[:sv]

Jag har som ni kanske förstått engagerat mig djupt i några nyanlända svenskar de senaste åren och det är överhuvudtaget inte någon uppoffring alls. Belöningen överstiger vida insatsen. Att få vara med när ett positivt besked från Migrationsverket anländer är obetalbart. Att se och höra den uppriktiga tacksamhet man får för den hjälp man ger är på gränsen till genant, kanske därför att vi bortskämda svenskar tar allt för givet. Jag har också förstått svårigheten att snabbt lära sig ett nytt språk. Jag blir ibland lite trött när jag hör kritik mot hur lång tid det tar för många nyanlända att göra sig förstådda. I stort sett alla jag känner ”vägrar” att försöka lära sig att förstå danska därför att det är för jobbigt. Våra nyanlända lär sig vårt språk på tre sätt, genom att studera på SFI, självstudier och genom att umgås med svensktalande. I skolan och via radio TV lär man sig att det heter.; ”Det är väl tråkigt”, samma dag träffar man någon nyvunnen vän som säger ”dä ä la tjiligt” och man fattar ingenting. ”Dä haur ho ju”. ”Han klepper brau” (mower). Så visst är det en rejäl utmaning.

Dygnets flesta timmar går just nu åt till att jobba med projekt FUTURA (se förra veckans blogg). I fredags hade vi ett projektmöte som i huvudsak handlade om hur vi ska kunna mobilisera ”hela kommunen” att engagera sig i projektet. Vi behöver ett stort engagemang och stöd för att nå ända fram med våra planer. Så även om du bor i Nittorp och så vidare, visst vore det fantastiskt om du med barn eller barnbarn kunde ha tillgång till denna anläggning inom 15 minuters bilresa. Vi har ett antal idéer om hur vi ska kunna mobilisera hela kommunen så att projektet kan genomföras. På föreningens ordinarie höstmöte måndagen den 12:e november tar vi slutlig ställning om vi vågar trycka på startknappen. Uppmanar alla medlemmar att komma till mötet som startar 18.00 .  

Idag gick vi över till vintertid och jag har under eftermiddagen passat på att ställa om. Först tömde jag bilen på all golfutrustning och i år fanns det bara en övermogen banan i bagen som troligen var inhandlad i juli. Jag tackade högre makter för att jag åter fått uppleva en säsong och faktiskt så har jag ett lägre handicap än när säsongen startade. Nästa steg var att starta skidträningen. Utrustade mig med nya rullskidor och tog mig till gamla banvallen mot Tranemo. Sitter nu och analyserar säsongens första träningspass. Fyra kilometer på trettio minuter. Total nivåskillnad 14 decimeter och vindstilla. Inser att Kalla hade gjort det på tio minuter men det är fortfarande två månader kvar innan stafettlaget till VM i Seefeld tas ut.

Medger dock att det var lite pinsamt när ett äldre par med raska steg promenerade förbi mig på spurtrakan, men skam den som ger sig.

Från domstolen inget nytt

Kjell            [:]