sverige.

Jag möter ett stort intresse för hur det går med finansieringen av glasugnarna och solcellerna. Jag lovar hålla er uppdaterade när det händer något. Fortsatt är statusen att vi behöver 1 800 000 kr och det fattas 1 795 000 kr men jag är optimist. När vi startade projekt Glaset Hus saknade vi 20 000 000 kr och när vi startade projekt Glasparken saknade vi 8 000 000 kr.

Jag konstaterar något som jag vetat länge. För att få till maximalt engagemang och kreativitet så måste det beröra den egna plånboken. Torkställ och klädnypor är nu bristvara då torktumlare drar för mycket el. Återigen, jag är optimist, det kommer bättre tider och vi har fått en del nödvändiga insikter.

Putin vann valet. Cirka 99% av rösterna stödde hans förslag. De som röstade mot var nog förvirrade eller onyktra.

Som jag antytt tidigare, jag är beredd att äta blodpudding resten av året om det kan stoppa denna hemska regim.

Kjell