Category Archives: Kjells Blogg

[:sv]Idag vänder jag mig först till er som är lite intresserade av fotboll. En nära bekant till mig firade sin 23 åriga födelsedag på ett alldeles unikt sätt. Klicka på länken här,    https://www.instagram.com/p/ByHgTxohylH/?igshid=172u42o31vzcp

Till er som inte är så engagerade i fotboll kan jag berätta att ni just sett något unikt. Avståndet är 55 meter.

Så över till PARKEN, det är nu 13 dagar kvar till invigningen och även om det ständigt dyker upp nya utmaningar så känns det som vi har läget under kontroll. Helgen fick en strålande inledning. Klockan åtta lördags morgon samlades vi för frukost. Fem proffs och 10 hantlangare. Alla jobbade volontärt och klockan tre var SCENEN FÄRDIG!. Det var en sådan där dag då det fanns volontärer som tackade att dom fick vara med. Gemensamt mål, stolthet, känna att man bidragit. Lördag 15:e juni kl.11.00 äntras scenen av en underbar barnkör som övar för fullt och jag är ganska säker på att flera i projektgruppen kommer fälla några tårar.

Tyvärr förbyttes denna sköna känsla till något helt annan tidig söndagsmorgon då jag fick ett meddelande om att ungdomar tagit sig in i parken trots två meter höga stängsel. Krossat glas i ”Båten”, glassplitter i rutschkanan och glassplitter på grönytor. Man blir så jävla trött. Vi jobbar hårt för att finna de skyldiga så de får förklara sig och ta konsekvenser av sitt agerande. Är du förälder och tror ditt barn vara inblandat tycker jag du ska kontakta oss.

Förra veckan skrev jag om mitt litterära intresse och idag ska jag avslöja att jag också lägger tid på att finna bra TV-serier. Under julhelgen hörde jag hustrun ivrigt diskutera en serie med min syster. Jag förstod på deras engagemang att detta måste jag ge chans. Det är en australiensisk serie som heter ”Hemma igen” och som gått på TV1. Jag började titta strax efter nyår och har jag sett alla avsnitt (67) och det utspelar sig 1950-talet vilket kanske bidrog till att jag klassar serien som en av de bästa jag sett. Ni vet en sådan som man tänker redan när man vaknar ”i kväll ska jag”. Serien är naturligtvis inte i klass med ”Hedebyborna” och absolut inte jämförbar med danska ”Matador” som jag sett i sin helhet tre gånger.

Hör ni, än har ni chansen att köpa lotter och stötta oss som gör vår kommun attraktivare.

Kjell[:]

[:sv]

Jag tänker ofta på hur händelser och uppväxtmiljö har påverkat mig som vuxen. Det är många årtionden sedan jag blev övertygad om att jag haft den bästa tänkbara starten i livet. I vår familj var det långt upp i tonåren självklart att man fick kämpa för brödfödan. Den miljön har gjort att jag fortfarande inte tar allt för givet och har förmåga att uppskatta det lilla. Min far hade tydliga värderingar och intressen som definitivt påverkat mig. Trots en ansträngd hushållskassa minns jag hur han med mammas goda minne engagerade sig i flyktingar från Ungern 1956 med de gåvor de kunde bidra med. Mitt litteraturintresse kommer från min far. Innan tio år fyllda ”byggdes” Gällstads första biliotek i vår källare. Det var något mindre påkostat än det som nu byggs i Tranemo. Det bestod av ett ”linneskåp” och innehöll gissningsvis cirka 50 titlar. Far hade fått ABF:s ansvar att vara bibliotekschef med öppet två timmar i veckan. Många av dessa böcker har jag läst senare i livet. Som sig bör dominerades utbudet av våra stora arbetarförfattare som, Ivar Lo Johansson, Moa Martinsson, Vilhelm Moberg, Sven-Edvin Salje. Jag är definitivt påverkad av deras berättelser, kanske speciellt av Salje vars huvudperson i sin roman heter Kjell Loväng vilket inspirerade mina förädrar till att ge mig detta namn. På 60-talet kom Per-Anders Fogelströms ”Mina drömmars stad” som följdes av ytterligare 4 böcker. Jag är övertygad om att vi svenskar skulle må bättre om dessa böcker var obligatorisk läsning för alla ungdomar innan de lämnar skolan. Om det inte finns tid kan man kanske byta ut ett antal lektioner om Snorre Sturlasson, Engelbrekt Engelbrektsson och så vidare.

Har under eftermiddagen haft förmånen att rösta och sitter nu och väntar på resultat och alla kommentarer och analyser. Min pessimism är helt dominerande. Hela Europa inkluderat vårt land sympatiserar allt mer med egoism, nationalism, främlingsfientlighet, inskränkningar på yttrandefrihet och så vidare. Fy faen. Jag lovar att kämpa hårt för att mina barn och barnbarn ska ta till sig helt andra värderingar.

Idag är det 20 dagar kvar tills vi inviger PARKEN. Som vanligt i större projekt är det ”tusen” saker som ska på plats i slutspurten, men jag är övertygad om att vi fixar det. I veckan har jag haft ett möte med KG på Sparbanken för att diskutera storleken på det lån vi måste ta för att förverkliga projektet. Vi har också flyttat nedfarten till vår parkering för att bland annat förbättra trafiksäkerheten. Jag trodde att kommunen skulle bekosta detta lilla projekt, men jag hade fel.

Fick en helt underbar avslutning på min arbetsvecka. Satt och slappade på arbetsplatsen med en forskare från högskolan och hennes käraste. De hade just diskat i fem timmar efter 180 middagsgäster och tyckte det hade varit hur kul som helst.

kjell[:]

[:sv]

Så är då sjätte upplagan av Glasmilen genomförd. Trots ett arbetspass på över 15 timmar ser jag redan fram emot nästa års promenad. Upplevelsen att jobba ihop med annan förening (LIF) och se hur vi lyckas mobilisera cirka 50 volontärer under denna dag är väldigt stimulerande. Att gång på gång få höra att denna dag är den absoluta höjdpunkten på året för många av deltagarna är också en motivationsfaktor. Jag är också både överraskad och glad över att kvällens snackis var att min närmsta medarbetare Bodil på den sista station prickade rätt med alla sina fyra bollkast vilket hon var ensam om bland alla 750 deltagarna. Till er läsare som inte upplevt en heldag med Glasmilen tillsammans med sina vänner rekommenderar jag er att ställa upp den 16:e maj nästa år.

Idag är det 27 dagar kvar tills vi inviger PARKEN och nu börjar omröstningen om vad parken ska heta. Kommunens skolbarn har röstat fram tre namnförslag; LIMMAREDSPARKEN, GLASPARKEN, GLASLAGUNEN. Klicka på denna länken och gå in och rösta www.glasetshuslimmared.se/parken och om du får tillfälle så åk och ta en titt på den nästan färdigbyggda skapelsen och jag lovar att du blir inspirerad. Att jag är så säker på att du berörs bygger jag på följande händelse: I fredags inspekterade jag och yngsta barnbarnet Ville parken. Han har kollat varje dag sedan första spadtaget. När vi stod där och hade betraktat Kristers OCR bana så berättade jag att det nu är endast fyra veckor kvar. ”Farfar jag kan inte bestämma mig, jag vet inte vad ska börja med” och så tindrade ögonen i riktning mot båten, fotbollsplanen, parkourbanan och så vidare. Jag tycker vi skapat något utöver det vanliga och vi gör det utan att belasta kommunens ekonomi. Vi ser till att barn oavsett bakgrund och föräldrars ekonomi kan umgås och få behövlig fysisks aktivitet.

Tyvärr mina vänner jag hinner skriva mer just nu men lovar att återkomma om en vecka.

Kjell[:]

[:sv]

Vilken omtumlande vecka jag haft, en total berg och dalbana, full av positiva och mindre positiva händelser. Låt mig börja med motgångarna. Vår Trädgårdsyra gick av stapeln igår och lockade tusentals besökare. Tyvärr lämnade en av bokade experter av sitt deltagande i frågehörnan så jag fick hoppa in med kort varsel. Den första frågan jag fick vad betyder ”perenna” och jag svarade att det är en italiensk berömd maträtt. Det finns Pasta Carbonara och så finns Pasta Perenna och båda dessa rätter är väldigt populära långt utanför Italiens gränser. En något mindre trevlig karl bland åhörarna meddelade högljutt att jag inte visste vad jag talade om. Jag låtsades som inget hänt och gick vidare till nästa fråga. Vad är en stickling? Jag berättade att det är en term inom ishockey som används när någon sticker klubban i magen på sin motståndare. Då klev Magnus och Eva upp på scenen och meddelade att vi tar en paus i frågestunden och jag måste medge att jag kände mig något orättvist behandlad.

Men nu över till de positiva händelserna. En dag ringde Karin som representant för gruppen som skrev den fantastiska boken om Rosenlund för några år sedan. Gruppen hade bestämt att överskottet på bokförsäljningen skulle användas som gåva till Parken!! Samma dag fick jag ett mail från Lions Tranemo som beslutat skänka 15000 kr till Parken!!  Det är sådana händelser som gör att vi orkar hålla ett högt tempo på projektet så att invigningen om 34 dagar blir den succé vi hoppas på.

Ibland är jag så innerligt tacksam över att jag sedan barnsben är näst intill religiöst idrottsintresserad.  Jag upplever att det är omöjligt att förmedla de känslor som man ibland får uppleva till alla er som inte är så intresserade. Men här kommer ett försök; När Liverpool i tisdags hade gjort det som inte kunde göras, vända 0-3 till 4-3 mot Barcelona på Anfield, då blåste känslostormana kuling och när laget sedan sjöng you’ll never walk alone tillsammans med en fortsatt full arena växte dessa känslor till orkanstyrka.

På tal om stämning, på lördag eftermiddag utanför Glasets Hus kommer luften andas feel good när trubaduren i tältet sjunger tillsammans med glada gäster som just njutit av samvaron under GLASMILEN. Cirka 800 personer har då genomfört vandringen som har alla ingredienser, allt från tävlingsupplevelse, naturupplevelse till underbar samvaro med sina vänner. Enligt Lif kan man fortsatt anmäla sig till denna underbara dag. Samla kompisarna och kom. Jag kan avslöja att för sjunde året i följd gäller avtalet med SMHI, sol och inget regn.

Köp och sälj fler parklotter

Kjell[:]

[:sv]

På lördag arrangerar vi för femte året i följd Trädgårdsyran och konstaterar att evenemanget växer för varje år. Framgången kan helt tillskrivas våra fantastiska mässgeneraler Eva och Magnus men som ytterst ansvarig kan jag lugna alla med att jag också har en imponerade merit från den ädla konsten trädgårdsodling. När jag var 12-13 år var jag medlem i Vi Unga vilket då var centerpartiets motsvarighet till socialdemokraternas Unga Örnar. Mitt medlemskap byggde inte på något politiskt ställningstagande, orsaken var möjligheten att få ha kul i Boarps bygdegård och få åka på läger och bo i tält. Ett år hade ”distriktet” anordnat en tävling i att anlägga ett litet trädgårdsland i sin egen trädgård. Jag anmälde mig enbart för att det var en möjlighet att få tävla. Min mor var minst sagt skeptiskt då jag aldrig tidigare visat något intresse för denna jordnära sysselsättning. Jag lovade henne på heder och samvete att jag skulle sköta detta helt och hållet själv om hon bara hjälpte mig lite grann med sådden. Några veckor efter projektstarten påpekade mor att det är dags att börja ta bort oönskat ogräs vilket jag tyvärr inte hade tid med, jag spelade fotboll fram till skymning och utan dagsljus kunde man inte skilja på ogräs och det där andra. Till slut hade ogräset vunnit matchen och jag insåg att detta var ingen tävling där jag kunde fira en seger. Så en dag hände det. En Volvo P44 gled in på tomten och ut steg ”inspektör” Sven Andersson (tror han hette så) och talade om att han skulle inspektera min odling. Jag ville sjunka genom jorden och i ögonvrån såg jag mamma i köksfönstret. Jag började tänka på olika ursäkter när jag plötsligt hörde hans uppenbara förtjusning. Framför oss såg vi en bädd totalt fri från ogräs och i snörräta rader växte konstiga saker upp ur myllan. Min mor hade inte kunnat stå ut med att skämmas så över sin son så hon hade lagt ner ett stort antal timmar på att undvika ett fiasko. Jag minns än idag hur jag skämdes när jag vid någon form av möte i bygdegården fick gå fram och hämta ett diplom som kungjorde att jag på ett utomordentligt sätt hanterat detta naturens under. Trots denna tidiga framgång är mina fingrar så långt från gröna som färgskalan tillåter. När frugan genom åren skickat mig till affären för att köpa dill till färskpotatisen och sill köper jag numer både dill och persilja för jag kan inte riktigt skilja dom åt. Men, på lördag är jag huvudansvarig för trädgårdsmässan och om ni vill träffa mig så leta inte vid årets frågehörna.. 

Nu är det 40 dagar kvar tills PARKEN invigs och för många av oss kretsar dygnets flesta timmar åt att få allt på plats. Så här långt verkar det som vi har läget under kontroll även om vi hade hoppats på att fler lotter hade sålts. I dagsläget har vi sålt cirka 2000 lotter och vi hade hoppats på betydligt fler. Vår ekonomiska prognos var något mer optimistisk och jag har i veckan förvarnat banken om att vårt lånebehov kan bli större än tidigare prognos.

I veckan har vi fascinerats av engagemanget från alla skolklasser som kommit med namnförslag och mängder av förslag till olika typer av aktiviteter i parken. I min nästa blogg kommer de tre mest frekventa namnförslagen presenteras och sedan kommer en stor omröstning äga rum på sociala medier.

Vi ses på trädgårdsmässan! 

Kjell[:]