Category Archives: Kjells Blogg

[:sv]

Denna gång börjar jag med utlovad fortsättning på berättelsen om volontärinsatsen kring Glasets Hus. Under de här åren har jag vid otaliga tillfällen blivit ombedd av olika organisationer att ge råd kring hur man skapar engagemang och kanske än mer hur man får uthållighet. Så här försöker jag efter bästa förmåga dela med mig om mina erfarenheter;

För att skapa ett engagemang måste den potentielle volontären ha ett incitament. ”Varför ska jag hjälpa till”. Det är inte svårt att få någon att skjutsa till bortamatchen när ens egen Kalle eller Lisa är med i laget. I vårt fall gäller det att förstå vad som är incitamentet till att städa våra toaletter klockan åtta en lördag/söndag när Kalle och Lisa väntar på frukost. Att vi har lyckats tror jag i huvudsak beror på att det fanns en inneboende ”revanschlusta” i samhället efter att i decennier upplevt total tillbakagång efter att ha varit en centralort. Uppvuxen i Gällstad minns jag hur stort det var att åka till Limmared med alla deras affärer, caféer och all järnvägstrafik. När nu chansen dök upp till att få samhället på kartan igen fanns en inneboende drivkraft att ställa upp och få vara med om denna resa. Med andra ord så fanns det relativt goda förutsättningar vilket visade sig när vi vid invigningen 2012 kunde konstatera att vi levererat 15000 ideella timmar. Så nu återstod ”bara” att se till att detta fantastiska engagemang fortsatte. Jag tror att följande råd är nycklar till framgångsrik uthållighet:

• Belöna aldrig enskilda, var inte ”rättvis”. När vi har vår årliga Volontärfest bjuder vi in alla som hjälpt till. Det innebär att bordsgrannarna kan ha gjort 6 timmar respektive 800 timmar det senaste året. Alternativet är att man ska dra en gräns någonstans vilket får förödande konsekvenser för sammanhållning och engagemang.
• Tjata inte, erbjud. Med väldigt få undantag måste volontärarbete vara volontärt. På sin höjd i en krissituation kan man sträcka sig till att vädja.
• Skapa en så lång planeringshorisont som möjligt. Om man vet att man ska diska en lördag 6 månader i förväg är det inte ett alltför stort ingrepp i ens vardag.
• Återbud är helt OK: Som volontär får man aldrig känna ”måste”. Kommer något i mellan ska det kännas självklart att lämna återbud.
• Skapa en arbetsmiljö som du ”längtar till”. Lägg ner stor möda på att skapa en arbetssituation där det finns utrymme för trevlig samvaro.
• Informera, informera, informera. Genom att regelbundet informera om allt skapar du ett engagemang som kraftigt ökar viljan att bidra, du personifierar dig med ”företaget” och du vill att det ska gå bra.

Återkommer nästa vecka med ytterligare funderingar kring ämnet.

Avslutningsvis några ord från aktuella händelser på Glasets Hus. De senaste veckorna har innehållit många planeringsmöten. Bröllopsfester, födelsedagsfester, klassfester, vi har nu definitivt etablerat oss som en attraktiv arrangör. Kommande vecka ser vi fram emot besök av civilminister, Ardalan Shekarabi.

Jag vill också dela med mig om mycket stor besvikelse jag fick uppleva idag. Tillsammans med hustrun hämtade vi en nyinköpt säng och jag kan absolut inte förstå att den säng som vi nu slänger ut var av så dålig kvalitet att vi tvingades till denna investering. Vi köpte den på Svenems i Ulricehamn för nästan exakt 50 år sedan. Man får verkligen hoppas att det är bättre kvalitet på detta inköp.

Från domstolen inget nytt

Vi hörs om en vecka

Kjell[:]

[:sv]

 
Allt sedan jag började skriva min blogg har jag vid upprepade tillfällen uppmanats att beskriva/berätta om hur den fantastiska volontärinsatsen på Glasets Hus skapades och hur detta engagemang visar uthållighet. Bland de som visat stort intresse är Högskolan Borås som lagt stora resurser på att försöka beskriva vad som hänt. Deras resultat finns redovisat i en forskarrapport som jag tidigare nämnt. Läs gärna den genom att klicka på länken:
http://www.hb.se/PageFiles/194918/SOL%20rapport%202017%201%20Fr%C3%A5n%20en%20avkrok%20till%20ett%20prioriterat%20turistm%C3%A5l.pdf

Så, med början idag och några veckor framöver kommer jag försöka beskriva vad som har hänt och vad det är som händer utifrån min upplevelse. Jag hoppas ni ursäktar men det handlar ju mycket om min förmåga att skapa engagemang så därför vill jag börja med några grundläggande ”övertygelser” jag lever efter;

• Jag är OK – Andra är OK. Det vill säga tro på dig själv och visa respekt för andra.

• När J.F.Kennedy höll sitt installationstal som tillträdande president sa han de sedan så berömda orden ”Don’t ask what the nation can do for you, ask what you can do for the nation”. Jag har så länge jag minns tyckt att detta är ett utomordentligt råd till alla som på något sätt jobbar som ”ledare”, chefer, lärare, kommunalråd, ungdomstränare, förälder o.s.v. Min erfarenhet är att det alltid i alla former av organisationer finns de som tycker att det mesta är fel och allt är värdelöst. Ibland lyckas dom genom att upprepa sina påståenden tillräckligt ofta skapa ett informellt ledarskap som är förödande för en skolklass, avdelning, etc. Nästan uteslutande är dessa personer enbart ”åskådare”, de har inga uppdrag, de ställer inte upp med sin tid och de framför inte sina argument offentligt och framförallt har dom inga egna lösningar. Min uppmaning är att konfrontera denna negativism:

”Vi får aldrig någon information”
”Vad är det för information du saknar?”
”Allting”
”Lämna mig en lista i morgon på vad du saknar så lovar jag att vi ska leva upp till dina önskemål”
Oftast slutar det där för det kommer ingen lista.

”Kommunen är värdelös”
”Vad är värdelöst?”
”Allt ”
”Röstar du?”
”Nä det är ju meningslöst”
”Har du tänkt på att själv bli aktiv som fritidspolitiker och försöka påverka”
”Är du inte riktigt klok”.

Sammanfattning: Utmana negativa personer, respektera de som vill påverka och bidra.

 Starten av det så omtalade engagemanget kring Glasets Hus går lätt att datera till 15.e november 2010. Då hade vi i projektgruppen kallat till ett allmänt möte på Folkets hus. Vi kom dit i sista stund efter ett projektmöte och då började man få en första aning om vad som var på gång. Vi fick tränga oss fram och alla sittplatser var sedan länge slut. Den kvällen tecknade sig deltagarna för cirka 3000 volontärtimmar. I presentationen av projektet fanns en bild på JFK och jag översatta hans berömda ord till

”Nu har vi Limmaredsbor i decennier tyckt synd om oss själva när vi sett hur samhället utarmats på all service och aktivitet. Nu är det dags att sluta gnälla och tala om vad vi vill och vad vi är beredda att bidra med”.

Min upplevelse är att detta möte var startskottet till den insats som gjorts och kommer att göras. Återkommer med en fortsättning nästa vecka.

Slutligen några ord om veckan som gått på Glasets Hus. I fredags prövade vi ytterligare ett koncept på våra Quiz kvällar och efter minutiösa förberedelser och ett fantastiskt gensvar gick både jag och Bodil hem ett stort leende på läpparna. Man kan numer påstå att våra kvällsengagemang genererar väldigt trevliga upplevelser och stämningen når ständigt nya höjder. Nästa Quiz äger rum den 23:e mars och då presenterar vi åter Husbandet, vi öppnar för bokning på tisdag kl.10.00.

Det finns ett tjugotal biljetter kvar i Vinterträdgården till krogshowen den 17:e mars. Passa på, vi garanterar något alldeles extra med full orkester och artister högt över våra huvuden.

I morgon ÅRSMÖTE 18.00.

Från domstolen inget nytt.

Kjell

[:]

[:sv]

I cirka 50 år har en stor del av mitt liv handlat om att ta del av siffror och att analysera dessa för att kunna dra slutsatser och fatta beslut. Denna veckan har jag gjort en av dessa analyser och den här gången har jag försökt dra slutsatser av följande fakta. Jag åkte en mil denna veckan på nytt säsongsrekord: 57,20 minuter. Kalla avverkade samma distans på 25,20 minuter. Med all min erfarenhet av analyser har jag kommit fram till följande. De cirka 32 minuterna kan förklaras med;

• Sämre utrustning 11 minuter
• Inget vallateam 10 minuter
• Ingen mental coach 5 minuter
• Kalla var i en ”bubbla” och jag har ingen 6 minuter

Så slutsatsen är att om vi haft lika förutsättningar hade dagsformen avgjort.

Denna gången vill jag också dela med mig mina reflektioner kring hur processen att lära sig svenska ser ut när man nyligen kommit från Syrien. Min vän har nu börjat studera till undersköterska och vi träffas nästan varje kväll när han kommer in för att städa på GH. Det har blivit en rutin att jag frågar om han lärt sig några nya svenska ord och denna veckan har han bland annat lärt sig uttala och förstå innebörden av orden empati, lagen om särskilt stöd, socialtjänstlagen, professionell. Jag är full av beundran då jag inser utmaningen i att både lära sig yrket samtidigt som det fortfarande kräver en mycket hög ambitionsnivå att parallellt lära svenska språket. Jag brukar ställa några testfrågor och i onsdags frågade jag vad ”ljuga” heter i imperfekt. Hans svar kom snabbt, ljugde”. Det är inte lätt. Man kan lära sig ett språk genom att studera alternativt umgås med i detta fall svenskar. Men då har jag förstått att det kan vara förvirrande. I läroboken står det ”Det är väl tråkigt väder” men i sitt umgänge med oss svenskfödda hör han ”dä äla tjilit väder”. Det är inte lätt.

Slutligen bokningsstatus: Quiz 23/2 reservlista. The show: 4 biljetter kvar i entrén och 35 i vinterträdgården.
Bokningen till Quiz den 23/3 startar kl, 10.00 tisdagen den 27/2.

Från domstolen inget nytt.

Vi hörs om en vecka. kjell[:]

[:sv]

Förra veckans blogg har lästs av 195 personer och jag upprepar gärna att vi gärna ser att du tipsar folk i din bekantskapskrets om bloggen då vi på detta sätt kan nå ett önskvärt stort engagemang för Glasets Hus

Det är lördag kväll och jag ser ett sammandrag av första dagen från Olympiska Spelen. Det inspirerar mig till att försöka beskriva, för alla er som inte är idrottsintresserade, vad det innebär att vara på gränsen till nörd. Jag kom hem från Glasets Hus vid midnatt och stupade i säng och för att var helt säker på att inte missa starten på LOPPET ställde jag in för väckning vilket var helt onödigt för jag vaknade klarvaken kl.02 och började få tankar om att hon började känna av en förkylning eller att hon skulle vurpa i någon hisnande nedförsbacke. Efter ett oroligt slumrande klev jag upp vid sextiden och skingrade tankarna med att börja förbereda kommande årsmöte. Så stod hon där och mina känslor är en salig blandning av förväntan och ett försök att mentalt förbereda mig på en femteplats med fyra norskor före sig. Redan efter några minuter började det smyga sig på en god känsla när hon hela tiden låg där framme. Så började sista varvet och så bestämde hon sig, bära eller brista, det blev en meter, två meter och plötsligt var det 10 sekunder och min puls var på rött. Nej, nu var det bara 9 sekunder, men ingen kom i närheten och jag tog fram näsduken. Samma näsduk som jag fick användningen av på kvällen när jag fick åka taxi tillsammans med Anja och en strålande segrarinna. Tack Charlotte Kalla!

 

Tillbaka till Glasets Hus, där vi fredags hade tagit ett nytt grepp ”Schlagerkväll”, absolut fullsatt och från första till sista minuten en oslagbar stämning av glädje och umgänge med kompisgänget. Kvällen blev en formidabel succé vilket till stor del ska tillskrivas ett improviserat besök av The Hace. När dom gav allt i ”Michelangelo” och en majoritet av personerna på besöken sjöng och dansade  var det lätt att förstå att vi är numera duktiga att arrangera evenemang som motsvarar höga förväntningar. För varje vecka ökar vi nu focus på The Show den 17:e mars. Släng er i väggen Rondo! Missa inte detta.

Avslutningsvis funderar jag på varför jag tycker mer om damskidåkning än motsvarande för herrar?

Från domstolen inget nytt.

Vi hörs om en vecka.

Kjell[:]

[:sv]

Att vara ”bloggare” en gång per vecka kräver en viss insats har jag börjat förstå. Det gäller naturligtvis att hålla en viss nivå för att syftet ska uppnås. För dig som kanske inte riktigt förstått syftet kan jag berätta att vi hoppas att så många som möjligt ska läsa bloggen och därmed skapa intresse för att besöka Glasets Hus och allt vi har att erbjuda. Kanske du kan hjälpa till genom att tipsa om bloggen till nära och kära. http://glasetshuslimmared.se/kjells-blogg/

Veckan rivstartade med besök av den kände TV-kocken Niclas Ekstedt som tillsammans med ett filmteam på 10 personer spelade in ett inslag för en kommande serie. Det var ett lyckat besök i alla avseenden och de strödde lovord över vår fantastiska miljö. Akka och Bodil är som ni vet normalt utomordentligt duktiga på att ta emot kunder och denna gången överträffade dom sig själva! Torsdagen innebar en resa till regionens hus i Göteborg där jag hade förmånen att tillsammans med Högskolan Borås och regionen diskutera Glasets Hus framtid och fortsatt forskning kring projektet Glasets Hus. Utgångspunkten för vår diskussion var forskaren Margareta Carléns rapport från 2017 ”Från avkrok till prioriterat besöksmål”. Vill du läsa rapporten så klicka på länken;

http://www.hb.se/PageFiles/194918/SOL%20rapport%202017%201%20Fr%C3%A5n%20en%20avkrok%20till%20ett%20prioriterat%20turistm%C3%A5l.pdf

Under helgen upplevde jag något ständigt återkommande, jag hörde ett samtal om vilken befrielse det är att slippa åka till Ullared och idag dominerades nyhetsflödet av Mello och hur bedrövligt det var. Visst är det motsägelsefullt att dessa båda attraktioner lockar miljontals besökare/tittare. Själv missade jag TV-sändningen men hann få en glimt av en överviktig, välklädd man som sjöng om livet på en pinne omgiven av levande frukter. Förstod idag att han gick till kvällens final och kom att tänka på Jokkmoks Jokke som om han fått chansen troligtvis tagit hem Europafinalen.

Slutligen en uppdatering kring kommande evenemang. Schlagerkvällen den 9/2 är fullbokad. Det finns ett tjugotal platser kvar till Quizkvällen den 23/2 och det finns fortfarande platser kvar till vår jättesatsning på The Show den 17/3.

Från domstolen inget nytt.

Vi hörs/Kjell[:]