[:sv]
Hörde ett inslag i radion under veckan där man redovisade ett ökat intresse för att utbilda sig till militär. I mitt fall var det inte frågan om ett eget val utan jag blev utvald till en utbildning som pågick i 444 dagar och utmynnade i titeln sergeant. De flesta i min ålder brukar säga ”jag minns bara trevliga minnen från lumpen”. Mitt starkaste minne är mindre trevligt och jag kan fortfarande bli förbannad när jag tänker på händelsen. Vi skulle ha ett skriftligt prov på materialkunskap. Det var 10 frågor och för att få godkänt skulle man ha minst 5 rätt. Dagen efter satt resultaten på anslagstavlan. Jag hade 4 rätt vilket innebar att jag skulle skriva om provet fredag kl. 18.00. Exakt denna tiden var jag uttagen att spela med Elfsborg mot Öster under pågående träningsläger i Mullsjö. Jag stegade in till kompanichefen och bad om ”nåd” men han förklarade för mig att det fanns två sorters idrottsmän som han mött i sitt yrke. Det finns sådana som Wigar Bartoldsson och så finns det sådana som ni korpral Svensson. Min begäran avslogs och 18.00 satt jag i lektionssalen tillsammans med en olycksbroder. Tjugo sekunder senare hade jag lämnat in mina svar. Jag hade alla rätt vilket kan bero på att rätt svar hade suttit på anslagstavlan under hela veckan. Det var då jag definitivt bestämde mig för att inte bli yrkesmilitär. Om ni undrar hur man tar bort blod från kläder kan jag tala om att man ska använda kallt vatten, inte varmt. Om jag hade vetat detta vid det första provet kanske jag gjort 4 mål på Öster och fått ett proffskontrakt med Barcelona. Nu blev jag glasbruksarbetare.
Till er som följer debatten Jonas Colting dragit igång, som handlar om att Elfsborgspelare tränar för lite och för sällan, jag är klart bättre än Colting på en distans; Självdistans.
På tal om Elfsborg kan jag berätta om en udda händelse från min korta allsvenska karriär. Vi hade besegrat Helsingborg på Ryavallen med 4-3 och jag hade gjort det fjärde målet. I omklädningsrummet efter matchen bad jag om ledigt från morgondagens träning för jag skulle fira min faders 50-årsdag på Gyllene Uttern. Denna ledighet beviljades och far ville att hans dag skulle passera utan någon som helst uppmärksamhet. När så tidningen anlände dagen efter kunde man läsa att ”det nya stjärnskottet” missar träning för att deltaga i sin fars femtioårsfirande på Gyllene Uttern!!
Förra året lanserade vi Ladies Evening med stor framgång. Nu är det dags att i jämlikhetens tecken arrangera motsvarande för ”Grabbar och Gubbar”. Som ni ser på bilden ovan kan vi garantera en minnesvärd kväll.
Hoppas Stina hinner bli frisk
Kjell[:]
