Category Archives: Kjells Blogg

[:sv]

Idag tänkte jag avslöja en av alla svagheter jag har. Jag är en utomordentligt dålig förlorare även om jag kan skönja en viss förbättring i takt med åldrandet. Jag tror dock att det finns vissa fördelar med att vara dålig förlorare då det samtidigt innebär att man att har en ambition att alltid gör sitt bästa i alla situationer. Jag är naturligtvis en av väldigt många som har svårt att acceptera en förlust och det visas ofta i idrottssammanhang. För att förtydliga mig ska jag berätta om hur ”dålig förlorare” kan ta sig uttryck. Limmareds IF grundades 1914 och redan från början var fotboll den stora sporten. Det innebar att föreningen låg årtionden före närliggande samhällen. Länghems IF som just startat upp sin verksamhet bjöd in stjärnorna från Limmared till en vänskapsmatch. Matchen spelades på deras nyanlagda ”plan” och spelarna bytte om utomhus i närliggande kohage. Då inträffade det osannolika, Länghem vann matchen. När Limmaredspelarna bytt om efter matchen brast det för en av Limmared stjärnor. Han tog upp en torkad koskit och kastade den mot motståndarna med hälsningen ”här har ni nyckeln till omklädningsrummet bonnjävlar”.

Ibland förlorar man och ibland vinner man och jag lovar er att känslorna hos ungdomarna på bilden är något att tillsammans kämpa för under många och långa träningspass. Trots att det handlar om serieseger i division fem är lyckan på Champion League nivå. Grattis Limmareds IF.

I tisdags kväll samlades ett tjugofemtal personer på GH under temat trygghet i samhället. Kommunrepresentanter, tre poliser och samhällets föreningsliv. Diskussion kom till stor del att handla om hur samhället ska reagera på det ungdomsgäng som sedan 2 år nästan dagligen skräpar ner, trakasserar och hotar. Självklart finns inga enkla lösningar men att ”samhället” med gemensamma krafter måste reagera och agera rådde det stor enighet om. Det är svårt att avgöra vad som långsiktigt är bäst, att fortsatt försöka med dialog eller att hantera på det sätt som ”kriminalitet” ska hanteras.

Det är åter söndag kväll och dags att se fram emot en ny spännande vecka som bland annat innehåller en ny talmansrunda och på torsdag kanelbullens dag.

Från domstolen inget nytt

Kjell[:]

[:sv]

Att efter decennier som glasbruksarbetare gå över till nuvarande befattning som ansvarig för Glasets Hus har naturligtvis inneburit en minst sagt stor förändring. Idag tänkte jag beskriva några av dessa iakttagelser. Den mest påtagliga förändringen är att jag hade bättre betalt i min tidigare karriär. Faktum är att jag hade så bra betalt att jag numer utan någon ekonomisk uppoffring kan vara en av många volontärer. Den klart största utmaningen nu är ledarskapet. Att leda en organisation där anställd personal jobbar sida vid sida med volontärer kräver ett helt annat ledarskap än i mitt tidigare jobb. Att ständigt jobba för att respektive kategori respekterar varann kräver daglig insats och en stor kommunikationsinsats. Det har också inneburit att jag fått sätta mig in i helt nya områden där vår utställningsverksamhet har varit och är den stora utmaningen. Jag vill betona att nuvarande kvalitet på denna verksamhet inte på något sätt kan tillskrivas mina insatser utan förklaras av att vi har den absoluta förmånen att bland våra volontärer ha Bengt-Göran vars kunskaper, professionalitet och ledarskap är en ovärderlig resurs för Glasets Hus som helhet. Så mycket har jag förstått att man inte får missa pågående smidesutställning med bland annat Bengt Gustavsson enastående verk. Den kanske största anpassningen till den nya befattning är att jag kommer från en värld där mina nätverk, kommunikation nästan uteslutande varit inom den privata sektorn. Numer är det i huvudsak den offentliga sektorn jag kommunicerar med när det gäller externa kontakter. Min upplevelse av dessa två ”företagskulturer” är att skillnaden är långt större än jag förväntat mig och att offentlig sektor har en fantastisk potential att ta vara på erfarenheter från tillverkningsindustrin. Naturligtvis är jag medveten om skillnaden i förutsättningarna. Kommunal demokrati, lagar och förordningar, dubbelt ledarskap (politiskt och verkställande). Trots detta är jag övertygad om att potentialen finns där och riktningen borde vara mer informella samtal, pragmatik och en väsentligt snabbare kommunikation. Läste med glädje ett uttalande i fredagens BT av centerpolitiker Lennart Haglund som på ett liknande sätt beskrev en önskvärd förändring.

Förra veckans ilska om klottret på skateparken finns kvar men har delvis förbytts till en osäkerhet om hur jag ska agera. Vi vet nu att det var tre 10-åringar som är djupt ångerfulla och som i allra högsta grad vet om att de gjort något väldigt dumt. Behöver lite mer betänketid och under tiden får jag väl glädjas åt att så unga människor redan är duktiga på det engelska språket.

I går hade vi nöjet att arrangera ytterligare ett bröllop. Till alla er ogifta män; ”FRIA” och låt oss arrangera festen. Det är en fördel om ni fattat tycke för er blivande men det är inte nödvändigt för festen blir oförglömlig.

Just nu har jag skrivit fråga 19 av 20 till fredagens Quiz: Kan SD ordna så att det enbart regnar nattetid?” Det finns fortfarande ett tiotal platser kvar till en härlig kväll.

Tack för era förslag till nästa års sommarutställning.

Från domstolen inget nytt

Kjell[:]

[:sv]

Fortsättning på förra veckas reseberättelse; Mitt bultande innebar enbart ytterligare högre stämning hos rumsgrannen. Då fattade jag det helt ogenomtänkta beslutet att besöka marodörerna. Jag knackade vilt på deras dörr som öppnades av rödmosig lycklig man. Mitt ordval var ungefär så här; ”om ni inte håller käft NU så ringer jag polisen” och sedan slängde jag igen dörren med en smäll. När jag skulle gå in i mitt rum konstaterade jag följande fakta. Jag stod utanför en låst dörr, iklädd kalsonger och konstaterade att för att komma ner till receptionen var jag tvungen att passera den välbesökta pianobaren. Alternativet att be grannen om att få låna hans telefon kändes oöverkomligt. Jag satte mig ner utanför dörren och jag är säker på att jag grät en skvätt av ren ilska. Efter en stund av självömkan insåg jag att det fanns ett tredje alternativ, jag kunde använda utrymningsvägen som var tydligt skyltad. Jag bestämde mig och började klättra ner för en utomliggande spiraltrappa. Gallerstegen skar in i fötterna. Väl nere på marken smög jag runt knuten ut på Storgatan ikädd enbart kalsonger och sprintade fram till entrédörren och ryckte till. Den var låst. Jag ringde på en portklocka och efter en ”evighet” kom en mycket trött nattreceptionist och öppnade dörren. Jag vräkte ur mig min irritation och talade om vad som hänt. Han verkade totalt chockad och såg ut som han tänkte ringa polis eller någon sjukvårdsinrättning. Till slut frågade han om jag kunde visa någon legitimation!!! Han förstod ganska snabbt att frågan var något tveksam. Till slut erbjöd han sig att gå och låsa upp rummet med sin huvudnyckel och jag tog mig tillbaka till rummet samma väg som jag kommit. Det var fortsatt stojigt på rummet när jag försökte somna. Strax ringde det på rummets telefon; ”ni må ta det lite lugnare, ni stör andra gäster”, portiern hade blandat ihop rumsnumren.

Denna vecka har jag stor förståelse för Winston Churchills ord ”demokrati är ett mycket dåligt sätt att styra en nation, men det finns inget bättre alternativ”.

Så över till Glasets Hus, denna vecka har jag ägnat timmar åt att finna en publikdragande utställning till nästa sommar och hittills utan resultat. Snälla läsare kom gärna med ett förslag.

Kriterierna är att den ska locka mycket besökare och gärna passa barn (barnfamiljer) och den får inte kosta mer än 20000 kr. Förslag som genomförs kommer belönas.

Tyvärr måste jag avsluta i moll. På ingressbilderna ser ni varför. Hur ska vi orka hålla uppe det ideella arbetet när vi ideligen drabbas av vandalisering. Under veckan kommer vi överväga att stänga skateparken på oöverskådlig tid.

Från domstolen inget nytt

Kjell[:]

[:sv]

I ett tidigare blogginlägg beskrev jag en omtumlande tjänsteresa till Polen. Temat var att det är inte alltid en ”dans på rosor” en bit upp i hierarkin”. I dag ska jag berätta om ett besök på vårt glasbruk i Moss Norge under samma rubrik. Jag hade en viktig roll på detta glasbruk och hade bokat in två ”tunga” möten en junidag. Kvällen före drabbades jag av en sommarförkylning som var helt utvecklad när jag startade resan klockan fem till vårt broderland. Tyvärr måste jag medge att jag hör till den del av mänskligheten som överväger att åka in till akuten när febern når höjder på 37,6 grader. Att ställa in fanns naturligtvis inte på kartan. Klockan fem på eftermiddagen hade jag snörvlande tagit mig genom mina åtaganden och skyndade till det bokade hotellet, Mitt hotell, som ligger på huvudgatan i Moss. Efter att omedelbart stupat i säng och med ytterligare Alvedon inom räckhåll konstaterade jag att detta var årets varmaste dag och öppna fönster och hopp om kvällsbris var enda möjligheten att få någon form av nedkylning. Efter korta stunder av orolig sömn blev jag klarvaken vid elvatiden, ett gäng överförfriskade medelålders norrmän hade varit ute och festat och förgyllde sommarnatten med högljutt skrålande nedanför mitt fönster. Efter en stund drog de vidare och då inträffade det osannolika. Deras efterfest skulle äga rum i rummet bredvid mitt!!

Skrålandet och skålandet tilltog i styrka för varje minut och då brast det fullkomligt för mig. Jag rusade upp ur sängen och börja bulta vilt på väggen…. Fortsättning nästa söndag.

Igår hade jag förmånen att hälsa välkommen till cirka hundra personer som kommit för att vara med på vernissagen till vår nya utställning. Temat konstsmide med betoning på Bengt Gustavssons verk visade sig vara en fullträff. En återkommande kommentar under lördagen var,” detta är den bästa utställningen hittills” och som ni förstår är det trevligt att höra då vi numera har ett antal succéer på vår meritlista. Fram till den 21.e oktober har ni chansen att njuta och imponeras av dessa verk.

Några tusen personer dominerade samhällsbilden i lördags då den ”Stora veterandagen” gick av stapeln och samhällets position som Mecka för retro förstärks kontinuerligt.

Min vecka har dominerats av Quiz. Nu är det bara 3 veckor kvar tills jag ska leverera tjugo frågor som är ”precis lagom svåra” för att ett hundratal gäster ska gå hem med tanken att vi måste försöka få en plats till nästa gång. Ett tips, det är några platser kvar till höstpremiären den 29:e september. En fråga som jag just strök var; vem sade; anledningen till att man inte får jobb är att man inte är svenskar. Jag kollade med Zlatan, drottning Silvia och hennes dotter Victoria, och de var rörande eniga om att frågan var för lätt.

Nu slår jag mig ner för att få mina välgrundade mardrömmar besannade. Cirka var femte röstberättigad är beredda att lämna stort maktinflytande till ett parti vars värdegrund för mig är avskyvärd och vars förmåga att ta ansvar för erhållna mandat känns skrämmande lågt.

Från domstolen inget nytt

Kjell

[:]

[:sv]

Nu mina vänner är det bara en vecka kvar tills vi har förmånen att deltaga i ett demokratiskt val. En förmån som vi tar för givet men som inte är självklar när vi ser oss om i världen. Varje valdag minns jag med odelad glädje och tacksamhet hur denna dag gestaltade sig i vårt hem. Mamma och pappa klädde sig med det finaste de hade och jag min syster fick följa med till vallokalen och söndagsmiddagen var lite extra påkostad denna dag. Det var oundvikligt att inte ta till sig att rätten att lägga sin röst i ett demokratiskt val är något att slå vakt om.  Tyvärr delas inte denna uppfattning/uppskattning av alla. Noterade att Jimmie Åkesson i torsdags vid två tillfällen inte kunde/ville svara på frågan om han föredrar Frankrikes president Macron eller Rysslands Putin och de värderingar de företräder. Mer glädjande är att jag fått intressanta frågor från osäkra röstberättigade barnbarn och yngre medarbetare på Glasets Hus. Så kära du gå och lägg din röst och gärna på ett parti som du tror vara kapabla den svåra uppgiften att leda ett land.

Igår var det åter en högtidsstund att vara volontär på Glasets Hus, vi arrangerade ett fantastiskt bröllop. Glädjen, samvaron, atmosfären och känslan av Nobelfest är obetalbar. Jag förstår uppriktigt inte varför man åker till Las Vegas och gifter sig när det finns ett Glasets Hus. Kan det vara så att spelstaden drar lite extra, om så är fallet är jag övertygad om att vi har kapacitet att erbjuda bingo i samband med bröllopsmiddagen men hittills har vi inte fått frågan.

I morgon börjar ett nytt ”bygge” i vår eventhall och på lördag är det vernissage. Vi har fått förmånen att få ställa ut verk av Bengt Gustavsson, den tidigare Tranemokonstnären. I en annan del av hallen presenterar Sveriges Konstsmidesförening som visar årets bidrag till sin årliga medlemstävling.

Förutom dessa två utställningar kommer Tranemo hembygdsförening visa sin utställning om järnframställning i Tranemo på vikingatid och medeltid: Järnframställning i blästerugn.

På kvällen slår vi klackarna i taket i bästa Rockabilly stil. Det är fortfarande oklart om Chuck Berry kommer men vi lovar att det blir trevligt.

Från domstolen inget nytt

Kjell

 [:]