FOLLOW US

SEARCH SITE BY TYPING (ESC TO CLOSE)

Skip to Content

Category Archives: Kjells Blogg

[:sv]Blogg 8[:]

[:sv]

Nu är det mer än tio år sedan jag hade något som helst med Glasbruket att göra. Därför tar jag mig friheten att delge er några reflektioner om min tidigare arbetsplats. Jag menar att eftersom världens mäktigaste man tillåter sig att via sin mobiltelefon tala om att han har en större kärnvapenknapp än sin antagonist så borde det vara ok att jag publicerar några rader kring Ardagh Glass Limmared. Glasbruket bjöd nyligen sina anställda på vårt julbord och varje kväll inleddes med en trettio minuter lång presentation om företagets status och utmaningar. Jag lyssnade på alla fyra och kan dom utantill. Jag var helt fascinerad av vilken utveckling företaget har och vilka spännande utmaningar de nu har att jobba med. När jag så i efterhand reflekterar över detta är det framförallt två saker som slår mig. Vi har ett företag i kommunen som investerat i storleksordningen 250 miljoner kronor de senaste 2 åren. Ett företag som är känt över stora delar av världen och som är en del av en koncern som är noterad på New York börsen. Dessa fakta är för mig irriterande okända för den breda allmänheten. Det finns någon slags ”ta för givet” att denna arbetsplats med nästan 500 anställda bara ska finnas där. Under mina år på Glasets Hus har jag gång på gång överraskats av frågan, ”finns glasbruket kvar” och då talar jag om boråsare och andra trevliga besökare. När ägaren väljer att investera en kvarts miljard i Limmareds Glasbruk, i stenhård konkurrens med andra företag i koncernen, är det ett utomordentligt erkännande och förtroende som visas den lokala ledningen. Min andra reflektion handlar om företagskultur. I stort sett hela ledningen och andra nyckelpersoner i företaget har en lång karriär bakom sig på glasbruket. Det är alltså påtagligt hur företaget lyckas ta vara på anställdas kompetenser och ambitioner vilket uppenbarligen skapar framgång.

Här kommer kapitel 4 i sagan om MYNDIGHETEN:
Väntan på besked blev denna gång lång. Efter 47 dagar kom skatteverkets beslut. De skäl och förklaringar vi angett föranledde ingen ändring av deras beslut. Någon förklaring, argumentation fanns överhuvudtaget inte och än värre så fanns inte ett ord om den avgörande frågan om vad som gäller för volontärer. Det innebär alltså att vi blivit ekonomiskt straffade för en förseelse som myndigheten under 3 månader inte lyckats förklara vad som gäller. Vi erbjöds nu att gå vi vidare till Förvaltningsdomstolen i Jönköping. (En domstol där man kan överklaga myndighetsbeslut). 20/12 skickade jag in kompletterande upplysningar till domstolen. Kompletterade tidigare argumentation med att fråga hur man kan fatta beslut på grunder som de själva inte kan reda ut och exemplifierade med att fråga om den 77-åriga dam som vek servetter till julborden, utan att vara registrerad i skatteverkets liggare, nu också hade brutit mot svensk lag. Nu är det bara att hoppas på att domstolen har begåvats med sunt förnuft. Åter är det väntans tider.

Vi hörs om en vecka/Kjell

[:]

READ MORE

[:sv]Blogg 7[:]

[:sv]

Nu återstår några få timmar av 2017. Jag hör till dom som är på gränsen till ointresserad av vad som har passerat och drivs helt och hållet av att anta morgondagens utmaningar. Jag förstår att detta är en brist och inser behovet av att stanna upp, reflektera, dra lärdomar, men som sagt nästa dag, vecka månad är vad som gäller för mig. Dock hör ju det till att man så här års ska försöka komma ihåg något extra minnesvärt från det gångna året och ganska snabbt kom jag fram till en upplevelse som jag fortfarande kan få rysningar av. Satt mitt ute skogen i norra delen av Ulricehamn, förutom granar fanns 25000 människor omkring mig. Framför mig fanns ett rep och framför det ett sagolikt preparerat skidspår för skateåkning. Så plötsligt ganska avlägset hörde jag ett sakta stigande sorl och allt högre rop ackompanjerat av applåder. Ljudnivån steg för varje sekund och kom allt närmre och så över ett krön kom hon, Charlotte Kalla, hon bokstavligt flög över krönet och hela hon var ett enda stort leende och utstrålade en sån kraft, elegans och värme att jag aldrig kommer glömma detta ögonblick när idrott är som bäst. Detta var under uppvärmningen och då förstår ni varför organisationen av världscupen har prisats.

På Glasets Hus är vi i slutskedet av att fastställa nästa år kalender. Glasets Dag, Glasmilen, Trädgårdsmässa och Veteranmarknad är naturligtvis inbokade. Vi kommer att fortsätta succén med våra Quizkvällar. Bland utställningarna kan jan avslöja att sommaren kommer domineras av Mumintrollen. Hela programmet lanseras på vår hemsida i början av januari.

Dagens inlägg avslutar jag med del 3 i sagan om MYNDIGHETEN.
Nu gick jag i väntans tider och den 12:e september ringde den tjänsteman som var ansvarig för kontrollbesöket. Hon ville besvara mina frågor per telefon och jag fick veta att eftersom vår lönepärm inte var i bunden form var den inte av intresse att granska och de hade vid tillfället inget behov att tala med mig under besöket. På frågan om och hur volontärer ska registreras meddelade hon att det måste hon diskutera med sina chefer. Troligtvis pågår den diskussionen nu, 4 månader senare, för jag har inte fått något svar trots påminnelse. Den 14:e kom så brevet som förklarade att de inte såg någon anledning att ändra sitt övervägande utan hade beslutat att vi ska betala en kontrollavgift på 20000 kr. Vi erbjöds att överklaga beslutet. Jag kan inte och kunde inte då förstå att vår lagstiftande församling, riksdagen, hade dessa avsikter när denna lag antogs. Efter att ha studerat förarbetet till lagen fann jag också att man förutsett risken för denna ”övernitiskhet” från tjänsteutövarna. Så här uttryckte dom detta:” Bedömningen av om det finns skäl för befrielse föreligger ska vara nyanserad och inte alltför restriktiv”. Jag överklagade nu beslutet och upprepade fakta och ställde åter frågan om vad som gäller för volontärer. Jag skickade detta den 18/10 och gick åter i väntans tider. Så den 4/11 kom det ett brev, Det var en betalningspåminnelse på 20000 kr med hot om Kronofogden! Åter kunde jag inte förstå vad som händer, ärendet var ju inte avgjort och något svar på överklagan fanns inte. Min reaktion var ”så här får man väl inte göra ”, men återigen hade jag fel och vi betalade 20000 kr (motsvarande ett medlemstapp på 100 personer) och så var det bara att vänta på beslutet om överklagan. Fortsättning följer.

Gott Nytt År/Kjell

Foto: Jonas Ingman

[:en][:]

READ MORE

[:sv]Blogg 6[:]

[:sv]
Här kommer del 2 i den tidigare påbörjade sagan: Två dagar efter det överraskande besöket fick vi ett brev från skatteverket. Rubriceringen var ”Övervägande om beslut” och myndigheten lät meddela att de övervägde att debitera oss en kontrollavgift på 20000 kr (tjugo tusen kronor) därför att de två blixtinkallade damerna och en av våra anställda inte hade skrivit in sig i Skatteverkets personalliggare. I brevet framgick att vi hade möjligheten att yttra oss i ärendet innan beslut fattades. Tydligen hade myndigheten bråttom att slutgiltigt avgöra ärendet för vi måste inkomma med vårt svar inom 14 dagar vilket är en utmaning för en verksamhet som till stora delar drivs med ideella krafter. Vårt svar blev så här i sammandrag; Vi hade inte en aning om att volontärer ska skriva in sig för löneunderlag. Vi meddelade att ytterligare 3 volontärer var aktiva den dagen med städning och sophantering vilket borde höja kontrollavgiften med 7500 kr. Vi beskrev att vi använder en annan lönepärm än skatteverkets för att också kunna registrera skattepliktig lunch för våra anställda. Framförallt frågade vi varför tjänstemännen inte ville tala med mig i telefon vilket de erbjöds och varför ville de inte titta i den av oss korrekt förda tidsredovisningspärmen. När jag postade vårt svar var jag övertygad om att myndigheten skulle ta tillbaka sitt övervägande. Fortsättning följer om en vecka.

Det här skrivs julafton kväll och sedan decennier firade vi julen redan igår kväll när hela stora familjen var samlad. Bara det är ju en obetalbar gåva. Traditionen kommer med modersmjölken i vår familj och den nyutnämnde tomten Ville var minst sagt nervös att vi skulle känna igen honom. Om man ska ge sig på att ranka ”mest nöjda” efter vi öppnat våra julklappar så kommer Sebastian på silverplats. Han höll näst intill ett tacktal efter att ha fått en brödrost där man kan rosta fyra skivor samtidigt vilket han upplevde som fantastiskt jämfört nuvarande prestanda av två. För första gången på 49 år vann jag, Isabell deklamerade en dikt från GH personal som berörde mig djupt och i paketet låg minst sagt träffsäkra julklappar. TACK. Hoppas du också fått uppleva den positiva delen av julfirandet. /Kjell[:]

READ MORE

[:sv]Blogg 5[:]

[:sv]
2010 fick jag frågan om jag kunde starta upp ett projekt som skulle undersöka möjligheten att åter sätta samhället Limmared på kartan. Med hjälp av ett fantastiskt lokalt engagemang kan man idag konstatera att samhället åter finns på kartan. Glasets Hus är inte enbart en lokal företeelse utan har nått långt utanför kommungränsen. När jag som hastigast tittar på vårt bokningsprogram för senaste månaden hittar jag kunder som Göteborgs Parkförvaltning, Jordbruksverket, Jönköpings kommun, Marbodal Tidaholm, Kulturnämnden VG-regionen, ja listan kan göras lång. Hösten har också inneburit stor medial uppmärksamhet. Vi var åter nominerade till ett nationellt pris, Ullbaggepriset, och vi har kunnat se två längre reportage om GH på Väst Nytt och i Landet Runt. Genomslagskraften av TV är uppenbar, häromdagen träffade jag två damer som rest från Katrineholm enbart för att de efter Landet Runt reportaget absolut ville besöka oss. Under hösten har vi också kunnat ta del av en omfattande studie av forskaren Margareta Carlén, Högskolan Borås. Hon har med hjälp av ett stort antal intervjuer studerat projekt Glaset Hus från idéstadiet till nutid. Hon har kallat rapporten ”Från avkrok till prioriterat besöksmål” vilket sammanfattar det där med att åter finnas på kartan. Om ni klickar på denna länk får ni se en fantastisk film som sammanfattar hur omvärlden uppfattar oss.

https://drive.google.com/file/d/0B5vxsXPzig6Ta2xUb3FBYjhRdE0/view

Nu ska jag börja berätta en saga som jag fortfarande inte vet slutet på: Vid lunchtid den 26:e augusti blev jag och hustrun uppringda i sommarstugan av en ung hyperstressad medarbetare som talade om att det inte fanns en chans att med närvarande personal klara en helt oväntad anstormning av lunchgäster. Hustrun lyckades få tag på två jämnåriga vänner i den fantastiska volontärskaran och 20 minuter senare fanns två kvalificerade diskare på plats och fortsatt nöjda kunder. De båda damerna skulle senare få en oväntad uppmärksamhet för sin insats. Men säg det lugn som varar, kl.15.17 fick GH ett oväntat besök från MYNDIGHETEN. De presenterade sig och lät meddela att de skulle kontrollera att vår förening levde upp till lagar och förordningar avseende alkoholförsäljning och tidsredovisning av avlönad personal. De hade tillgång till stora resurser, 4 tjänstemän är minst sagt imponerande och i tillägg hade dom med sig två polismän. Så plötsligt försvann all min oro över att polisen inte har de resurser som krävs för trygghetsskapande verksamhet. Spännande fortsättning fortsätter om en vecka.

God Jul och Gott Nytt År önskar Kjell[:]

READ MORE

[:sv]Blogg 4[:]

[:sv]
Ett av mina starkaste minnen från min uppväxt i Gällstad var hur jag såg fram emot söndagsmiddagarna. Lyckan bestod i att jag och min lillasyster fick dela en 33 cl Apelsin Special. Enbart mätproceduren måste varit ett skådespel för våra föräldrar och jag är helt övertygad om att ingen av oss någon gång fick mindre än 16,5cl. Denna berättelse fick våra två barn höra ett hundratal gånger under sin uppväxt men när Peter var i 12 årsåldern lät han meddela att om jag en gång till berättar detta kommer han flytta hemifrån. Så just nu är det första gången på 37 år som jag beskriver detta starka barndomsminne.

Jag skriver dom här raderna för att dela med mig om hur ofta jag under åren har blivit besviken över nya generationers oförmåga att känna och visa uppskattning. Det är absolut ingen förebråelse utan det är en form av medlidande med att många ungdomar idag (långt ifrån alla) kan ”ta för givet” sådant som min generation innebar höjdpunkter när de inträffade.

Hela mitt vuxna liv har jag också haft förmånen att ”vara bortskämd” men jag försöker fortfarande hålla min barndoms värderingar vid liv.

Mitt engagemang i Glasets Hus innebär att jag på nytt fått chansen att umgås med människor som har förmågan att känna tacksamhet och visa det. Jag har valt att personligen engagera mig djupt i fyra av alla nyanlända. Dom kommer från Libanon, Uganda, Irak och Syrien. Dessa människor startade sina ”karriärer” som oavlönade diskare och städare på Glasets Hus. Idag njuter 30000 besökare av kokkonsten från en av dessa numera vänner. En av dom rapporterar gång på gång om lönehöjning på den stora cementfabriken samtidigt som han gång på gång upprepar att han vill hjälpa oss volontärt så mycket som möjligt. Han är minst sagt duktig på att visa och känna uppskattning för den hjälp han fått på vägen till ett nytt liv. I början av veckan kom en av dom glädjestrålande för att berätta att han klarat svenskt körkort och jag är helt säker på att han inom något år är en välutbildad sjuksköterska (han har bestämt sig). För inte så länge sedan flydde han krigets Syrien och nu visar han också en näst intill jobbig uppskattning av den hjälp han fått för att ta sig fram genom den svenska byråkratin. Slutligen vill jag berätta om min vän från Uganda som jag har daglig kontakt med från hans fortsatta ambition att etablera sig inom den tuffa IT-branschen i vår idag gemensamma huvudstad

Jag hoppas att du som läser det här förstår den enorma tillfredsställelse jag känner när dessa människor gång på gång visar uppskattning. Tillfredsställelsen handlar om att åter få se människor som uppriktigt visar och känner glädje och uppskattning för relativt enkla saker.

Efter detta något filosofiska inlägg vill jag rapportera att vi nu serverat 1441 julbord och har bokningar för ytterligare 5-600 hundra.. Personalen och våra volontärer är på fortsatt gott humör och det beror främst på att vi aldrig tidigare fått så mycket positiv feedback. Stämningen kombinerat med mycket hög kvalitet är vårt framgångskoncept. Det finns platser kvar.

Hörs om en vecka. Kjell[:]

READ MORE
Back To TopBack To Top