Jag blir alltmer bekymmersam över hur mina tankar allt oftare går emot värderingar som jag levt med i över ett havt sekel. Jag trodde aldrig jag skulle komma på tanken att sympatisera med de krafter som vill begränsa yttrandefriheten. All kunskap jag tillägnat mig om hur länder som begränsar denna rättighet fungerar har gjort min övertygelse oantastbar, trodde jag. Om ni lovar att inte tala om det för någon kan jag berätta att tron stundtals vacklar. Tvivlet tog fart på allvar när världens mäktigaste man i åratal fick fara med osanningar. Och senaste veckorna får jag se hundratals ”riktiga svenskar” som försöker skapa en rörelse som bygger på att pandemin är bara påhittat. Jag finner inga ord och jag tvivlar inte bara på yttrandefriheten, i mina mörka stunder funderar jag på om dessa människor inte behöver tas om hand på ett eller annat sätt. Visst vore det intressant om man gjorde en gallupundersökning på dessa demonstranter där man frågade om vilket parti de sympatiserar med.

Nu över till något trevligare. En tävling! I tisdags serverade vi 72 lunch vilket var exakt 200% fler luncher än motsvarande dag förra året. Hur många lunch serverade vi den dagen förra året? Skicka ditt svar till info@glasetshuslimmared.se. Först inkomna rätt svar vinner en fika tillsammans med mig eller Bodil. Vinnaren väljer partner. Igår invigde vi utställningen Debutanterna. En utställning där vi gett några av alla de som målar eller fotar på sin fritid att visa upp sig. Intresset från utställarna har varit överväldigande så det kommer bli ett årligt återkommande event för att så många som möjligt få chansen att visa upp sina alster.

Idag är det tre dagar tills anmälningstiden för Glasets Hus Padel Cup går ut. 98 spelare är i skrivande stund anmälda.

På onsdag ska jag få sprutan och jag vill redan tacka nu för alla dom som gjort detta möjligt. I första hand tänker jag på dom som suttit på skolbänken långt upp i åren och som sedan vigt sitt liv åt forskning. Tack ska ni ha.

Under påskhelgen kan det bli aktuellt med min första golfrunda för året. Jag måste medge att det lockar även om suget inte är i närheten av den längtan jag kände när min karriär startade för 30 år sedan. Då tvekade min golfgranne och jag inte en sekund på att stiga upp klockan fem på lördagsmorgonen för att köra ner till varmare breddgrader (Skåne) för att spela en runda. Sporten har denna slags passion i sig för många människor och det vimlar av trevliga historier om denna nästan överdrivna entusiasm. Jag har nu nått den ålder där följande golfhistoria är mer passande. ” Den fortfarande alerte 80-åringen spelade sedan decennier tillbaka en golfrunda varje dag året runt. Han spelade alltid ensam. Tyvärr blev hans syn allt sämre och han hade svårt att se var bollen landade. Då kom han på den briljanta idén att fråga sin jämngamle granne om han kunde tänka sig att förlägga sin dagliga långpromenad tillsammans med honom på golfbanan och fungera som extra ögon. Grannen tackade förtjust ja och nästa morgon stod dom på första utslagsplatsen. Efter att ha slagit en härlig drive ropade han ivrigt, såg du den, såg du den, ja inga som helst problem. Var är den? Det kommer jag inte ihåg!

Vi hörs om en vecka

Kjell

Idag börjar jag med att varna er läsare för en företeelse i media som felaktigt påverkar oss, ibland positivt men oftast negativt. När nyhetsförmedlaren vill förstärka ett budskap så tar hen alltför ofta till procentmetoden och undviker därmed faktafel. Låt mig ge ett exempel som illustrerar hur man kan presentera en nyhet på olika sätt:

• I onsdags hade Glasets Hus 143 % procent fler lunchgäster än motsvarande dag 2020.
• I dag hade vi 56 lunchgäster vilket är långt under normala förhållanden

Båda beskrivningarna är korrekta ur faktasynpunkt och beskriver hur lätt det är för skribenten att påverka läsarna/lyssnarna i önskvärd riktning. Om jag kan tänka mig att använda samma teknik? Kanske, men med viss försiktighethet. Jag lägger ner några timmar varje vecka på att få till denna blogg och det är stundtals väldigt påfrestande att ha detta krav hängande över sig varje veckoslut. Men jag har ett uppdrag, ett förtroende att leda projekt Glasets Hus och från början har jag redogjort för att syftet med bloggen är att få läsarna att stötta vår verksamhet.

Nu är det bara några timmar kvar tills vi startar att bygga sista etappen av PARKEN. Tidig måndag morgon dundrar en grävmaskin in på arenan och någon gång i maj kan du sitta mellan träden på fantasifulla bänkar med picknickkorg full av härlig fika som du köpt på Glasets Hus. Dina barn varvar fikastunden med besök i biblioteket eller avslutar bygget av ett fantastiskt sandslott.

Förberedelserna har för mig varit ömsom vin, ömsom vatten. Jag är förvånad över att näringslivet inte har öppnat plånboken i högre grad. Av femton utvalda företag har två ställt upp med sponsring och det innebär att jag inte lyckats beskriva vilken betydelse denna anläggning har för företagens anställda och kommunens attraktionskraft. Att hela projekt parken genomförs utan kommunala medel borde också vara meriterande. Men vi kommer att lyckas ro detta i hamn trots pandemi och ovanstående besvikelse. Vi har en budget och den gäller. Jag har lärt mig den hårda vägen genom att ansvara för budgetar i fyrtio år. Hur jag kan vara så säker? Det finns ett engagemang som garanterar succé. När 70+ kommer in med tusenlappar för att bidra till bygget, hur kan vi då misslyckas. I tillägg har vi en byggmästare från Östra Ryda som har järnkoll och dessutom den ovärderliga gåvan att tala om för mig när bristen på min kunskap blir alltför tydlig.

Lördagarna 24/4, 8/5 och 15/5 bygger vi. Vill du vara med och spika eller hantlanga så sicka ett sms till 0705427355.

Ni glömmer väl inte att lämna in lite barnböcker!

I kväll ska jag dricka 100 % mer öl än igår kväll.

Var fortsatt rädda om er!

Kjell

Jag försöker på alla sätt hitta positiva konsekvenser av pandemin för att muntra upp mig själv och andra. Kanske man kan säga att det är positivt att vi lärt oss att kraftigt reducera våra förväntningar, att vi lärt oss ta vardagliga små problem med en klackspark och att vi i högra grad uppskattar vardaglig vänlighet och hjälpsamhet. Jag skriver ”kanske” för att när jag under veckan bestämde mig för att leta efter positiva nyheter i min dagstidning så var den här rubriken den mest positiva; ”enbart 33 skjutningar hittills i år”. Men som sagt, jag har bestämt mig, i juni kan man fira bröllop på Glasets Hus och kyssen sker utan mask eller visir. På tal om skydd så tar jag friheten att berätta om ett samtal mellan två äldre personer som jag inte kunde undvika att höra när det satt och fikade utanför mitt kontor. Så här ungefär uttryckte sig en av personerna när de ventilerade konsekvenserna av pandemin; Egentligen är det inte så stor skillnad, idag rustar sig ungdomen med sprit och skydd när de ska ut och festa på lördagskvällen, det gjorde jag också, men det är klart, det var inte handsprit och ett munskydd.

Tjugo tusen kronor har några företag och ett antal privatpersoner skänkt till vårt planerade bygge av sista delen i parken. Vi tackar inte nej till ytterligare stöd. En av utmaningarna är att fylla biblioteket med böcker. Ansvarig är Bodil och hon har en budget på 0 kr så kära ni, leta upp några väl använda böcker i era skrymslen och lämna in dom på Glasets Hus. Böckerna ska helst vara anpassade till målgruppen ett till fem år.

Förra året gick vi ut med ett erbjudande till alla de ”hobbykonstnärer” som vi hade förstått kanske ville visa upp sina alster i det offentliga rummet. Det visade sig att det fanns ett överväldigande behov av att denna möjlighet. På två veckor hade vi utställare för tre år. Vi fick ta till ”först till kvarn”. Tyvärr tvingade pandemin oss att ställa in denna första DEBUTANTERNA men nu kör vi med de som vara aktuella förra året. Utställningen öppnar 27:e mars utan vernissage och pågår fram till 25:e april.

När jag försöker sammanfatta de senaste 12 månaderna är det svårt att hitta ljusglimtar. Jag är stolt över att vi lyckats ”överleva” och jag är ödmjuk när jag konstaterar att utan olika statliga stöd hade vi inte klarat det. Det finns också ett annat stöd som påverkat i hög grad. Ett antal volontärer, de flesta 75+ har skänkt tusenlappar. Kanske det beror på deras höga pensioner? I vilket fall hoppas jag dom förstår vilken motivationseffekt detta har för verksamheten. En annan positiv effekt är att vi tvingats hitta nya lösningar och en dom är vårt utbud av ”take away”. Här sticker fredagskvällarnas nya bistromeny ut. I veckan beslutade vi storsatsa på valborgsmässoafton. Fira in våren med vår ”Räkmacka de luxe”. Beställ i god tid.

Vi hörs om en vecka

Kjell

NYTT BILIOTEK I LIMMARED!

Som jag tidigare avslöjat planerar vi ”bygga” sista delen av parken. Om vi hittar pengarna ska det vara klart innan sommarlovet tar sin början. En av pärlorna i projektet är Limmareds nya bibliotek. Här kommer de yngsta barnen finna alla de klassiker som vi alla växt upp med och som mer eller mindre påverkar oss resten av livet. Våra båda barn har i hög grad påverkats av deras första kontakt med litteraturen. Den dominerades helt av berättelsen om Rosa Rulta. En hisnande historia om Rosa som bodde ute i skogen i ett hus som var fallfärdigt men hennes vänner, djuren, kom för att hjälpa till med att göra huset mindre utsatt för regn och rusk, då plötsligt……..(vill inte avslöja slutet för er som inte läst boken  men jag kan avslöja att Rosa kom över motgångarna). Vår son har tagit djupa intryck av berättelsen annars hade han aldrig kommit över alla de givna målchanser han missat. Samma sak med vår dotter, efter ett långt uppehåll med golf inkluderat bedrövligt puttande har hon nu påbörjat en andra karriär med sikte på US Open. Utan Rosa Rulta hade aldrig dessa egenskaper kommit i dager. Boken är i år 50 år gammal och har en given plats i hustruns gömmor. Lappad och lagad har sju barnbarn fått ta del av denna förmån.

Det händer ibland att jag får frågan om vilken är den bästa bok jag läst. Svaret är Per-Anders Fogelströms serie om Stockholm och jag är övertygad om att vårt samhällsklimat hade varit annorlunda om dessa böcker varit obligatoriska under skolgången. Mer respekt för varandra, mindre gnäll, hjälpa varandra, göra rätt för sig efter bästa förmåga hade varit på en högre nivå än vad vi nu upplever.

Jag har inte missat en enda minut av skidstafetter i mästerskap sen 1960 talet. För mig är det en av livets absoluta kryddor. I torsdags var jag nervös inför starten, på riktigt, och efteråt var jag ledsen också på riktigt. Inte för sjätteplatsen utan jag tyckte så synd om Kalla. Det fanns dock en positiv sak med dessa grusade förhoppningar. Jag förstod äntligen varför mina kilometertider haft en negativ utveckling de senaste veckorna. Jag har kört på samma valla som Kalla.

Mitt idrottsliv befinner sig nu i brytpunkten mellan skidsäsong och golfsäsong. I fredags körde jag 5 km i blixtföre och satte säsongsbästa 27 minuter och 40 sekunder. Stolt som en tupp gled jag in på målområdet bromsade in jämte en kille i 25 årsåldern som höll på att förbereda sig för att köra Vasaloppet i samma spår. Nitton varv hade han framför sig, han hade många likasinnade ute i spåret denna dag som inbjöd till att åka Vasaloppet på ”hemmaplan”. Killen tog en tugga på sin chokladkaka och drack lite sportdryck och jag kunde inte låta bli att fråga om han såg fram emot utmaningen. Frågan var felställd, han hade just åkt de nitton varven på 4 timmar och femton minuter och han såg ut som han utan vidare kunde köra ett Vasalopp till. En expert befann sig också där och han översatte tiden till långt under fyra timmar på grund av att Sälen- Mora är så mycket lättåktare. Jag kan konstatera att denne yngling, en amatör från Fritsla hade både bättre vallat och bättre utrustning än vad jag körde på. Någon annan förklaring kan jag inte komma på.

Nu är vi nästan 600 medlemmar men det finns plats för fler.

Kjell

När väl pandemin är över kommer vi få uppleva en sällan skådad entusiasm och glädje. Våra behov av att umgås kommer explodera och i bästa fall har vi lärt oss att inte ta allt för givet och istället visa uppskattning och medmänsklighet i högre grad. I takt med att våren och sprutorna är på väg kan jag tydligt märka en försiktig optimism. De som åt välgrillad hamburgare på Glasets Hus i fredags hade många likheter med ”kosläpp” och i vår park kryllade det av besökare sista dagarna i februari.

I takt med allt längre dagar dyker tanken på vår Attefall upp. Det orsakar blandade känslor. Jag är född dålig förlorare och det är bara att konstatera att i matchen mellan mig och Falkenbergs kommun kring vem som ska betala flytten så leder kommunen klart en bit in i andra halvlek. Men, som ni kanske minns låg Sverige under med 4-0 och klarade oavgjort mot Tyskland i VM-kvalet 2012. Å andra sidan ser jag naturligtvis fram emot att kunna erbjuda härliga barnbarn ett trevligt boende när semestrar och lov infinner sig.

I veckan hade jag ett möte där jag bland annat passade på att utveckla en av de ledstjärnor jag tror på när det gäller ledarskap. De bästa ledarna är de som gör sig själva umbärliga. När du som chef kan vara borta över en längre tid och din organisation presterar som vanligt, då har du lyckats. Då har du delegerat, stimulerat, engagerat dina medarbetare på ett sätt som fått dom att växa och din organisation presterar bättre än någonsin.

OBS. Jag är inte själv ett föredöme, har tydliga tendenser att ”göra en sista koll”, men jag har ju många år på mig att förbättra detta.

Sen eftermiddag skickade jag en inbjudan till Jonna och Maja. En heldag på Glasets Hus. Om ni vill deltaga på lunchen får ni höra av er.

Kjell